Kommentar på inlägget "Svenskt skogsbruk har en stor kolskuld", VLT den 31 december 2022.

Den som är satt i skuld är icke fri är ju ett känt citat. Prytz menar att svenskt skogsbruk har halverat det svenska virkesförrådet jämfört med skog i naturlig succession och därmed genererat en kolskuld. Detta är ett väldigt drastiskt påstående och det finns absolut ingen substans för detta.

Vi har i dag mer skog i Sverige än vad det troligen någonsin har funnits, både sett till areal och i volym.

Är det något som svenskt skogsbruk är väldigt bra på så är det just volymproduktion. Man planterar med förädlade plantor kort tid efter avverkning, sedan röjer man och gallrar i syfte att minska självgallringsprocesser. Syftet är att varje enskilt träd ska få optimala förutsättningar att växa. När sedan tillväxten kulminerar så avverkas träden.

Detta är en väldigt kort förklaring på grundtanken med trakthyggesbruk. Är syftet att maximera tillväxten så är detta den överlägset bästa metoden. Detta finns det väldigt mycket forskning på.

Jag förstår inte när Prytz menar att skulden uppstod. Vi har bra data på den svenska skogen sedan 1923 då Riksskogstaxeringen började sina inventeringar. Det som har hänt på dessa 100 år är att volymen har fördubblats i den svenska skogen. Så under denna tid så kan det inte ha genererats en kolskuld. Innan dess är det svårt att få fram några volymsuppgifter.

Tillväxten i den svenska skogen är i dag cirka 110 miljoner skogskubikmeter (m³sk). Avverkning utgör drygt 90 miljoner m³sk.

Det brukar sägas att det moderna skogsbruket startar under första halvan av 1800-talet i Dalsland och Värmland. Avverkningsnivån i Sverige år 1850 är beräknad till 25 miljoner m³sk. Då inkluderas ved, kolved, timmer och år 1900 beräknas den till 45 miljoner m³sk. Under perioden från mitten av 1800-talet fram till vi har faktiska siffror från Riksskogstaxeringen så hävdar de flesta bedömare att virkesförrådet i Sverige sjönk till följd av skogsbruk i form av uttag av framför allt sågtimmer. Det måste alltså vara här som skulden har uppkommit.

Hade tillväxten varit densamma som i dag så hade skulden aldrig uppstått.

Jag vill nog hävda att skogsbruket har betalat tillbaka denna skuld med ränta. Eller menar Prytz ”Den som hade en skuld är icke fri”.

Träpatronernas överavverkning i slutet på 1800-talet är alltså skogsbrukets arvsynd.

Prytz har en väldigt märklig bild av ett skogslandskap i naturlig succession. Nu har ju skogen brukats även innan vi började exportera plank och brädor. Skogen var en förutsättning för att bryta malm och driva hyttor. Förutom metaller så var tjära och beck en av Sveriges största exportprodukter.

Före mitten av 1800-talet så var det vanligt med svedjebruk och man utnyttjade skogen för bete. Där det fanns gott om människor uppstod ofta en brist på skog. Där det var ont om människor och gruvor fanns det ett skogslandskap som var relativt opåverkat av människan. Dock är det inte så att alla träd dör av ålder i ett sådant landskap. Brand är kanske det som har störst påverkan men även storm-, snö-, insekts- och svampskador har en stor påverkan.

Vi som bor i Västmanland är ju väl medvetna om hur en kraftig brand påverkar skogslandskapet.

Den som är utan skuld kan kasta första stenen skulle man kanske kunna säga. Nu ska vi nog alla vara försiktiga med att kasta stenar.

Användning av fossila bränslen är det som genererat kolskulden. Att sluta avverka skog och för att fortsätta använda fossila bränslen är totalt orimligt, då förvärrar vi bara problemet.

Brukandet av skog och användning av skogsprodukter är en del av lösningen.

Rickard Larsson

Adjunkt i Skogshushållning, SLU