Man får vara glad att man inte är rockstjärna – åtminstone om man ska tro på fiktionen. På film och tv skildras rocklivet ofta som en jojotillvaro, där euforin på scenen snabbt byts mot knark och bråk och tomhet så snart strålkastarna har släckts. Som en förvuxen och skrikigt klädd tonåring vallas rockstjärnan genom livet, eller dumpas på någon sunkig bar där hen kan övertalas att dra rövarhistorier om storhetstiden i utbyte mot en flaska Jack Daniels.