Kommentar på inlägget "Svenska skogsbruket behöver förändras", VLT den 13 januari.

Naturskyddsföreningen påstår i sitt debattinlägg att vi befinner oss i en naturkris på grund av att dagens skogsbruk främst bedrivs med kalavverkning (trakthyggesbruk) som främsta metod. Sådana påståenden anser jag är ren skrämselpropaganda och deras inlägg innehåller rent ovederhäftiga påståenden.

Man föreslår att sluta med trakthyggesbruk och gå över till hyggesfritt skogsbruk för att skydda klimatet. För mig verkar så kallat hyggesfritt ha blivit lite trendigt och att detta skulle vara det enda rätta för framtida skogsbruk.

Dessa skogsbruksmetoder var dominerande för cirka 100 år sedan. Man frångick dessa metoder allt mer och insåg att trakthyggesbruket var framtiden. Plockhuggningen (hyggesfritt) innebar att skogarna blev allt glesare och sönderhuggna med ett lågt virkesförråd. Det gick så långt att det förbjöds plockhuggning på grund av detta. Låt oss slippa att göra om detta misstag.

Jag rekommenderar att lyssna på lördagsintervjun den 7 januari med skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundkvist, där får man bland annat höra att genom vårt nuvarande aktiva skogsbruksmetoder har virkesvolymen ökat med 3 miljarder skogskubik de senaste 100 åren.

Skogsvårdslagen har redan i dag höga krav på naturhänsyn och krav på återbeskogning efter avverkning. Varje år undantas stora arealer från avverkning och lämnas orörda för den biologiska mångfalden. Skyddszoner lämnas utmed vattendrag. Dessutom lämnas död ved på hyggen i betydligt större omfattning även detta för den biologiska mångfalden.

SNF påstår att det är genom hyggen vi bara får homogena och sårbara skogar med barkborreangrepp. Jag vill hävda motsatsen, vi återbeskogar med förädlat plantmaterial alt genom fröträdsställning. Trädslagen anpassas till respektive lämpliga växtplats (gran, tall, björk). 

Granbarkborreangreppen förekommer främst i äldre granbestånd och har inget med trakthyggesbruket att göra.

Möjligheten att driva ett så kallat hyggesfritt skogsbruk finns ju redan i dag för den som så önskar, men om vi ska kunna behålla vårt framgångsrika svenska skogsbruk är ett fortsatt trakthyggesbruk den mest framkomliga vägen.

Leo Johansson

Skogsbrukare

Kungsåra Prästgård Västerås