Anmäl text- och faktafel

Göran är född och uppvuxen bland annat på Söder i Stockholm. Efter grundskolan sökte han in till gymnasiet och kom in både på utbildningen till fotograf och ingenjörslinjen. Men Göran hade bestämt sig för ett sabbatsår från skolan och flyttade till Västerås där hans pappa bodde och drev en konstruktionsfirma.

En fredag förmiddag i slutet av augusti 1973 gick Göran, 16 år, till Arbetsförmedlingen och hörde sig för om det fanns något jobb. Han fick ett positivt svar.

– Dåvarande mörkrumsarbetaren på VLT, Gunhild Malmberg, hade dagen innan fått reda på att hon skulle bli reklamfotograf i stället. Så jag gick upp till VLT på eftermiddagen och fick då frågan om jag kunde börja redan på måndagen.

Efter ett halvår undrade fotochefen om Göran inte kunde vänta med att plugga för att fortsätta arbeta på VLT i stället.

– De var tvungna att prata med pappa först och han sa att jag själv fick bestämma hur jag ville göra. Jag tänkte då att plugga, det kan jag göra senare. Men senare kom aldrig.

Förutom arbetet i mörkrummet hängde han med fotograferna ut på jobb.

– Jag fick låna kamerautrustning av dem och jag jobbade dubbla skift, på dagtid som kopist och fotograf på kvällen. Jag var ambitiös på den tiden, för jag ville ju lära mig. Men det har ju ordnat upp sig sen, säger han och skrattar.

Just skrattet och humorn, nja… eller brist på humor, (beror på hur man ser det) är något man förknippar med Göran. Men allvaret finns så klart också där – och kunskapen framför allt.

– Jag har alltid tyckt om att testa nytt. Jag var för plastpapper, jag var för dia och digitalkamera. Jag fick den tredje digitalkameran i Sverige som var pressanpassad.

Men Göran fick sin första kamera långt innan dess. Han var bara sex år när han fick en systemkamera då intresset för fotografering ligger i släkten.

– Min farbror var en avancerad fotograf och hade egen firma i Hägerstensåsen och min pappa var också en avancerad fotograf, likaså min syrra.

Kommer du ihåg ditt första fotojobb på VLT?

– O ja. Det var ett statsbesök i Turbinhuset och det var väldigt mörkt därinne… Jag fick slå på en blixt.

Kan du nämna några uppdrag du varit på, som berört dig lite extra?

– Svältkatastrofen i Etiopien, där var det skönt att ha en kamera att skydda sig bakom. Men känslorna kom efteråt.

– Sedan har vi Rumänienresan med alla gatubarnen och resan till Sarajevo, när kriget höll på att ta slut. Jag kommer alltid ihåg bilden när en man sitter framför sin bäste väns grav och säger ”här är alla hjältar utom jag”.

Några roliga uppdrag då?

– Jag har plåtat mycket sport. Alla SM-guld med VSK-bandy har varit jätteroliga och när VSK gick upp i Allsvenskan, då bildade vi en sport-elva med fotografer och sportreportrar. Sedan har jag haft förmånen att jobba med Torsten Jansson (tidigare reporter på VLT), med serien ”Historien om en stad” och HS-98, det var under den stora sjukvårdsreformen som vi åkte runt och gjorde stora reportage på.

– Ett annat roligt jobb var första friidrotts-VM i Helsingfors 1983, där jobbade jag för FLT, (nu TT). Carl Lewis, Matti Vainio och andra superkändisar var där.

Kan du nämna några andra kändisar du fotat?

– Kungen så klart men även påven Johannes Paulus II. Det var efter att vi träffades som han blev helgonförklarad, jag vet inte om det har något samband, haha.

– Sedan har jag fotat Erling Persson i London (H&M:s grundare).

Har du tänkt någon gång under dessa år att du skulle söka dig någon annanstans?

– Jag fick erbjudande om att byta ett år till FLT, men då sa dåvarande chefer nej, och likaså till LT Södertälje för många år sedan, de var ju en bra bildtidning då och jag var lite sugen på att flytta tillbaka till Stockholm, men jag fick ett nej på det också. Och under Mittmediatiden, då hade jag tänkt gå i pension.

Om du inte hade jobbat som fotograf?

– Då hade jag jobbat som ingenjör hos min pappa. Men jag ångrar inte en sekund att jag valde VLT, jag skulle ha gjort samma sak igen, bara jag slapp Mittmedia-tiden, annars har det varit jättebra.

Vilken är den största förändringen på de här 50 åren du jobbat på VLT?

– Att journalistiken har blivit mer lokal. Med tanke på att jag reste så mycket som jag gjorde och att vi hade samarbete med FLT. Jag var på flera SM i friidrott och fotbollslandskamper för FLT. Jag var i Italien inför påvebesöket i Sverige och när Sverige skulle gå med i EU var jag och en reporter i Polen och tittade på jordbruket.

Sedan i början av 2000-talet jobbar Göran på VLT:s webbredaktion.

– Jag är liveredaktör nu och hoppar in som frontchef ibland, jag tycker det är jätteroligt med desken just nu, som jag tycker har utvecklats riktigt bra. Det är för att det är så roligt som jag inte gått i pension.

– Vi är på väg in i en spännande tid. Bonnier har gjort väldigt mycket bra och satsar på det lokala och Nordström (Daniel, ansvarig utgivare) är också en av anledningarna till att jag är kvar.

Ett axplock ur Göran Widerbergs härliga bildskatt: