Sveriges televisions flaggskepp "En kunglig affär" har mer än nog ingredienser för att bli en publiksuccé i jul. Det handlar om Haijbyaffären, en serie påstådda rättsövergrepp som inleds med en påstådd homosexuell relation mellan kung Gustaf V och och restauranginnehavaren Kurt Haijby. Regissören Lisa James Larsson och manusförfattaren Bengt Braskered har hjälp av ett knippe formidabla skådespelare när de ger sig in i den populära halvdokumentära genren vi har sett mycket av på senare tid.

Det är strålande skådespeleri, fint skildrade miljöer och en rafflande handling, där den hårt arbetande restauranghustrun i Sanna Kreppers tolkning börjar inse att hennes man bedrar henne - inte med en annan kvinna, men med självaste kungen. Sverrir Gudnason är strålande som en utstuderat opportunistisk Kurt Haijby och Staffan Göthe som en livsnjutande men åldrande konung.

Det är inga sprickor i varken produktion eller skådespeleri. Samtidigt är det något med ansatsen som gör serien svår att svälja, ens med punsch serverad i kungens kristallglas. För trots att SVT använder den vanliga disclaimern "baserad på verkliga händelser" är det lätt att övertygas om att det var så här det gick till. Så bra är skildringen. Men när det gäller Haijbyaffären är ingenting enkelt. Några av de händelser som skildras har troligen gått till ungefär som det framställs i serien. Annat är mycket osäkert. Att Kurt Haijby och kung Gustaf V skulle ha haft en sexuell relation är till exempel inte bevisat utan bygger till största del på Kurt Haijbys egna uppgifter.

Nu är alla inblandade sedan länge avlidna. Men bara för att någon är död behöver det inte betyda att man inte kan förtala en människa, eller dess minne. Däremot blir det enklare när ingen lever som kan protestera. Det gäller Haijbyaffären och i lika hög grad fallet med utpekandet av Stig Engström som Palmemördare.

SVT bör inte profitera på människors lust att få sig något pulshöjande till julglöggen. Inte utan att redovisa tydligt vad som är sant och falskt i berättelsen. Men då hade det ju inte blivit någon serie, förstås. Jag menar att Gustaf V liv i sig hade varit värt en skildring. Han levde trots allt genom två världskrig och var en spännande person på många plan. Serien hade kunnat bli ännu bättre utan de rafflande detaljerna vi ändå inte vet så mycket om.