”Schackmatt!” Det var tredje gången i rad jag fick stryk av min just nu kaxigt flinande 10-åriga son. Samtidigt som det var en smula irriterande så blev jag mest så där nästan pinsamt stolt som bara en förälder kan bli. Egentligen var det kanske inte heller så konstigt att jag åkte på spö, jag är inte ens på långa vägar en schackexpert. Tvärtom var det insikten i min egen begränsade förmåga till logiskt tänkande (som behövs i till exempel schack) som gjorde att jag fastnade för AI en gång för länge sedan på tidigt 90-tal.