Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Matilda Molander

ledare liberal

Matilda Molander
Sluta dröm, Åkesson kommer inte att rädda Liberalerna

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende liberal.

Ännu en liberal tror att sverigedemokraterna ska gå i deras ledband. Foto: Stina Stjernkvist / TT

Annons

“Det här är en text om varför jag inte längre tror på samarbeten som januariavtalet om man vill få igenom så mycket liberal politik som möjligt”, inleder Liberala ungdomsförbundets f.d. styrelseledamot Frida Jansson sin politiska avbön i den borgerliga nättidskriften Smedjan. Texten skapar stor uppståndelse bland liberaler och delas hejvilt på sociala medier.

Spännande, tänker jag först, som liberal finns det ju en del anledningar att vara missnöjd med S-samarbetet.

Men ju mer jag läser desto mer besviken blir jag.

Trots 13 220 tecken kan Jansson varken förklara varför samarbete med socialdemokraterna är dåligt, eller presentera något trovärdigt alternativ för liberaler som vill se resultat. De slappa argumenten känns igen från andra förespråkare av SD-samarbete.

Annons

Annons

Texten börjar bra med påpekandet att regeringen inte har gjort tillräckligt många konkreta åtgärder för att stärka domstolarna och rättsväsendets oberoende, trots att socialdemokratiska företrädare som Jansson säger ofta “talar om just den liberala demokratins principer som grunden för januarisamarbetet”.

Domstolarna har ett svagt rättsligt skydd i Sverige, och i ljuset av vad som skett i Polen och Ungern finns det all anledning att stärka det i förebyggande syfte – här har regeringen kommit med för mycket prat och för lite handling. Men det Jansson anför som “bevis” för att Moderaterna skulle vara bättre är två (2) debattartiklar av partisekreteraren Gunnar Strömmer.

Om Moderaterna menar allvar: Var är motionerna? Var är pressen på regeringen att stärka skyddet?

S förtjänar kritik för att prata runt men hålla tunt när det gäller demokratiskyddande reformer. M har dock hittills inte visat några tecken på att göra annorlunda.

Gunnar Strömmers debattartiklar räcker inte för att skydda det svenska rättsväsendet. Foto: Johan Nilsson / TT

Jansson går sedan över till att kritisera regeringen för samma tomma ord vad gäller skyddet av aborträtten, och menar att det i stället är Moderaterna som numera starkast står upp för aborträtten. Moderaterna har mycket riktigt en bra politik för abort. Men tyvärr vill de regera tillsammans med det parti som i Europaparlamentet agerat för att begränsa rätten till abort i andra länder, och med stöd av det parti som för bara två år sedan ville begränsa rätten till abort i Sverige. Det finns många nackdelar med att som liberal samarbeta med S, V och MP, men att de inte skulle stå upp för rätten till abort är inte en av dem.

Annons

Ett av de mest efterlängtade reformerna i januariavtalet var den om att avskaffa, eller åtminstone minska, hyresregleringen. Av detta blev det intet, i stället blev reformförsöket slutet på hela samarbetet. I Janssons ögon är misslyckandet ett tecken på hur dödsdömt januariavtalet var: ”Vi hade alltså en situation där expertisen var i princip enig om vad som behövde göras, regeringen hade förhandlat ett förslag, oppositionen i form av Moderaterna var för förslaget och ändå misslyckades genomförandet.”

Annons

Precis så var det. Men vad berodde det på? Jo att Moderaterna ändrade sig och valde att fälla regeringen på ett förslag man innan – och efter – sagt sig vara för. På vilket sätt blir det januariavtalets fel?

Till och med den historiska LAS-uppgörelsen ser Jansson som ett misslyckande för januariavtalet: “Det skedde dock efter att arbetsmarknadens parter kommit överens om en lösning, och var alltså i slutändan (sic!) inte ett resultat av att partierna faktiskt enades.”

Men det geniala i januariavtalets konstruktion var ju just att arbetsmarknadens parter genom hot om lagstiftning tvingades till förhandlingsbordet för att lösa ut knutarna och komma överens om mer frihetliga regler inom ramen för den svenska modellen.

Eller som det står i avtalet: “Om parterna når en överenskommelse om hur LAS ska reformeras på ett sätt som ger ökad flexibilitet ska regeringen istället lägga förslag i linje med parternas överenskommelse. I annat fall genomförs utredningens förslag.”

Nooshi Dadgostar (V) ger inte bort sitt stöd gratis. Det gör inte Jimmie Åkesson heller. Foto: Anders Wiklund / TT

Annons

Det här betyder inte att allt är guld och gröna skogar med ett samarbete vänsterut. Jansson konstaterar helt korrekt att ”Det har blivit allt tydligare under mandatperioden att Vänsterpartiet inte alls nöjer sig med med den position som framförallt Centerpartiet försökt tvinga det att inta – en position där stöd till regeringen förväntas av dem utan att de får något tillbaka.”

Problemet är att hon sedan föreslår att en borgerlig regering ska försöka göra samma sak men med ett dubbelt så stort parti. Finns det något som talar för att det kommer att gå bättre?

Annons

Jansson varnar för att Vänsterpartiet vill höja garantipensionen, vilket man absolut kan ha invändningar emot. Problemet är bara att Sverigedemokraterna vill vara “det sociala samvetet i en M/KD-regering” och bland annat höja garantipensionen. Kommer ett 11-procentsparti eller ett 20-procentsparti ha lättast att få igenom en sådan reform i budgetförhandlingen?

Jansson gör dock sitt bästa för att lugna dem som känner sig oroliga för vad ett samarbete med SD skulle innebära: ”Borgerligheten söker Sverigedemokraternas stöd i riksdagen för att bilda en borgerlig regering – inte för inspiration till idéutveckling.”

Givet hur politiken och retoriken utvecklats de senaste åren verkar M/KD/L emellertid vara minst lika intresserade av Sverigedemokraternas idéer som av deras riksdagsmandat.

Det alternativ till ett samarbete med Socialdemokraterna som Jansson för fram, ”en borgerlig regering som ibland gör upp med Sverigedemokraterna” hade för all del kunnat vara ett attraktivt alternativ, men än så länge syns inga tecken på att det kommer att finnas på bordet. ”Vi vill ha inflytande i förhållande till vår storlek” är budskapet från partiledaren för det parti som mycket väl kan bli högerns största. Vi har all anledning att tro honom.

Annons

”Om man är trygg i sina åsikter och sin övertygelse kan man prata och göra upp med vem som helst. Man känner nämligen sin ideologi så pass väl att man vet var gränsen går”, konstaterar Jansson till sist klokt.

Det gäller uppgörelser både högerut och vänsterut. Oavsett vem man samarbetar med kommer man att få kompromissa, skillnaden är om vad.

Anmäl text- och faktafel

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy