Svar på inläggen "Min erfarenhet är att det råder en mycket stark tystnadskultur", VLT den 17 januari, "Vi gör allt vi kan för barnen", 12 januari, och "Jag känner inte igen min arbetsplats", 7 januari.

Då det varit några insändare i VLT om arbetsförhållanden och arbetsmiljön i Socialtjänstens hus från både nuvarande och tidigare medarbetare på Individ- och familjeförvaltningen, vill jag ge en replik.

Jag tänker att insändarna ger en bild av det jag möter i arbetsvardagen, en mix av ris och ros där jag hör både kritiska röster och positiva omdömen. Att som ytterst ansvarig uttala sig om tystnadskultur är vanskligt, då ju tystnadskultur kännetecknas av att medarbetare inte vågar framföra synpunkter av oro för någon form av repressalier.

Att anonyma insändare skrivs i VLT är dock helt klart en signal som behöver tas på allvar. Med det sagt vill jag säga att det som framförs i insändarna, både positivt och negativt, är väl känt hos mig och övriga förvaltningsledningen.

Drygt 400 av förvaltningens i dag cirka 750 medarbetare flyttade till vårt nybyggda Socialtjänstens hus för ett knappt år sedan. Vi har där en aktivitetsbaserad arbetsmiljö, vilket har varit nytt för oss alla. Jag hör många medarbetare berätta om hur bra man trivs i huset, där man särskilt lyfter en klart förbättrad intern samverkan, en starkare vi-känsla och vilken ynnest det är att få arbeta i ett nybyggt, modernt och flexibelt kontorshus.

Jag hör också många röster om att det är krävande att arbeta i den öppna kontorsmiljön då man störs av ljud- och synintryck och saknar en fast kontorsplats.

Vi har sedan inflytten arbetat med att ständigt utveckla arbetsmiljön så att den ska fungera för alla så bra som möjligt, väl medveten om att många tycker att det tar för lång tid och att vi inte kan tillgodose varje enskild medarbetares specifika önskemål.

Några exempel på åtgärder i närtid är att vi har dedikerat ett antal mindre rum för medarbetare i rehabilitering; att workshopgrupper lämnat förslag om förändringar av zonerna i huset, och att vi ska utforma mer rumsliga miljöer på kontorsplanen. Det sistnämnda tar tid då inköp av golvstående och takhängda skärmväggar är ganska kostsamt och behöver ske enligt upphandlingsbestämmelser, men det är på gång.

Kort sagt: vi arbetar hårt för att ge alla medarbetare bästa möjliga arbetsmiljö och förutsättningar att kunna bedriva ett socialt arbete av hög kvalitet för dem vi möter i vårt arbete.

Jag vet också flera medarbetare som är på väg tillbaka till Individ- och familjeförvaltningen och Socialtjänstens hus efter att ha provat på arbete på andra håll en period.

Jag vet också att väldigt många fler än insändarskribenten Elisabeth delar hennes beskrivning av arbetet.

Vi i förvaltningsledningen är stolta över det arbete som görs av alla medarbetare och vi är måna om alla. Jag är, som tillfälligt förordnad, den fjärde direktören för förvaltningen på mindre än tre år. Oavsett vem som leder individ- och familjeomsorgen är utmaningen väldigt stor, då personalbemanning och en trygg och hållbar arbetsmiljö är något vi och alla socialtjänster mer eller mindre brottas med, samtidigt som behoven hos samhällets mest utsatta stadigt ökar.

Alla vi som arbetar med socialt arbete vet att hållbara förändringar tar tid och kräver uthållighet. Vi som är i förvaltningsledningen i dag har det som vår ledstjärna, både avseende förvaltningens arbetsgivarvarumärke och i arbetet med barn, ungdomar och vuxna som behöver socialtjänstens stöd.

Jag är stolt över att vi är transparenta och gör Lex Sarah-anmälningar istället för att dölja brister. Vi har också en god dialog med fackliga företrädare om den arbetsmiljöanmälan som ligger hos arbetsmiljöverket.

Magnus Edström

T f direktör, Individ- och familjeförvaltningen