Annons

Annons

Annons

Annons

Debatt
Hur kunde det bli så här?

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Bild: Maria Slagbrand

Annons

I mars 2022 har styrelsen för Kvinnohuset i Västerås tvingats meddela medarbetarna att en tredjedel av verksamheten, och antalet anställda, behöver dras ner. Detta på grund av minskade bidrag från staten.

Hur kunde det bli så här när regeringen i september 2021 skickade ut ett pressmeddelande och höll en pressträff på ämnet "Omfattande satsningar i budgeten för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor". En pressträff där de sat: ”Mäns våld mot kvinnor ska upphöra.”

Hur kunde det bli så här när regeringen då stod och sa att det är en prioriterad fråga för dem. När de föreslog permanenta medel och statsbidrag. Att det år 2022 ska tillföras 215 miljoner kronor till att bekämpa mäns våld mot kvinnor. När det lades fram förslag om ett tillskott specifikt till kvinno- och tjejjourer redan under 2022 på 50 miljoner (utöver de 100 miljoner som redan finns avsatta). Och att detta statsbidrag ska bli permanent från 2023.

Annons

Annons

Föreningen har tidigare försökt lägga konstruktiva förslag till Västerås stad för stabil finansiering för att säkra och ge kontinuitet till tjejjourens utåtriktade arbete. Ett arbete som består av att förebygga, stärka och informera tjejer om deras rättigheter och möjligheter till stöd. Det resulterade i en kort dialog och sedan stängdes dörren för fortsatta samtal. Hur kunde det bli så när regeringen aviserat medel både till civilsamhället och myndigheter för en ökad satsning för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor?

Hur kunde det bli så att Föreningen Kvinnohuset i Västerås år 2022 istället får 30 procent minskade bidrag? När regeringen stod och lovade den raka motsatsen?

Hur kunde det bli så att tal om en 30-procentig ökning av bidrag för kvinno- och tjejjourer i Västerås istället innebar 30 procent lägre bidrag?

Vi har vetskap om att det inte bara är vi som drabbats, det ser tyvärr likadant ut för flertalet jourer runt om i Sverige.

Hur kunde det bli så att en tredjedel av verksamheten i Kvinnohuset i Västerås nu behöver läggas ned? De minskade bidragen kommer att ha en direkt påverkan på att kvinnor, tjejer och barn som i dag, i sin vardag, utsätts för våld, inte kommer att få det stöd och den hjälp de behöver.

Då betyder regeringens löften väldigt lite. Faktiskt inget alls när verkligheten visar den raka motsatsen!   

I pressmeddelandet står det om kvinno- och tjejjourer: ”De ideella organisationernas verksamhet på brottsofferområdet är sedan lång tid tillbaka ett betydelsefullt komplement till det offentliga åtagandet att bereda skydd och stöd till brottsoffer.”

Annons

Annons

Vi anser inte att kvinnojourerna är eller har varit ett ”komplement till offentliga åtaganden”. Vi anser att det inte finns någon motsvarighet till det arbete som görs på kvinno- och tjejjourerna, varken hos myndigheter, andra föreningar, organisationer eller företag.

I över 40 år har kvinnor och tjejer på Kvinnohuset i Västerås dagligen arbetat med att möta och samtala med kvinnor, tjejer och barn som blivit utsatta för mäns våld. Det är inte ett komplement, det är en unik kompetens och erfarenhet som behöver få finnas kvar. 

Hur kunde det bli så att istället för att få ta del av mer riktade och långsiktiga bidrag så har vi med stor sorg och frustration nu fått meddela föreningens medarbetare att antalet anställda och storlek på verksamheten behöver dras ner. När vi, och framför allt vår personal, som dagligen arbetar med dessa frågor, ser ett skriande behov av just det stöd som de vet att kvinnor, tjejer och barn som utsätts för mäns våld behöver. Mäns våld mot kvinnor, tjejer och barn minskar inte. Det gör däremot bidragen för att ge stöd till tjejer, kvinnor och barn som utsatts för våld.

Hur kunde det bli såhär?

Vi hoppas att fler ställer sig undrande till detta och sluter samman med oss. Vi bjuder in till fortsatta samtal och ser fram emot att prata med politiker, media, företag, organisationer och privatpersoner om vad vi tillsammans kan göra.  

Vi kommer inte att tystna utan fortsätter att kämpa för kvinnors, tjejers och barns rätt till trygghet och ett liv fredat från våld. 

Styrelsen för Föreningen Kvinnohuset i Västerås

Annica Westanmyhr

Ulla Pettersson

Anna Charles

Adeba Ghebru

Ulrica Martinsdotter

Amira Mayor Pereyra

Sandra Trillkott

Annons

Annons

Till toppen av sidan