Jag har läst ”De gränslösa – En bok om politikers skolaffärer” av Marcus Larsson och Åsa Plesner (Den politiskt oberoende tankesmedjan Balans).

Boken har under den senaste tiden blivit flitigt recenserad i våra största dagstidningar och i samtliga fall (som jag har läst) har skribenterna förfärats över det spindelnät av kontakter som finns mellan lobbyister, höga politiker och före detta politiker som driver skolföretag eller har nära anknytning till skolföretag. De inblandade har ingen särskild ”politisk färg” utan är bara insyltade i varandras verksamheter och gränsen mellan politik och näringsliv är mycket diffus.

Ett ord som ligger mycket nära till hands i deras kontakter är vänskapskorruption. Hur kan det accepteras att vi, som enda land i världen, har ett system där personer kan bli rika på skattefinansierad skolverksamhet samtidigt som utbildningen urholkas och våra barn, på gruppnivå, får sämre utbildning? Varför kan detta få fortgå? Varför finns det inga journalister som på riktigt granskar och ställer fördjupande frågor direkt till våra folkvalda? Är det brist på kunskap? Läs i så fall ”De gränslösa”.

Är det politiskt känsligt? Våga i så fall dyka lite djupare i frågan och inse att det inte är en ”höger-vänsterfråga”. Röster höjs för ökad kontroll och mer inspektioner för att motverka ”dåliga skolor”. Det går inte att kontrollera bort skolfusk och nya sätt att kringgå inspektioner kommer säkerligen uppstå.

Att stoppa vinstuttag är inte heller en gångbar strategi eftersom det är möjligt att flytta pengar internt och på så sätt indirekt bli rik på marknadsskolan.

Ann-Sofie Johansson