Anmäl text- och faktafel

Tryck-och yttrandefriheten, som är reglerad i den svenska grundlagen, är en viktig del i vår demokrati. I Sverige har vi en lång tradition av tryck- och yttrandefrihet. Inte minst tryckfriheten i Sverige har ett betydligt bättre stöd i lagstiftningen än i de flesta andra länder.

Man kan lite förenklat säga att det svenska tryck- och yttrandefrihetssystemet bygger på frihet under ansvar. Grundregeln är att i princip allt får sägas och att allt får publiceras. Seriösa svenska medier har också en ansvarig utgivare som ensam bär det rättsliga ansvaret för vad som publiceras.

Men, var går då gränserna? För medier är det till exempel enligt lagen ett brott att publicera upplysningar eller påstående som kan äventyra landets säkerhet eller utsätta enskilda människor för förtal.

Ansvariga utgivare kan personligen stämmas inför domstol och seriösa medier är också frivilligt anslutna till det självsanerande pressetiska system där Medieombudsmannen kan fälla medier som anses ha brutit mot de pressetiska riktlinjerna.

Vi ska vara stolta över att vi har en så stark yttrandefrihet i Sverige. Den tillåter även kritik, satir och det som kan upplevas som sårande. Det är till exempel tillåtet att häckla religioner och det är inte olagligt att skända varken koranen eller bibeln för den delen, även om det kan förefalla både osmakligt och kränkande. Yttrandefriheten måste helt enkelt stå som starkast när den behövs som mest.

Men, den ska också diskuteras och det har den gjort under lång tid.

Redan under slutet av 80-talet, när författaren Salman Rushdie gav ut boken ”Satansverserna” debatterades yttrandefrihetens gränser. Därefter har Lars Vilks och rondellhundar diskuterats, precis som det franska magasinet Charlie Hebdos grova satir. Nu diskuteras inte minst den högerextreme politikern Rasmus Paludans märkliga koranbränningar.

Precis som jag konstaterat tidigare är Paludan en obetydlig politiker, men han har makt att skapa kaos.

Nyligen kritiserade Carl Bildt polisen efter koranbränningarna i SVT:s Utrikesbyrån. Bildt menade att det finns gränser för yttrandefriheten och att polisen borde ha tänkt på Sveriges säkerhetsintressen och agerat som den norska polisen som satte stopp för bränning av koranen.

Jag förstår vad Bildt är inne på. I en tidigare krönika har jag självt fört fram min mening att polisen borde ha stoppat Paludans första besök i Västerås. Ja, han har sin yttrandefrihet. Nej, det är inget brott att bränna koranen. Men, det finns också fler demokratiska intressen att ta hänsyn till.

Den åsikten anser jag att man kan driva utan att göra avkall på yttrandefriheten. Men, det viktiga är att försvara Paludans och alla andras rätt till sin yttrandefrihet – oavsett vad man tycker om koranbränningar eller var man står politiskt.

Nyligen lyssnade jag också på en intressant i diskussion i P1 Morgon mellan Mikail Yüksel, partiledare för partiet Nyans och ledamot i Botkyrka fullmäktige och Nils Funcke, journalist och expert på yttrande- och tryckfrihet.

Yüksel anser att koranbränningar är att jämföra med hets mot folkgrupp och menar att de bör förbjudas helt. Men, förbud är aldrig rätt väg att gå. Att föreslå generella förbud är inte att stå upp för yttrandefriheten.

Nils Funcke bemötte Yüksel på ett klokt sätt. Funcke konstaterar att det finns religionsfrihet, men att det också måste vara tillåtet att kritisera religion – även om det sker på ett enfaldigt och naivt sätt.

Låt oss därför ständigt värna och försvara yttrandefriheten. En förändring av lagen skulle innebära en försvagning av en oumbärlig del av demokratin.

Det som passerar yttrandefrihetens gränser, till exempel hot, hets mot folkgrupp och förtal är redan reglerat i lagen.

Tre heta

Tero Lehterä

Det var länge sedan något var hett inom VIK. Men, seger efter förlängning i första matchen för den nya tränaren – efter endast en träning med laget – är, trots allt, en ljusglimt i hockeybedrövelsen.

Sirkka Albinsson

Verksamhetsledaren för den ideella föreningen Teater Oliver. För VLT Kultur berättar hon om de många yrken hon haft genom livet, hur hon förbereder sig inför en föreställning, om höjdpunkten i hennes arbetsliv och den livslånga sjukdom som förändrat hennes liv.

Matilda Arborelius

Hon har studerat film på universitetet, skrivit filmkritik sedan 2015 och jobbat med Stockholms filmfestival, men när hon nu ska börja recensera aktuella biofilmer i VLT är hon ödmjuk inför uppgiften.

Citatet

Thomas Jefferson (1743–1826), USA:s tredje president.