Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Militärplan störtade på gård

Artikel 0 av 50
Nostalgi - 60-talet
Visa alla artiklar

Rune Andersson, som är född och uppvuxen på Vikbo gård, kommer aldrig att glömma den ödesdigra morgonen 1960. Det här är hans berättelse.

Annons

Vid tiden för flygolyckan (oktober 1960) var Rune 30 år och bodde tillsammans med sin fru Marianne i Köping. Rune arbetade på byggen och den där morgonen för 40 år sedan, skulle en arbetskamrat komma och hämta upp honom med bil klockan sex för vidare färd till arbetsplatsen i Hallstahammar.

- Jag mådde inte riktigt bra, jag kände mig så konstig den där morgonen. Så när jobbarkompisen kom, beslutade jag mig för att stanna hemma. Jag lade mig i sängen och läste, säger Rune.

Efter klockan tio på förmiddagen kom Runes svärmor ner från övervåningen där hon bodde.

- Du har telefon utifrån, var det enda hon sa. När jag tog telefonen fick jag först höra, att det hänt något förfärligt i Vikbo. Den som ringde fortsatte, ”det har slagit ner ett flygplan, alla är döda utom din mamma”.

Rune och Marianne hoppade genast in i bilen och åkte iväg, först till en av granngårdarna, Hagalund. För där var det sagt att Runes mamma Anna skulle befinna sig.

- Mamma satt där på soffan. Hon hade tagits om hand av Gertrud Åkerlund på gården, fått låna både klänning och skor av henne.

Åkerlunds hade stått på gården och räfsat löv när de hörde en fruktansvärd smäll. De såg planet och Gertrud berättade att hon satt sig på cykeln för att åka iväg och se vad som hänt. Väl framme vid Vikbo mötte hon mamma, som gick på vägen och försökte fösa undan korna. Alla är döda, hade mamma sagt.

- Karl Gustaf Ling, med rörfirma i Kolsva, såg flygplanet när det var i luftenbortåt Näverkärret till. Flygplanet vände sig plötsligt rakt uppåt, gick sedan i en båge och strax därefter hördes smällen, har han förklarat. Ling visste att de höll på att tröska i Vikbo och bedömde att planet måste ha slagit ner därnågonstans. Han begav sig genast mot Vikbo.

När Ling kom fram till Vikbo möte också han Anna på vägen intill huset. Han tog med henne i bilen och körde till Åkerlunds i Hagalund.

- Min brorsdotter Inger befann sig i skolan i Kolsva. Det var bland det mest fruktansvärda jag någonsin har upplevt, när mamma Anna och jag åkte till skolan för att hämta henne och berätta att båda hennes föräldrar och lillasyster omkommit i flygolyckan, säger Rune.

Tillsammans begav de sig sedan till läkaren i Kolsva. Inger och Anna fick lugnande sprutor, minns Rune. Skolflickan och hennes farmor skjutsades därefter hem till Rune och Marianne i Köping.

- Då först satte jag mig i bilen för att åka till Vikbo, klockan var väl omkring 12-13. Ingvar Söderberg var på olycksplatsen sedan länge och igång med räddningsarbetet. På gården hade vi både grisar, kalvar och höns. Anders Åkerlund, en granne och barndomskamrat med min omkomne bror Erik, fanns också på plats.

Alla grannar hjälpte till, utan deras hjälp på katastrofplatsen och efteråt, vet jag inte hur vi hade klarat oss igenom allt, säger Rune med eftertryck.

De omkomna lades i ett av uthusen och det började snart skymma.

Myndigheterna stod handfallna.

- Men både den överste och den landsfiskal som fanns på plats, engagerade sig inte i något räddningsarbete. De bara stod där och tänkte inte ens på att de omkomna i uthuset borde tas om hand och värdigt transporteras bort. Anders Åkerlund var den som ringde begravningsbyrån och beställde de sju kistorna.

Grannarna var också de som fick bära ut de omkomna till begravningsbilarna.

Först vid 20-tiden på kvällen återvände Rune hem till Köping.

- Sörja? Det hann jag inte då och har väl inte hunnit med det än.

Myndigheternas nonchalans och behandling av de drabbade efterlevande var oförlåtlig och har satt djupa spår.

- Främst upplever jag ett trauma över hur myndigheterna hanterat ärendet. Tänk er, mamma Anna och lilla Inger ägde plötsligt ingenting och fick heller inget stöd av någon av de berörda myndigheterna, varken förr eller senare. Precis som med de andra drabbade grannarna.

Flera gårdar i trakten slogs ut som en direkt konsekvens av olyckan.

(Den här intervjun var införd i vlt år 2000).

Vikbo gård.
Ingvar Söderberg (ryggen mot kameran) och Rune Andersson.
Förödelse efter lansenkraschen. Klockan var strax före tio. Det dånade över de vidsträckta skogarna och åkrarna. Det förarlösa lansenplanet styr strax därefter rakt in genom köksfönstret på framsidan av boningshuset . På ett ögonblick utplånas fyra personer i familjerna Andersson på Vikbo gård och tre grannkarlar.Fotodatum: 1960 10 28
Förödelse efter lansenkraschen. Klockan var strax före tio. Det dånade över de vidsträckta skogarna och åkrarna. Det förarlösa lansenplanet styr strax därefter rakt in genom köksfönstret på framsidan av boningshuset . På ett ögonblick utplånas fyra personer i familjerna Andersson på Vikbo gård och tre grannkarlar.Fotodatum: 1960 10 28
Alla artiklar i
Nostalgi - 60-talet
Annons