De senaste två månaderna har varit en syltburk av trassligheter. Sex veckors förkylning med luftrörskatarr, virrigheter på jobbet, och så den personliga Pandoraasken. Det är så jag benämner ångesten som årligen rider mig under en kortare period. Till sist släpper det vakuumtäta locket och Pandoraasken (den grekiska myten, inte Euroschlagerstjärnan) pyser, all undanträngd skit kommer till ytan, och för mig leder det ofta till yrsel. Jag tuppar helt enkelt av en gång per år, svimmar likt en Disneyprinsessa med handen för pannan.