Annons

Annons

Annons

Annons

Jens Runnberg

ledare liberal

Jens Runnberg
Ful retorik från en statsminister som själv ska säkra sin majoritet

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende liberal.

Statsminister Magdalena Andersson (S) trappade på torsdagseftermiddagen upp konflikten runt det usla statsrådet Morgan Johansson (S) på ett mycket oansvarigt sätt.

Annons

Mandatperioden 2018-2022 fortsätter att framstå som den stökigaste för en regering i modern tid. Inte bara tog det 131 dagar efter valet innan en S-ledd regering kunde tillträda, de röda statsministrarnas unikt svaga parlamentariska underlag har dessutom exponerats både i att oppositionen fått igenom två budgetar och i återkommande regeringskriser och hot om avgång.

De grundläggande utgångspunkterna har varit de här: S+V+MP har ett mandat mer i riksdagen än vad allianspartierna har. Januariavtalets ställning i riksdagen byggde på att V aldrig skulle agera i samförstånd med SD+M+KD.

När V stödde SD:s misstroendeförklaring mot Stefan Löfven, när han som statsminister skulle leva upp till januariavtalets skrivning om en friare hyressättning för nyproducerade lägenheter, så fick vi midsommarkrisen 2021.

Annons

Annons

Löfven kunde inte leverera det han lovat i avtalet, och därmed klev det djupt splittrade L av och dödförklarade handslaget från januari 2019. Löfven krånglade sig vidare vid makten, och höjde insatserna inför hösten. Fick han inte igenom en S-budget lovade han avgå.

När bollen omsider gick tillbaka till S som skulle hitta ett sätt för Magdalena Andersson att plocka upp Löfvens tappade stafettpinne, kunde V med nya ultimatum ta sig in i pensionspolitiken, som V (i likhet med SD ett djupt oansvarigt parti i den ekonomiska politiken) varit utestängt ifrån eftersom frågan hanterats i den blocköverskridande pensionsgruppen.

När C i november släppte fram den reservation i finansutskottet som M och KD förhandlat med SD avgick å andra sidan ett yrvaket MP ur regeringen (och påbörjade sin marsch ur riksdagen) medan en mycket lättad Andersson kunde bilda en enpartiregering.

Men denna lätt kaotiska beskrivning, som väljarna sannerligen är ursäktade om de inte kan alla turer i, räcker inte för att förklara hur C både kunde släppa fram en SD-förhandlad budget och ändå föredra Magdalena Andersson som statsminister.

Det behövdes något mer.

S behövde säkra en enskild riksdagsledamots röst. Magdalena Andersson blev faktiskt statsminister efter att justitieminister Morgan Johansson (S) och partisekreterare Tobias Baudin (S) gjort en uppgörelse med en politisk vilde, som partiet hon röstades in för, V, inte vill befatta sig med.

Amineh Kakabaveh (-) utverkade ett politiskt löfte från S som parti att fördjupa sitt samarbete med det kurdiska partiet PYD . Ett avtal med henne slog fast : "Att frihetskämpar som slagits eller sympatiserar med YPG/YPJ eller PYD klassas av vissa statsaktörer som terrorister är oacceptabelt".

Annons

Annons

Med detta tillträdde Andersson tack vare ett avtal som är direkt riktat mot Turkiet och dess president Erdogan.

Hela den här bilden, allt detta trixande, måste man ha med sig när man analyserar de dramatiska vändningar som inträffade sent på torsdagseftermiddagen.

SD väckte då en misstroendeförklaring i riksdagen mot justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S), vilken snabbt vann stöd hos M, KD och L. Om vi stannar där – varför stöder dessa partier detta?

Ja, det kan ha olika bevekelsegrunder. För L bör Johansson framstå som den mest antiliberale justitieministern i modern tid. Individuella fri- och rättigheter står inte högt i kurs och L bör ta på sig rollen som kraften som bromsar S och M:s färd mot allt mer av en polisstat i Sverige.

M och KD har lovat att vid varje tillfälle som ges försöka fälla denna regering. De vill visa sig handlingskraftiga. SD har som överordnad politisk princip "give 'em hell!".

Johansson har varit en sällsynt misslyckad justitieminister. Han har klart lägst förtroende av samtliga ministrar hos det svenska folket och tendensen till oseriös och aggressiv argumentation i sociala medier har sänkt hela regeringen.

Han har klart flest fällningar i konstitutionsutskottet av samtliga statsråd – ett kvitto på hans olämplighet i rollen. Sakpolitiskt vilar det naturligtvis tungt på Johansson att gängkriminaliteten slagit ut som en varböld på samhällskroppen. Sverige har en skjutning om dagen i snitt hittills i år och har haft ett gängmord var femte dag 2022 – ett mardrömsår hittills.

Annons

Det är dessa misslyckanden som gör att C (när detta skrivs) sagt sig behöva tänka över misstroendet mot Johansson. Till yttermera visso gjorde även Kakabaveh uttalanden igår som gör att hennes utslagsröst åter sattes i spel.

Annons

Men det var statsminister Magdalena Andersson och ingen annan som valde att ta till det allra grövsta parlamentariska artilleriet – hon hotade avgå (och med henne hela regeringen) om Johansson fälls!

Och det här gjorde hon samtidigt som hon hade mage att påstå att det var oppositionen som agerade oansvarigt och antydde att hon "skulle ha ett samtal med Ulf Kristersson".

Hon hade självklart kunnat offra den usle Morgan Johansson och låtit saken stanna vid detta. Löfven skickade hem två ministrar under krisen efter läckan på Transportstyrelsen, och gjorde en taktisk reträtt.

Man ska aldrig glömma att för en socialdemokrat är det själva definitionen av oansvarighet att avsätta en socialdemokrat, trots att de parlamentariska spelreglerna är helt klockrena.

Det är Magdalena Andersson som ska säkra en majoritet i riksdagen för sina ministrar och sin egen ställning som statsminister. Oppositionen har inga som helst sådana skyldigheter.

Om det blir regeringskris med åtföljande politiskt kaos i Sverige är det ingen tvekan om vem som bär det yttersta ansvaret för detta.

Det gör Magdalena Andersson.

Anmäl text- och faktafel

Annons

Annons

Till toppen av sidan