Anmäl text- och faktafel

Den 3 juli 1988. Långt innan Internet. Jag var 21 år gammal och nyanställd som redigerare på Folkbladet Västerbotten i Umeå. Det var söndag och jag hade sovit länge. Det var en varm och ljuvlig sommardag.

När jag, ännu yrvaken, släntrade in på redaktionen hade jag inte koll på vad som hade hänt under helgen. Jag frågade dåvarande nattchefen Mats Pejer om nyhetsläget var lugnt.

– Jodå. Ingenting har hänt, förutom ett trippelmord i Åmsele förstås, sade han utan en min, medan han fortsatte att sortera ett antal manusbuntar som låg på skrivbordet.

Jag skrattade till. Rå journalisthumor, tänkte jag, innan jag insåg att det osannolika han nyss hade sagt, verkligen hade inträffat.

Det blev ett intensivt nyhetsarbete på vår och alla andra redaktioner i Sverige den söndagen och flera dagar framåt.

Jakten på det misstänkta paret Juha Valjakkala och Marita Routalammi dominerade tidningarna – inte minst kvällstidningarna – de följande veckorna. Aftonbladets reportrar mer eller mindre bodde på Folkbladets redaktion på kvällarna. Expressens höll till på annan ort i stan.

Efter gripandet, när Juha och Marita skulle vallas på brottsplatsen i Åmsele, var Expressen på plats. Aftonbladet var det inte, trots att de båda kvällstidningarnas utsända bodde på samma hotell som Juhas och Maritas advokater.

Båda tidningarna anade att en vallning skulle ske kommande morgon, och Aftonbladets reportrar hade via hotellets receptionist, därför begärt väckning samma tid som advokaterna skulle väckas. Men, enbart Expressens reportrar väcktes. Enligt vad som sades hade de helt enkelt betalat receptionisten mer än Aftonbladet.

Expressen kom ut med en extraupplaga om vallningen samma morgon. Aftonbladets reportrar hade knappt ens vaknat när den landade i kioskerna.

Det här var, som sagt, innan Internet och nyhetskriget låg helt och hållet i tidningsupplagorna. I dag hade nyhetsbevakningen sett helt annorlunda ut i form av ständiga digitala uppdateringar och livesänd tv på de nyhetssajter som då inte fanns.

Tre personer ur en och samma familj, Sten, Ewa och Fredrick Nilsson, mördades brutalt efter en simpel cykelstöld. Men, nyhetsbevakningen fokuserades främst på Juha och Marita – det mystiska och mytomspunna flyende paret som blev ett slags mytiska actionfigurer mitt i den brutalt fruktansvärda verkligheten.

Juha Valjakkala dömdes till livstids fängelse. Han satt fängslad i närmare 20 år innan han beviljades nåd i december 2007. Kort efter frisläppandet talade jag med honom i telefon. Jag glömmer aldrig hans röst. Han lät inte som den brutale mördare jag föreställt mig. Han lät närmast pojkaktigt naiv och fortsatt stolt över det mediala intresset kring hans person. Det fanns något djupt skrämmande i det.

Han ville mötas i Helsingfors och han krävde 1 000 euro för att ställa upp. Det blev ingen intervju, vilket var ett klokt beslut av den nyhetsledning jag då inte tillhörde.

Nu är Juha Valjakkala, som under åren även gått under namnen Nikita Joakim Fouganthine och Nikita Bergenström. död. Ett våldsamt och miserabelt liv tog slut vid 57 års ålder.

Men, den lilla idylliska byn Åmsele, beläget vid Vindelälven i Västerbotten, bär ännu sår. De kommer aldrig att läkas.

Tre heta

VSK Bandy

Både damerna och herrarna spelar SM-final i bandy denna helg. Det är stort. Oavsett hur det går i finalerna har Västerås befäst sin position som den historiskt sett starkaste bandystaden.

P3 Dokumentär

Alltid intressant lyssning. Nyligen släpptes en mycket välgjord dokumentär om trippelmordet i Åmsele. Den rekommenderas varmt.

SVT Play

Även här finns mycket intressant innehåll från både dåtid och nutid. Även här finns en välgjord serie om morden i Åmsele.

Citatet

Norman Mailer (1923–2007), amerikansk författare.