Anmäl text- och faktafel

Gliringar till höger och vänster har alltid varit en del av det politiska spelet och det är i grunden ingenting uppseendeväckande med det. Alla behöver inte vara överens om allting. Olika åsikter som bryts mot varandra är någonting sunt, precis som tuffa diskussioner och hårda debatter.

Men, allt det här gnällandet och beskyllandet. Det känns som att det bara blir allt värre. Den urspårade samhällsdebatten, inte minst på Twitter och i andra sociala forum, har också slagit rot och blomstrar hos rikspolitikerna. Alla skriker. Ingen orkar längre lyssna.

Ta bara elpriserna som exempel. I början av januari skrev Edward Riedl, Moderaternas ordförande i finansutskottet en debattartikel i Folkbladet Västerbotten. I den skrev han om ”åtta förlorade år” med S vid makten och beskyllde naturligtvis Magdalena Andersson för de höga elpriserna.

Riedl fick förstås mothugg, detta i ett svar från de socialdemokratiska riksdagsledamöterna Isak From och Björn Wiechel. De skrev om Riedls ”SD-lydda marionettregering” och anklagade Riedl för att inte ta ansvar och för att ljuga.

Däremellan, i tjafsets djupa gyttja, står väljarna, som kämpar med sina elräkningar och skenande matpriser och knappast är hjälpta av att politiker träter. Lös bara problemen med gemensamma krafttag, politiker, Absolut ingenting blir bättre av skäll och gnäll er emellan.

Sverigedemokraterna används dessutom fortsatt som ett skällsord från vänstern och snacket om att hålla SD borta från inflytande är förstås bara patetiskt. SD fick 20,54 procent av rösterna i höstens riksdagsval och är numera landets näst största parti. Det måste accepteras.

Oavsett vad man tycker om politiken innebär valresultatet självklart att SD ska och måste ha inflytande. Försöker man kringgå det motverkar man demokratiskt fattade beslut och demokratiska val.

Sedan har vi då Magdalena Andersson, tidigare utsatt för gnäll i sin roll som statsminister och numera i opposition. Då är hon tydligen per automatik också i sin tur gnällig mot nuvarande regering.

Under veckan presenterade justitieminister Gunnar Strömmer (M) att en ny nationell strategi för att bekämpa den organiserade brottsligheten, likt de nationella strategier som finns mot terrorism och mot våldsbejakande extremism, ska tas fram.

Det låter i mina öron i grunden både positivt och viktigt att någonting konkret arbetas fram. Inte minst Magdalena Andersson själv vet att ett så stort samhällsproblem som den organiserade brottsligheten inte löses över en natt, men Strömmer hann knappt avsluta sina ord innan allt sågades i SVT av den tidigare statsministern.

Snälla någon, Magdalena. Ni hade åtta år på er. Regeringen är ännu ny. Ge den en chans, åtminstone.

I alla verksamheter, utom uppenbarligen rikspolitiken, är samarbete grunden. Man kan och ska ha olika åsikter i en organisation eller på en arbetsplats, man behöver inte älska sina kollegor. Däremot krävs respekt mot varandra och helt vanligt sunt förnuft.

I alla riksdagspartier finns kloka människor och i alla partier finns också personer som inte borde vara politiker. Dessa kloka människor kan lyssna på varandra och samarbeta, trots olika grundvärderingar, och finna det som är bäst för Sverige – om de bara vill.

Svensk politik behöver mer ödmjukt lyssnande och mindre skällande gnäll.

Tre heta

Niklas Johansson

Den 12 januari 2016 fick Niklas Johansson sparken som sportchef i VIK. Nästan på dagen sju år senare är han tillbaka i klubben. På tisdagskvällen presenterades han som VIK:s nya sportchef.

Lunchkollen

Det blev pandemi, restriktioner och ett dött kultur- och nöjesliv. Men nu är det nytt år och VLT:s lunchpatrull har vässat såväl smaklökar som pennor. VLT:s lunchkoll gör comeback!

Bianca Kronlöf

Tisdagen den 24 januari kommer komikern och skådespelaren till Carlforsska gymnasiet för att föreläsa om normer, jämställdhet, våld och förtryck. Föreläsningen är en del i Länsstyrelsens uppdrag att utveckla länets våldsförebyggande arbete.

Citatet

Winston Churchill (1874–1965).