Annons

Annons

Annons

Annons

Västerås

Till minne – Joop Lundqvist

Universitetsadjunkt Joop Lundqvist, Västerås, har avlidit 73 år gammal. Närmast sörjande är hans hustru Birgitta, barnen Jonna, Per, Anna, Mia med familjer och brodern Jac.

Annons

Anmäl text- och faktafel

Joop föddes 1948 i Tingsryd men växte upp i Västerås och levde här hela sitt liv. Hans föräldrar, Erik och Kajsa, gav honom namnet efter en pojke från Nederländerna som de tagit hand om under kriget. Joop hade två yngre syskon, tvillingbröderna Jim och Jac.

Uppväxten på Skallberget präglades av umgänge med vänner och idrottande. Han var en duktig simmare och handbollsspelare. Intresset för naturen och särskilt för fågelskådning väcktes tidigt. Tillsammans med kamrater gjorde han många fågelutflykter kring Västerås, till Asköviken, Kvarnberget, Gnien och Fläcksjön och genom åren blev det många fler.

Annons

Skolan däremot var inget som inspirerade den unge Joop och han lämnade Rudbeckianska gymnasiet utan studentexamen. Han jobbade flera år, bland annat på Asea på Finnslätten med generatorlindning. Under den här perioden av hans liv träffade han Åsa som han fick dottern Jonna tillsammans med. Efter ett antal år återupptog Joop studierna och 1981 träffade han Birgitta som skulle bli hans livspartner och som han fick ytterligare tre barn tillsammans med, Per, Anna och Mia.

Annons

1982 påbörjade han en ingenjörsutbildning på högskolan i Västerås där han efter två år fick möjligheter att fortsätta på civilingenjörsutbildningen vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Efter en civilingenjörsexamen i Elektroteknik från KTH började han 1989 som lärare på Mälardalens högskola. Genom sitt engagemang i utvecklingen av nya kurser och program inom ingenjörsutbildningarna har Joop varit en viktig del i den utveckling som gjort att Mälardalens högskolan idag blivit universitet. Efter drygt 20 år på högskolan undervisade Joop i elkraftteknik på Yrkeshögskolan och Wijkmanska gymnasiet fram till sen pension.

Han var mycket uppskattad av sina studenter. Han hade alltid tid för dem även mellan föreläsningarna och flera av dem hörde av sig till honom långt efteråt och uttryckte sin tacksamhet.

”Tänk vilken lyx, jag får betalt för att hålla på med detta” kunde han säga till sin fru Birgitta. Matematik låg honom särskilt varmt om hjärtat och det var inte utan en viss stolthet som han ibland roat kunde berätta hur han som ung blivit relegerad från gymnasiet med underkänt i alla ämnen utom matematik och fysik, där han hade stora A:n.

Annons

För några år sedan drabbades han av en ovanlig autoimmun sjukdom och hans fysiska krafter avtog gradvis. Trots detta fortsatte han att uppskatta tillvaron. Familjen och närheten till sina fyra barn betydde mycket för honom och han gladde sig mycket åt sina fyra barnbarn.

Annons

Joop var en social människa som hade lätt att prata och umgås med alla. Hans många intressen, natur, fåglar, teknik, och politik, gjorde att det alltid var roligt att umgås och samtala med honom. Genom livet fick han därför många vänner, från olika delar av samhället, kontakter och vänskapsband som han höll fast genom åren. Och in i det sista hade han både vilja och kraft till nya utflykter och möten med dem.

Sista tiden tillbringade Joop och Birgitta i hennes föräldrahem i Kisa där de hade en stor trädgård och gott om plats för att härbärgera gäster samt närhet till släktens sommarställe, Gäddnäset. Här var de omgivna av sina närmaste som alla kom och stannade längre eller kortare perioder alltefter som deras omständigheter tillät. ”Vet du, jag har det så jäkla bra här”, sa han när vi pratade i telefon inte långt före hans bortgång.

Joop var en befriande prestigefri person och en trogen och kravfri vän, han fanns alltid där och hade alltid tid.

Så sent som i våras var vi vid Frövisjön med våra kikare och tittade på tranor, krickor och knipor och de första vårblommorna, tussilago och blåsippor, precis som han gjort varje vår sedan ungdomsåren på Skallberget.

Vi är många som kommer att sakna honom.

Vännerna och tidigare arbetskamraterna Nils-Johan Bergsjö och Hans Berggren

Till toppen av sidan