Anmäl text- och faktafel

VLT:s kartläggning kan bland annat visa att det slutat dubbelt så många på Operationskliniken (där iva ingår) under pandemin. Verksamhetschefen beskriver det som att 400-års erfarenhet har försvunnit.

Och trots att det på papperet ser ut som att iva i Västerås har fler vårdplatser än tidigare, är det färre öppna i dag än innan pandemin. Västmanland har även färre iva-platser än jämförbara regioner.

Facket larmar: ”Det är en tuff arbetsmiljö, en väldigt tuff arbetsmiljö just nu”. En intensivvårdssjuksköterska vi pratat med sa tack och hej – utan att regionen frågade om de kunde göra något för att behålla henne.

På en annan del av Operationskliniken kämpar man med att komma ikapp operationsköerna. Tempot är oerhört högt, säger facket. Det är brist på operationssjuksköterskor, regionen tar in externa operationslag för att komma ikapp – och kostnaden för hyrpersonal är tillbaka på samma nivå som för några år sedan. Det trots att man så sent som förra året hävdade att man sett ett trendbrott – fler ville jobba fast inom Region Västmanland.

På Kirurgkliniken, där arbetet på många sätt hänger samman med Operationsklinikens, finns ingen brist på kirurger, enligt verksamhetschefen där. Där kan kirurgerna jobba vid sidan av i privata vårdbolag dit patienter som väntat länge skickas.

Coronaviruset har satt fokus på en sjukvård som redan innan pandemin var hårt ansträngd. På frågan vad som behövs för att komma tillrätta med situationen i dag är Vårdförbundets Johanna Holmström tydlig:

”Rent krasst behöver vi mer personal. I dag kan vi inte ens täcka att personer ska ha semester. Så har det varit under lång, lång tid med den personalpolitik som regionen har att man ligger på en alldeles för slimmad bemanning.”

På ett ställe kan man inte täcka semestrar.

På ett annat går kirurger ner i tid för att de inte kan operera så mycket som de vill (för det saknas annan personal) och jobbar extra i privata vårdbolag i stället.

Pandemiskulden i vården är omfattande – fast på väldigt olika sätt.