Annons

Annons

Annons

Annons

Debatt
Alltför krånglig beslutsgång i EU:s ledning

Text: 

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Annons

EU-kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, höll sitt uppmärksammade linjetal kallat "state of the union" i september. Talet innehöll både en lägesrapport och en framåtblick med tonvikt på pandemin och Europas säkerhet.

Det är märkligt att det är kommissionsordföranden som talar om framtida riktlinjer för EU. Talet var en spegling av motsvarande tal som den amerikanska presidenten håller, men von der Leyen är inte EU:s högste president, även om många svenskar, även journalister, tycks tro det. Hon agerar ofta internationellt på uppdrag av rådet, och kommissionen har ett stort inflytande inom EU, eftersom den organiserar det enorma kansli och alla de myndigheter som bland annat kommer med förslag till nya lagar och politiska beslut som rådet och parlamentet har att ta ställning till. Förslagen tas då fram på beställning.

Annons

Annons

von der Leyens inflytande förstärks dessutom av hennes vältalighet på flera språk, även om hon saknar den starka personlighet som företrädaren Jean-Claude Juncker hade.    

Rådet är ändå EU:s högsta beslutande organ. Det hade varit naturligt om rådets ordförande, som är EU:s högste beslutfattare, hade hållit talet, men vem vill lyssna på ett tal av Charles Michel?    

Liksom i USA konstruerade EU en ledning som bygger på maktbalans - mellan parlamentet, rådet och domstolen. Även kommissionen har stor makt, men den är som sagt inte verkställande. Det är Rådet som liknar EU:s "regering", dock utan parlamentarisk kontroll. Parlamentet utser alltså inte rådets ordförande. Tvärtemot, man har i EU:s topp konstruerat en förlamande matrisorganisation, då det är stats- och regeringscheferna i medlemsstaterna som ingår i rådet (kungligheter undantagna), och det är medlemmarna själva som utser sin ordförande, som alltså blir EU:s president. Just nu är det Charles Michel, men han kommer nog snart att bytas ut.    

Alla som arbetat i globala företag vet hur krångliga internationella matrisorganisationer är, när globala och lokal beslutsfattare skall komma överens. Det skulle ge mindre konflikter rörande lagstiftningen med mera om man införde parlamentarism i EU, så att rådets president haft stöd för sig och sin "regering" av en majoritet i EU-parlamentet. Där finns det folkvalda representanter inom politiska partier, eller grupperingar, som är sammanslutningar av nationella partier hos medlemsstaterna. Något demokratiskt underskott med dagens system kan man ändå inte tala om, eftersom rådets medlemmar representerar toppen av demokratiska system i varje medlemsland. Men med dagens system riskerar man gnissel i samarbetet mellan EU-parlamentet och medlemmarna i rådet, eftersom medlemmarna valts vid olika tillfällen och under olika förutsättningar.    

Annons

Annons

Det gör inte saken bättre att besluten i rådet måste vara enhälliga. Detta kan kräva svåra förhandlingar, med tanke på de ideologiska motsättningar som råder mellan exempelvis Sverige och länder som Ungern och Polen. Vi har även haft svårt att komma överens om stora ekonomiska bidrag till medlemsstater i södra Europa. Nu när Turkiet och staterna på västra Balkan knackar på dörren och vill in i EU, blir det inte lättare att överbrygga denna typ av intressekonflikter.    

Principen om enhälliga beslut ger alltså sand i maskineriet. Ett enklare system med majoritetsbeslut i rådet och parlamentarism vid valet av ordförande vore att föredra. Alternativt kan man tänka sig en direkt folkvald EU-president, men då krävs det att kandidaterna är mer kända utåt än Charles Michel.

Sverre Haukeland

Annons

Annons

Till toppen av sidan