Svar på inlägget "Kristenheten måste fokusera mer på kärlek", VLT den 14 mars.

Jag är överens med David Sällström att det behövs mer kärlek i kristenheten. Och jag är också överens om behovet av inkludering, sedan är ju frågan vad inkludering är och står för.

En kristen gemenskap är inte i första hand en plats för individens rättigheter utan en gemenskap där tron på Gud kommer först. Det kan låta annorlunda i en sekulär era men i kyrkan sätts inte människan i centrum utan det gör den Gud som älskar människan.

I kristen människosyn definieras inte människans värde av henne själv. Bibelns berättelse beskriver istället hur Gud skapat oss och gett oss vårt värde. Varje människa är unik, har ett egenvärde och ska respekteras som en Guds avbild. I detta är vi alla inkluderade och har vår personliga frihet.

Det finns också en annan inkludering i Bibelns berättelse om människan som tar med oss alla och det är att vi alla är syndare. Att jag nämnde procentsatser om antalet homo- och bisexuella i Sverige var just för att belysa behovet att inte fokusera vissa grupper när det gäller synd, alltså motsatsen mot vad David Sällström kritiserar mig för.

Den Gud som ger oss vårt värde är också den som ger alla som vill ta emot av nåd och försoning men också vägledning genom livet.

Till Pingstkyrkan är alla välkomna och även om vi inte fullt ut anammar ett hbtqia+-paradigm så behöver ingen gömma sig.

Daniel Alm