Jag är så himla trött på räntehöjningarna och ovissheten om när allt ska vända till det bättre.

En bolåneränta som höjts flertalet gånger och gett flera tusen till i utgifter de senaste månaderna och det bankerna ger som plåster på såren är en högre sparränta. Men vad hjälper det när man får ta av sina besparingar för att ha råd och kontot tillslut är tomt?

Om några dagar avslutas min föräldraledighet, då vårt hushåll inte går runt på endast en full lön och föräldrapenning. Alla mina sjukpenninggrundande föräldradagar är då slut och mitt barn är precis ett år fyllda. Alldeles för liten för att börja på förskola men i vårt hem har vi inget val.

Många vakna nätter har det blivit med ångest över att vårt barn är för trött för att orka med dagarna på förskola, hur ska pedagogerna kunna ge barnet den närhet och trygghet det behöver i denna ålder? Barnet kan ju inte gå, inte äta själv och har aldrig sovit borta eller ens utan oss föräldrar i hemmet. Hur kan vi som föräldrar göra så här mot vårt barn? Usch. Nu blev det ännu en vaken natt med tankar men jag fick ju åtminstone dela dem här.

Jag hoppas att det vänder snart. Vi behövde mer än en hög sparränta.

En ledsen mamma