Vi tar oss tillbaka till kvällen den 29:e september. Nästan tre veckor har gått sedan Annie Lööf meddelade att hon kommer att avgå som Centerpartiets partiledare. På ledarsidor och sociala medier spekuleras det vilt om vem som kan tänkas ta över. Blir det Emil Källström? Eller kanske Ulrika Liljeberg? Ingen har klivit fram. Så, på Liberal Debatts hemsida (där undertecknad är chefredaktör) publiceras en artikel av partiets EU-parlamentariker Emma Wiesner: Så här ska Centerpartiet vinna nästa val

Hon skriver om besvikelsen över ett misslyckat val, om ett parti som tappat greppet om sakpolitiken och om en liberalism som måste samla sig. På Twitter börjar det surras. Vill Wiesner bli partiledare? Morgonen efter kommer svaret. Dagens Nyheter har varit i Ulfsbo utanför Fagersta och träffat EU-parlamentarikern i hennes röda stuga i skogen.

“Jag tror att jag har den handlingskraft som behövs för att ena och samla Centerpartiet”, säger Wiesner till DN:s reporter.

När vi ses i Västerås nästan två månader senare undrar jag vad det var som fick henne att gå ut och säga att hon vill bli partiledare?

– Det var verkligen inget självklart val, att ställa upp i partiledarvalet, säger Wiesner. Hennes politiska engagemang föddes i miljöfrågan och hon förklarar att hon känner att hon kan göra stor skillnad för klimatet och miljön i Bryssel. Att hon trivs bra i rollen som europaparlamentariker.

– Men det var många som hörde av sig till mig när Annie Lööf avgick och som såg behovet av en ledare som är tydlig, karismatisk och som kan ena partiet, säger Wiesner och förklarar att hon vänder sig emot beskrivningen av att det finns en klyfta mellan stad och land i C, men i den mån en sådan finns så skulle hon kunna överbrygga den.

Hon beskriver sig som en högutbildad akademiker i storstad, som har arbetat med jordbruksfrågor, rest mycket i landet och brinner för decentralism.

– Så jag hade kunnat vara en enande kraft. Jag har också mycket energi och sen framför allt såg vi ju att vi tappar i viktiga sakfrågor. Framför allt energi och miljö som har varit våra starkaste områden. Centerpartiet har uppfattats som otydliga och vaga i våra viktiga frågor, och lägger man ihop det pusslet så är jag en möjlig kandidat som skulle kunna göra stor nytta för partiet. Jag tvingades ju inse det också. Att jag gör stor nytta i partiet som EU-parlamentariker, men att jag skulle kunna göra ännu större nytta genom att komma tillbaka och ena partiet. Och jag trodde att jag, eller jag tror fortfarande att jag skulle kunna vara den ledare som Centerpartiet behöver, säger Wiesner och tystnar en liten stund innan hon fortsätter: Valberedningen höll inte med, och då får jag respektera det.

Klockan 11 på förmiddagen den sjunde november klev valberedningens ordförande Jan Andersson upp på podiet framför kamerorna på Centerns partikansli i Gamla stan. Han förklarade att de valt ut tre kandidater med olika profil, erfarenhet och bakgrund som alla skulle kunna samla centerrörelsen bakom sig på stämman i februari: Daniel Bäckström, Elisabeth Thand Ringqvist och Muharrem Demirok. Ingen Emma Wiesner.

Men att bli nominerad av valberedningen är inget krav för att bli ny partiledare, det är stämman som väljer. Jag frågar om Wiesner fortfarande ställer upp. Det gör hon.

– Jag står fortfarande till förfogande. Min vilja att förändra Centerpartiet har ju inte mattats av av valberedningen. Men det är ju klart att man ska respektera den processen, jag kommer inte att ge mig ut i någon alternativ turné och försöka att vara en motståndare till de här tre. Men vill medlemmarna eller valberedningen ha mig så står jag fortsatt till förfogande, men jag kommer inte att driva någon aktiv kampanj.

Om folk röstar på dig i februari?

– Så står jag till förfogande, ja.

Man ska aldrig räkna ut en västmanlänning, eller hur är det man brukar säga. Wiesner är van att slåss i underläge. På listan till EU-parlamentsvalet 2019 hamnade hon inte på valbar plats, men drog igång en stor krysskampanj som engagerade stora delar av partiets unga generation. Ny energi till Europa var parollen. Kampanjen räckte nästan ända fram. Hon fick betydligt fler kryss än tvåan på listan, Abir Al-Sahlani, men inte tillräckligt många för att ta hennes plats.

Besvikelsen var enorm bland Wiesners anhängare, och själv gick hon vidare till ett jobb på Northvolt. Men inte så länge. Bara ett år senare lämnade Fredrick Federley sitt uppdrag i Europaparlamentet efter att det kommit fram att han haft en relation med en dömd pedofil. Emma Wiesner stod näst på listan och fick ta hans plats som parlamentariker. Emma Wiesners första politiska uppdrag. Trots att hon varit med i partiet sedan hon var 13 år har hon inte ens suttit i en nämnd.

Jag undrar hur hon tror att det skulle vara att leda ett parti när hon är så ny som politiker.

– Jag tror att det är precis vad Centerpartiet behöver just nu. Ett ledarskap som kommer utifrån, och som har varit en del av rörelsen väldigt länge. Jag kan ju vår politik och värderingar väldigt väl, men kan komma med nya ögon på organisationen och hur vi förankrar beslut och hur vi organiserar oss, hur makt sprids i partiet. Att ha en partiledare som inte sitter i riksdagen tror jag också hade varit något positivt den här mandatperioden eftersom vi har ett tungt val bakom oss och behöver prata ihop oss mer, ha en ledning som är mer närvarande ute i landet. På sikt tycker jag ju att partiledaren ska sitta i riksdagen men just den här mandatperioden tror jag att det hade fungerat bra.

Hon förklarar att hon skulle vilja bygga ett lag med starkare talespersoner och “fler bärare av våra budskap”. Och vad budskapet ska vara har hon redan klart för sig. När jag frågar vad det borde stå på valaffischerna i nästa val kommer svaret blixtsnabbt.

– “Få det gjort”, det har jag tänkt på. Centerpartiet är partiet som vill få det gjort. Jag har tänkt jättemycket på det här när jag tänkte på min kampanj. Men så insåg jag att det här är ju inte min kampanj för att bli partiledare, det här är ju en kampanj för Centerpartiet.

Hon förklarar att om man kampanjar med budskapet “Få det gjort” så måste man kunna svara på frågan vad man ska få gjort, och det skulle tvinga partiet att fylla budskapet med sakpolitik.

– I den här valrörelsen kom vi undan med lite för vaga budskap med för lite politiskt innehåll. Det vart ett värderingsval igen, trots att vi sa att vi skulle gå till val på vår sakpolitik så gick vi till val på värderingar.

Många av de frågor Centerpartiet får handlar om hur partiet ska förhålla sig till SD, men enligt Wiesner finns det ingen sådan konflikt i partiet.

– När man pratar om vägvalet som C har så handlar det snarare om hur vi ska paketera och profilera oss sakpolitiskt. Det handlar inte om att sätta oss i knät på Sverigedemokraterna. Det finns ingen som vill det. Tidö-avtalet visar med all tydlighet att med SD får man inte igenom liberal politik. Så lika lite som folk förväntar sig att Moderaterna ska samarbeta med Vänsterpartiet om ekonomisk politik, lika lite ska man ta för givet att C skulle kunna förhandla med SD för att få igenom liberal politik. Det är så diametralt olika parter.

Wiesner förklarar att liberalism för henne handlar om tolerans som leder till mångfald, om ett ett motstånd till auktoritet som leder till att man skapar marknader där folk löser saker mellan sig, och en optimism som leder till utveckling och framåtanda. Sverigedemokraterna står för det rakt motsatta, menar hon.

– Att vi då skulle kunna samarbeta med dem inom liberal politik. Det är ju absurt. Nu tycker jag att vi kan lämna den diskussionen bakom oss och titta på vad vi vill få gjort. Riv upp miljöbalken – vi vill få det gjort. Slopa byggloven på landsbygden – vi vill få det gjort. Visa vad vi vill göra och sedan ska vi hitta samarbeten som gör det möjligt att leverera på de punkterna.

Och om det går att få igenom med SD, är det ändå nej, undrar jag.

Wiesner sitter tyst, länge.

– Jag ska tänka på hur jag formulerar mig här, det är så lätt att det blir fel. Jag tycker att Centerpartiet ska vara ett mittenparti som är tydliga med att vi kan samarbeta åt både höger och vänster. Men organiserat samarbeta med SD leder inte till liberal politik och det är därför uteslutet. Fast i konkreta sakfrågor så kan vi ju såklart rösta på samma idéer för att få genomslag för dem.

Under valrörelsen gick Annie Lööf ut och klargjorde att hon föredrog Magdalena Andersson som statsminister, vilket skapade en del konflikter i det borgerliga Centerpartiet. Wiesner berättar att hon tycker att det “vore olyckligt” om det nu förutsätts att Centerpartiet tillhör vänsterblocket.

– Jag tycker att det är viktigt att vi är ett självständigt mittenparti. Att de övriga borgerliga partierna har rört sig åt höger gör ju inte oss mer vänster. Utan att vi står kvar tydligt förankrade i borgerlig politik i mitten och att vi har dörrar öppna precis som vi sa inför det här valet att vi skulle ha. Att kunna samarbeta åt båda håll, beroende på vad väljarna kommer fram till på valdagen.

Hon förklarar att hon tror att det finns utrymme för att prata om “borgerlig liberal politik utan repressiva inslag”.

– Det kommer att finnas ett stort behov av det.

Vi avslutar intervjun och säger hejdå. Pratar en stund om festen på Västerås slott som hon ska gå på ikväll. Hennes fest. Hon fyller 30 år denna intervjudag.

– Jag är ju två år äldre än Annie var när hon tillträdde.

Anmäl text- och faktafel