VLT hade för en tid sedan ett inlägg i skolfrågan från en förälder som ansåg att ett barn inte behöver få ett F-betyg. Det är alldeles rätt, men har denna förälder rannsakat sig själv med tanken; Vad har jag gjort för att hjälpa mitt barn? Har jag talat med läraren om hur barnet lyckats i skolan? Har Jag hjälpt mitt barn med läxor? Har du kollat att han besöker skolan och är aktiv i att söka kunskap?

Det finns många sätt för en förälder att stötta sitt barn. Bara viljan finns, och man förstår betydelsen av att skaffa sig kunskaper. Om inte dessa kriterier uppfylls är det svårt att undvika F-betyget. Det är så att inget kommer av sig själv.

Titta på barn som idrottar. Om de inte tränar och presterar ställs de utanför laget eller blir inte omnämnda i resultatlistor.

Det finns forskning som visar att cirka 5 procent av oss har svårt att tillgodo-göra sig vissa saker, exempelvis kunskap. Så, om inte ditt barn tillhör dessa denna kategori så är det upp till dig att ordna så att han/hon slipper F-betyget.

Sedan ska du ha klart för dig att inget kommer utan ansträngning.

Barn har i alla år gått i skolan med olika resultat. Vill vi skapa ett land med goda levnadsvillkor måste vi acceptera att olikheter finns och vad vi människor kan presentera, några lyckas i till exempel idrott, men det viktigt är att vi skapar duktiga yrkesmän som kan föra vårt samhälle framåt, exempelvis duktiga läkare som kan hjälpa oss med våra krämpor, eller tekniker som kan lösa våra miljöfrågor. För att klara av detta tror jag att vi måste revidera vår uppfattning om en likvärdig skola för alla.

På samma sätt som vi har idrottsgymnasier tror jag vi måste inrätta specialskolor för att få fram duktiga elever.

Till sist, betyget är bara ett bevis för vad jag har presterat, på samma sätt som vi får lön för vårt arbete. Så det är bara att välja – vilket betyg vill jag ha? Något som vi Svenskar har kämpat med sedan 1842 och vad jag kan förstår har lagt grunden till det samhälle vi har i dag.

Bengt Östlund