Annons

Annons

Annons

Debatt
Requiem för en valrörelse

Text: 

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Bild: Maria Slagbrand

Annons

Krutröken efter valet lägger sig i takt med att rösterna sluträknas. Precis som många andra känner jag en stark oro för vad som nu händer. En ny högerkonservativ riksdagsmajoritet formeras och vi ser hur frihetliga och progressiva partier, däribland mitt eget, går bakåt i de allra flesta kommuner och regioner utanför de största städerna.

Bakom oss har vi en valrörelse som har varit märklig på många sätt. Märklig, för att det var den första gången som ett parti sprunget ur nazismen omfamnades av konventionella högerpartier, men också märklig eftersom den var påfallande idéfattig och visionslös på många håll.

I intervjuer avfärdade Magdalena Andersson helt och hållet konceptet med vallöften och partiledare som Annie Lööf och Johan Pehrson var mer upptagna med att förklara vad de, i varsin politisk riktning, aldrig skulle acceptera än att berätta vad de ville göra.

Annons

Annons

På ett sätt är det här lätt att förstå. Den senaste mandatperioden har, om något, visat att det kan vara svårt att sätta en tydlig riktning för landets utveckling eftersom majoritetsförhållandena har varit så pass skiftande. Det nästan alla partitopparna har missat är att väljarna också mycket väl sett och förstår detta. Konsekvent har man överskattat väljarnas kunskap om vad partierna egentligen vill göra, men underskattat väljarnas förmåga att förstå politikens villkor.

Jag tror att det förhållningssättet har nått vägs ände och att valresultatet visar att det är dags för Riksdagens progressiva partier att vara visionära.

Det enda till synes visionära partiet den här valrörelsen har varit Sverigedemokraterna och det smärtar att konstatera. "Gör Sverige bra igen", den paroll som SD gick till val på, är lika bedräglig som briljant. Då röstar du för dina egna rosenskimrande minnen av mammas gata, den trygga leken i barndomens trädgård eller studentdagen då allt var möjligt. Klart som fasen att det är attraktivt, du kan ladda begreppen med nästan vad som helst.

Att visionen är infantil och skenbar är uppenbart för alla som följer politiken lite närmare, ett gott exempel är Västerås där Sverigedemokraternas snudd på totala avsaknad av politiska förslag är känd, men det är bara att konstatera att de flesta trots allt inte följer den politiska debatten på så nära håll.

Annons

Jag tycker att mitt eget parti, Miljöpartiet, och alla andra progressiva partier behöver ägna den närmsta mandatperioden till att formulera en övergripande vision som är begriplig och lättillgänglig och där väljaren – inte partierna – är berättelsens protagonist. Min bild är att många väljare, hur felaktigt det än må vara, ser att vår lösning på vår samtids största problem, nämligen klimathotet, är att göra allt "lite mindre". Res mindre, konsumera mindre, ät mindre av vissa livsmedel.

Annons

Det inskärper inte allvar, men det hotar samtidigt upplevd bekvämlighet. Det är därför ett budskap som läcker lite i bägge ändar. Det blir inte effektivt, eftersom det inte på långa vägar är en nog stark motbild mot Sverigedemokraterna och deras nya stödpartier.

Jag tror således att framgångsrika partier i framtiden behöver en vision som upplevs som en stor reform i sin helhet. Ett folkhemmet, ett New deal eller, för den delen, de gamla Nya Moderaternas utanförskap.

Löser vi inte det är landet för lång tid framöver dömda till en ordning där skenbart visionära Sverigedemokrater fortsatt håller i taktpinnen.

Markus Lindgren (MP)

Kommunalråd

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan