Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En dag på dagis - i december 1979

Artikel 0 av 50
Nostalgi - 70-talet
Visa alla artiklar

En dag på dagis är sagor, lek och skoj, inomhus och utomhus. Det är bus och friska tag och vila dess emellan. VLT har besökt dagcentrum på Viksäng i veckan. På bilden är det Henrik som får tröst i form av napp och en saga lästa av Anna-Lena Wallin.

Annons
- Nu reser han sig, håll i er! Jag ramlar, neeeej . . .

Med händer kan man göra mycket: bläddra i en bok, såga, knuffa på en gunga, måla och en hel del andra saker.

Ett brett panorama av sådana fysiska aktiviteter är vardag på ett daghem.

Här gör man allt, från att stillsamt luta sig mot en mjuk, trygg arm till att springa efter en kompis och riktigt skrika av förtjusning och inlevelse.

På dagis finns det gåtfulla folket, i sin fantastiska värld.

På Viksängs centrala förskola blev det en förstärkt sanning. Barnen var inte bara på dagis. De tog över!

Alla de stora, ouppnåeliga människor som jämt bestämmer allting fick vackert finna sig.

Och direktiven från bestämda barnröster kom utan ansträngning:

-Nu måste ni ha galonisar! Nej, du får inte gå in med skorna! Nu sätter du på dig mössan!

Men det här var bara för en enda dag, förstås.

Dagen började med lek utomhus och de stora placeras ut: Några i gungorna, några på trehjulingar, Else-Marie fick sätta sig på grävskopan.

Och så full fart. Nu skall alla leka. Ingen får vara stor och bara stå och prata. Lek!

Under glam, skratt, tjim och tjo rullar en hop av stora och barn fram över den sandiga asfalten på vagnar och trehjulingar och kraschar tumultartat i sandlådskanten.

Efter den virvlande, skrattande, andfådda leken strömmar härskarorna in igen och plötsligt lägrar sig tystnaden.

Var är alla? Vad har hänt?

Uppkrupna i en hög i soffan sitter några barn. Rita sjunger och de små munnarna formas osäkert efter orden:

-Jag gör så att sommaren ko-o-mmer . . .

Tomas sågar och Mikael gör en gipsgubbe. I ett rum med fördragna persienner sitter Anna-Lena, fem-å-ett-halvt, och läser sagor. Med förvånad uppmärksamhet följer lille Henrik Hennes rörelser.

Henrik skall sova, så i soffan har Anna-Lena lagt en kudde och en liten filt. Och Henriks ögonlock börjar bli tunga, så oändligt tunga.

Figursågning är knepigt. Bäst att hålla i med båda händerna, tycker Tomas Höglander.
Vad hände sen då? Birgitta Edvardsson läser sagor med Jonas Hjelm.
Elsemarie fick ta grävskopan i besittning vid uteleken och barnen såg till att hon skötte sin uppgift.
Henrik får tröst i form av napp och en saga läst av Anna-Lena Wallin.
Mikael Stenberg häller gips i plastformen. Det skall bli en gubbe. Jonas Lundgren följer med i händelserna.
Nu ska jag berätta för dig om barnen i Bullerbyn. Anna-Lena Wallin läser med högtidlig stämma och Henrik han lyssnar så noga han kan.
Alla artiklar i
Nostalgi - 70-talet
Annons