Vår kära mamma och mormor Inga-Maj (Maj) Wetter har efter en tids sjukdom gått bort i en ålder av 95 år. Hon var född i Hälsingland, Mo socken, men familjen flyttade under uppväxten nedåt i landet mot Västmanland. Hon hamnade tidigt i Lillhärad och började arbeta i specerihandeln där som 14-åring. Där i byn mötte hon också sin blivande livskamrat, Uno. De levde tillsammans i nästan 60 år, tills Uno hastigt avled i en hjärtinfarkt, år 2000.

Inga-Maj var en driftig person, med många järn i elden. Hon arbetade som sekreterare vid Alvenius bilfirma på 1970-talet och var även anställd på Systembolaget. Under 1980-talet och fram till sin pension arbetade hon som kanslist inom landstinget i Västerås.

Under ca 30 år var Inga-Maj ordförande i Afasiföreningen i Västerås och anordnade utbildningar i läs- och skriv för afatiker via Vuxenskolan, ordnade medlemsträffar och avkopplande resor för afatikerna och deras anhöriga. Inga-Maj var en verklig eldsjäl och ömmade för sina medlemmar och kämpade för afatikers möjlighet till ett gott socialt liv och att öka deras självförtroende, språksvårigheterna till trots. Hon var mycket uppskattad och omtyckt av sina medlemmar och många har hört av sig och uttryckt sin saknad och berättat vad hon betytt för dem. Hon erhöll utmärkelser och utsågs bland annat av Afasiförbundet till hedersordförande.

Inga-Maj var en frikostig och öppenhjärtig person, van att dela med sig, där dörren hemma alltid stod öppen för alla. Hon brydde sig mycket om hur andra hade det och i synnerhet om oss två, hennes dotter och dotterdotter.

Inga-Maj var utåtriktad och trivdes bäst när hon fick tillbringa tid tillsammans med andra. Efter maken Unos bortgång var det dock oss närmaste hon helst umgicks med. Hon ställde alltid upp med en hjälpande hand vad det än gällde.

De senaste tre åren var tyvärr kantade av krämpor och olycksfall. De sista åtta månaderna bodde hon på äldreboendet Granen där hon blev väl omhändertagen.

Inga-Maj fick ett långt och händelserikt liv, men efter allt hon fick gå igenom de sista åren, unnar vi henne nu att få vila.

Tack för allt! Vi älskar dig.

Ulrika och Desirée