Kommentar till artikel av Torbjörn Einarssons debattartikel "Havsbaserad vindkraft tar lång tid", VLT den 23 maj.

Torbjörn Einarsson hävdar att kärnkraften är både snabbare att bygga ut och billigare än vindkraft. Om denna tes vore sann så skulle marknaden och elbolagen formligen rusa mot att göra investeringar i kärnkraft men så är inte fallet. Istället vill bolagen göra investeringar i vindkraft därför att det ger både snabbare energileverans och lägre kostnad per kilowattimme. Trots regeringens positiva åtgärder för kärnkraften tycks inte mycket hända på detta område och det mesta är mest drömslott som inte existerar.

I den nu utdöda sovjetekonomin leddes planerna utifrån tekniska effektivitetsdata och vad politruckerna bestämde. Men frånvaron av ekonomiska kriterier och marknadsoptimalitet ledde till undergången. I en marknadsstyrd ekonomi måste priser och kostnader kalkyleras bland annat utifrån avskrivningar på återanskaffningsvärden samt de löpande underhållskostnaderna. Då spelar det ingen roll om vindkraftverket måste vara utbytt om 15 år och kärnkraftverket om 40/50 år. Det blir då helt kostnadsneutrala förhållanden genom rätt avskrivningspolicy.

När man gör sådan analys blir vindkraften i de flesta kalkyler ungefär en tredjedel av vad kostnaden blir för ny kärnkraft. Om man ändå vill ha en viss andel kärnkraft i en framtida energimix måste staten subventionera eller garantera bolagen ett bestämt pris/subvention under lång tid. En viss andel kärnkraft kan kanske motiveras för viss nätstabilitet och en framtid möjlighet att göra sig kvitt den 100 000 åriga kärnavfallet som kan förvandlas till kortsiktigt avfall för mindre än 100-års lagring i breedereaktorer (IV-generation) eller V-generation (subkritisk protonstrålning - transmutation).

De långsiktigt globala prognoserna pekar på att kring 2050 kan den globala elproduktionen uppgå till 70–80 procent förnyelsebart i form av vind, sol och vattenenergi och kärnkraften pendlar mellan 10–20 procent.

Energimixen kommer att avgöras utgående från ekonomiska kriterier och bäst blir det om politikerna med sin beslutsmakt stannar vid det och låter bli att gå in i detaljreglering. I det gamla Sovjet bestämde politikerna (kommunistpartiet) över teknikerna och dessutom bortom all ekonomisk rationalitet. Detta ledde som bekant till bland annat den ökända Tjernobylkatastrofen, andra missöden och systemets sammanbrott.

I en marknadsekonomi bestämmer staten att fossila bränslen inte skall användas samt beskattar sådant som ger externa kostnader och fastlägger regler för konkurrens. Sedan delegeras resten till näringslivet att genomföra och välja energislag. Detta leder alltid till bästa resultat.

Karl-Erik Andersson

Västerås