Kommentar på inlägget "Gör en vägkarta (roadmap) för energimarknaden", VLT den 8 september.

Då man tar upp ordet "energimarknaden" utan att ägna ett enda ord åt den globalt dominerande formen av förbrukad energi, nämligen värme, då finns det fog att uppmana debattörerna, som ägnar sig åt hur elkraft framställs, att sätta sig ner och göra sin hemläxa.

Den globala processindustrin använder sig huvudsakligen av värme inom olika skikt temperaturer för sina industriella processer plus varierande smärre delar av elektrisk kraft. Jag tänker främst på industrin som producerar livsmedel och andra konsumentprodukter, textilier, läkemedel, kemikalier, djurfoder, öl, läskedrycker, exempelvis. Det finns tiotusentals anläggningar globalt.

Betänk även att den elkraft som framställs i koleldade kraftverk baseras på värme och den värmen erhålls genom förbränning med koldioxid på köpet.

Det är således själva eldandet för industriell processvärme som producerat all den oönskad koldioxid, som Svante Arrhenius varnade för, tror jag för, 127 år sedan där han slog fast att den koldioxiden skulle påverka klimatet negativt.

Ingenting har i princip förändrats kring vad min idol Svante skev, utom att siffrorna och förståelsen av detaljerna vässats genom vetenskaplig och ingenjörsmässig utveckling.

Gör hemläxan och sluta dilla om elkraft, dess globala konsumtion landar på omkring ynka 19 procent enligt uppgifter (IRENA/IEA), medan värme står för drygt 50 procent. Då utan att räkna eldandet för värmen till ångpannorna i kolkraftverken.

Visserligen är det uppenbart att debattörerna främst och enbart avser svenska förhållanden med avseende på elkraft, men snackar man koldioxid då handlar det om hur man globalt gör industriell processvärme, ett globalt perspektiv och problem.

Skärpning gubbar!

Bo Haeggström