Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Matilda Molander

ledare liberalSuperonsdagen

Matilda Molander
Hur ska Åkesson och Kristersson komma överens egentligen?

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende liberal.

De här tre vill styra Sverige, men är inte överens om vem som ska bli statsminister eller ens vilka som ska få vara med i regeringen. Foto: Henrik Montgomery / TT

Annons

Poff, poff, poff! Champagnekorkarna flög hos Sverigedemokraterna efter onsdagens budgetomröstning. "Sverigedemokraternas största seger sedan bildandet är ett faktum”, skrev en triumferande Mattias Karlsson på Facebook. Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) var idel leenden och i medier började det pratas om att vad vi sett var födelsen av ett nytt konservativt block.

Julafton kom tidigt i år för de konservativa partistrategerna.

Men låt er inte luras av de glada minerna.

Under ytan skakar det.

Så sent som för en månad sedan gjorde Ulf Kristersson klart att det inte är aktuellt att låta SD sitta med i en M-KD-regering efter valet. Åsiktsskillnaderna är för stora och dessutom saknar SD regeringserfarenhet, förklarade Kristersson för DN:s reporter.

Annons

Är det verkligen så det borde låta från ett “konservativt block”?

Annons

Vad jag hör är två partier som vill regera och som tror att ett tredje, troligen större parti, ska stödja dem utan att få sitta i regering.

Det låter misstänkt likt Stefan Löfvens misslyckade taktik med Vänsterpartiet, med den skillnaden att SD är mer än dubbelt så stort… Lycka till!

I Kristerssons drömvärld kanske det går bra. I verkligheten har dock Jimmie Åkesson (SD) andra planer: “Det är klart att vi vill sitta i regeringen. Jag är partiledare för ett stort parti och aspirerar på att bli statsminister”, konstaterade Jimmie Åkesson i P1-morgon på fredagen efter statsministeromröstningen. Senare samma dag gick han ut i en DN-intervju och klargjorde att han skulle rösta rött mot Ulf Kristersson som statsminister i dagsläget.

Det är mindre än ett år kvar till valet och det konservativa så kallade “blocket” har inte lyckats enas om vem som är statsministerkandidat eller ens vilka som ska få sitta i regering.

Man kan säga mycket om det rödgröna blockets samarbetsförmåga, men de bråkar åtminstone inte om ifall Magdalena Andersson (S) eller Märta Stenevi (MP) ska vara statsminister.

Men M-KD-SD lyckades ju enas om en budget, invänder kanske någon.

Nja. Vad de kom överens om var inte ett gemensamt budgetförslag, utan mindre justeringar av regeringens budgetförslag: Mer pengar till polisen, sänkt skatt på arbete, utrota livmoderhalscancer, mer undervisning i skolan och så vidare. Det är inte direkt svåra saker att komma överens om. Vad händer när de måste enas om politik även på områden där de inte tycker samma sak? För sådana finns det en hel del av.

Annons

Annons

Ulf Kristersson försöker i debatter och intervjuer påskina att M-KD-SD – till skillnad från “den rödgröna röran” – ska bygga sitt regeringsalternativ på saker de är ense om. Men en statsbudget kan inte strunta i att ha en arbetsmarknadspolitik för att Kristersson och Åkesson inte är överens.

Nej, om Kristersson och Åkesson till slut kan enas om vem av dem som ska bli statsminister gäller det att spänna fast sig ordentligt, det kommer att bli en skakig resa.

Anmäl text- och faktafel

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy