Vår pappa och morfar var en del av naturens möjligheter genom sitt intresse för odling, jakt, fiske och skidåkning. Pappas livsresa började i Rämshyttan, Stora Tuna socken, Dalarna. Familjelivet under pappas uppväxt var arbete i skog, mark och gruva med en självförsörjande bondgård som bas, vilket gav familjen mat och försörjning.

I pappas mahognysekretär har pappa sparat minnen; handskrivna betyg från Starbo folkskola, undertecknade av läraren Signe Hjelm, som betydde mycket för pappa genom deras intresse för musik och berättande. In i det sista citerade pappa dikter av Dan Andersson och gamla skillingtryck och historieberättelser, sånger och dikter knutna till Dalarna och Jämtland.

I sekretären finns även arbetsintyg från Avesta Jernverks AB, Nybergets gruvor där pappa var slaggdräng och borrsmideslärling. Efter lumpen började pappa utbilda sig inom teknik och elektricitet vilket ledde till yrket elinstallatör och lärare för Svenska Metallverkens industriskola i Västerås. På den tiden var det vanligt att man under studietid hyrde rum/logi på KFUM. Där fanns mamma som husfru, en vacker kvinna från Vigge i Jämtland och kärlek uppstod med bröllop i Bergs kyrka, 1952 i dagarna tre.

Genom giftermålet fick pappa delta i älgjakt, vilket varade i 50 år. Pappas ritualer inför jakt var heliga och pappa fick stor sorg när ögonsjukdomen gula fläcken satte stopp för jakten. Det som pappa fann i ett jaktlag var kamratanda och spänning. In i det sista berättade han för sina barnbarn, glasklart, om värdet av vindläge, plats, antal skott i geväret och var älgar brukar vandra och var man ska sikta beroende på läge. Han sköt 27 älgar. Ett minne han gärna berättade om var när han sköt en älg, vilken reste sig, pappa sköt igen och upptäckte sen att han skjutit två älgar på tre sekunder.

Oasen i livet utöver jakt och fiske var att vara kolonist, ett givet uppdrag för pappa. Prunkande grönska av blommor, grönsaker och bär i linjära rader. Vår "ekologiska" uppväxt har präglat oss att föra nyttigheter och "gröna fingrar" vidare. Likaså stugliv i Rämshyttan och Jämtland - genom friluftsliv, bärplockning, fiske och skidåkning var pappa en förebild för oss alla.

Pappa var mån om och stolt över sina fem barnbarn, i ord och handling. Pappa hade en stark integritet och orden ”det är jag som bestämmer” följde pappa till sina sista dagar, han skulle absolut sitta vid köksbordet och äta sin frukost. En levndadsvana för pappa var att få rätt "socker" vid matbeställningar. ”Jag dricker ju kaffe på bit, men det går ju inte med socker som smälter så fort det närmar sig munnen!”

Nu är mamma Anna-Märta f. Berglin, pappas kärlek tillsammans igen. Tack pappa för allt du lärt oss och att du var du.

Carina Juborg och Susanne Berglin