På radion kommer en varning för storm. Tyskarna drar in sina fartyg från Öresund för att söka lä.

I själva verket är stormvarningen en bluff av den danska motståndsrörelsen för att lura tyskarna bort från farleden till Sverige under några timmar. Stormvarningen är också en hemlig signal till danska fiskare som lovat att smuggla judar på sina båtar över sundet till Sverige och en signal till de många judar som väntat på sin chans.

Bland dem är familjen Glaser. Werner Wolf och hans hustru Renée med de tre barnen Jo-Svend, Etienne och Per-Ivar.

De kliver ombord på en av fiskebåtarna. Den lägger ut med släckta lanternor. Fram på natten stiger Glaser-familjen iland på den svenska sidan och får en första tillflyktsort i Höganäs.

De judar som på det här sättet kom till Sverige under andra världskriget placerades på spridda ställen i landet. Familjen Glaser placerades i Västerås. Här blev de väl mottagna. Werner spelade, skrev och undervisade musik.

Jo-Svend tog studenten vid Läroverket som idag heter Rudbeckianska gymnasiet. Han fortsatte studera i Uppsala, alltid med flöjten inom räckhåll och började arbeta hos Almqvist & Wiksells förlag.

Vid den här tiden kom han att träffa Hanna Vockert. Hon hade kommit från Tyskland till Uppsala för att läsa till sjuksköterska. De gifte sig och fick fyra barn. Ulrika, Paul, Johanna och Sara.

Jo-Svend ville arbeta med böcker, konst, teater och musik. Han utbildade sig vid Bibliotekshögskolan i Borås, blev chefsbibliotekarie och kulturchef i småländska Eksjö.

Efter några år flyttade Hanna och Jo-Svend till Östersund där Jo-Svend länge var länsbibliotekarie, livligt engagerad i det jämtländska kulturlivet.

Efter Jo-Svends pensionering flyttade de till Västerås. De slog sig ned på Hökåsen dit deras vänner gärna kom för att få en injektion av det glaserska kvicktänkta, vänfasta temperamentet.

Anders H Pers