Anmäl text- och faktafel

Kall kväll

En atombomb kan smula sönder ett helt kvarter.

Rune och Göran körde moppe och visste mycket om världen. Nu hade de stannat till bakom huset där vi andra sparkade boll i skymningen.

I Japan dog flera miljoner, fortsatte Rune.

Man liksom bränns bort bara, tillade Göran.

Sedan pratade de om Eddie Constantine en stund och puttrade iväg. Vi försökte fortsätta matchen men det gick inte bra, alla tänkte på bomben. Rogge sa att ryssarna var värst. De kunde anfalla Sverige.

Sverige? Jag blev rädd på riktigt. Då kunde mamma dö. Pappa, mina bröder. Jag frös och gick in tidigt.

Pubertet

Som liten lekte man med tjejerna, ibland. Senare fanns de i utkanten med sina bollar och hopprep. Nu kom de plötsligt in i tillvarons mitt. Hur gick det till egentligen? Till och med Ann-Katrin i gröna huset bakom lilla skogen blev elektrisk på något vis, hon som bara varit fräknig jämt. Det hände rentav att jag drömde om tjejer som bodde på gatan – för att inte tala om Barbro i klassen! Det var både härligt och besvärligt. Man gjorde våg i håret och gömde de värsta kvisslorna bakom plåster.

Leffe var först med att skaffa tjej, och inte vilken som helst utan Barbro i klassen. Kul för honom men lite svårt att smälta. De satt och pussades på bänken vid lilla plan.

Vi transportörer

När 50-talet skulle bli 60-tal fanns det ännu hästtransporter i stan. Jag schasade i blåställ på flakmoppe för Gustafsson & Bergkvist Motorverkstad. Hade jag tur dök det upp ett ekipage därframme på gatan, oftast från Eks åkeri. Det var en säker omkörning och gjorde skubbet roligare. Andra gånger fick jag nöja mig med att runda hästskitar på ett snyggt sätt, gärna på två hjul. Fanns det tjejer som såg, desto bättre.

Vid godshämtning på stationen hände det att Eks hade samma ärende. Då parkerade jag moppen vid hästen och hejade på kusken, men han var rätt tystlåten. På sätt och vis var vi ändå kollegor, tänkte jag. Och jag var snabbast av oss två.

Roger Bergkvist