Matilda Molander skriver i VLT 5 september om bland annat islam. Islams roll i Sverige förtjänar en nyanserad debatt, SD bidrar knappast till det, men det gör inte heller Matilda.

Jag är knappast kompetent att på alvar delta i en sådan debatt, men här kommer ändå några synpunkter.

Det finns säkert många muslimer i Sverige och i andra länder som är goda demokrater. Men finns det något land där muslimska präster har ett avgörande inflytande som är demokratiskt? Med religionsfrihet, demokratiska val, utan kvinnoförtryck och med mänskliga rättigheter för hbtq personer?

Matilda skriver att hon baxnar inför påståendet ”att en verksamhet som utgår från den näst största religionen inte kan vara demokratisk”. Jag påstår inte att muslimer i Sverige inte skulle vara demokrater, men Matildas argument är märkligt.

Antag nu att SD blir näst största parti efter valet. Då skulle väl Matilda baxna inför allt tal om att SD inte är demokratiskt? Sverige är i dag ett sekulariserat land. Med det menat jag att religiösa potentater, det vill säga präster, biskopar imamer och dylikt saknar politisk makt.

Så har det inte alltid varit, och uppenbart är att till exempel den framväxande religionsfriheten i Sverige har skett parallellt med kyrkans avtagande inflytande.

För mig är det uppenbart att mäktiga religiösa ledare är ett hot mot demokratin, och det spelar ingen roll vilken religion vi talar om. Det finns gott om historiska exempel på det.

Sverige är än så länge ett sekulariserat land. Jag vet inte hur vanligt det är att muslimska församlingar eller organisationer får bidrag från utlandet, från muslimska – i allmänhet mindre demokratiska – länder. Jag har svårt att tro att sådana bidrag – i den mån de finns – är avsedda att främja en demokratisk utveckling.

Per Kihlgren