Kommentar på inlägget "Många bankkunder vill ha personlig service", VLT den 31 december 2022.

I ett debattinlägg i VLT berättar Torsten Källberg om sina vedermödor för att få kontakt med sin bank. Förra veckan fick jag dela hans upplevelser efter att hanterat och förlorat kontrollen av mitt Bank-id på grund av ofullständig information hur en sådan hanteras vid förnyelse.

Jag fick kontakt med banken efter 25 minuter i telefon där jag informerades att jag måste infinna mig personligen. Efter en väntetid på kontoret på 40 minuter fick jag hjälp av en mycket vänlig ung dam. Hon visste dock inte om att banken hade den lösning på Bank-id som jag använt i flera år. Nu var den ändå på väg att gå ut. Vi löste problemet i bästa samförstånd och jag disponerar åter mina pengar.

Denna upplevelse, och många andra, ger anledning att fundera över utvecklingen i samhället och om det inte är dags för nästa fas. Detta undanträngande av kund-intresset har vi upplevt tidigare.

På 1960- och 70-talet tog samhället en rejäl vänstersväng. Löntagaren stod i centrum och alla andra intressenter i samhället sköts åt sidan. Kundbegreppet förtvinade. Resultatet blev en stagnerande ekonomi.

På 1980-talet blev det helt nödvändigt att förändra från grunden. Många minns säkert exempelvis Percy Barneviks vändning av Asea och Janne Carlzons vändning av SAS. De satte tillbaka kunden i centrum. Resultatet kom snabbt.

Den offentliga sektorn hann inte med utan gick in i en kris på 1990-talet. En statlig kommission under ledning av ekonomiprofessorn Assar Lindbäck drog upp linjerna för vad som behövde förändras. Sen gick hela samhället in i en gynnsammare fas.

I dag har överdrifterna gått åt andra hållet. En högervåg har skadat konsumenten/kunden. Kortsiktiga lönsamhetsmål övertrumfar kundvård. Detta förvärras av den snabba digitaliseringen som i de flesta branscher har bidragit till att anonymisera och marginalisera kunderna.

I den snabba utvecklingen hinner företagen bara med att tillvarata egna intressen och lämnar till kunden att slita sitt hår över svårbegripliga och tunga rutiner.

Denna trista attityd har spridit sig till andra delar av samhället.

Problemen är återigen så allvarliga att de är systemhotande.

Så nu är det dags för en vändning igen. En ny generation Carlzons, Barneviks och Lindbäcks behöver ropas in på scenen. Vi är i dag efter 20 ”feta” år på väg in i en kris. En sådan är ofta ett bra fundament för förändring. Låt en ny generation stiga fram!

Sture Larsson

79-årig liberal