Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vårt kontaktbehov: Pratande fredagscharmörer impopulära

Artikel 0 av 50
Nostalgi - 70-talet
Visa alla artiklar

När arbetsveckan är slut för de flesta och fredagskvällen är inne börjar ”skämtlynnet” blomma. Då grips många herrar av en obetvinglig lust att tokprata eller vara galanta, och inte minst de damer som betjänar televerkets nummerbyrå kommer i åtnjutande av dessa diskutabla ynnestbevis. De är i regel jäktade och inte så förtjusta i denna form av uppvaktning.

Annons
Från VLT:s förstasida 2 december 1970. Nummerbyrån får besök av journalisten Fjodor.

VLT 2 december 1970:

VLT har inträngt i telelejoninnornas kula i Västerås. Telefonistyrket är som bekant en utpräglat kvinnlig företeelse. Plats för protest från männen i könsutjämningens tidevarv!

Telehuset är ett 60-tal år, saknar hissar och bidrar därmed till att personalens fysiska spänst bibehålls. Det är bra för konditionen att klättra i branta trappor.

Vi guidades av distriktsinspektör Sölve Hemer, samt cheferna för nummerbyråexpeditionen och nummerbyråns rättelseavdelning, respektive övervaktföreståndare Inez Engström och kansliskrivare Gunvor Goffrich. Sölve Hemer matar oss med intressanta data innan vi inträder till de 14 jourhavande damerna på nummerbyrån.

Telefonkatalongen svår för äldre

Nummerbyrån i Västerås betjänar tio riktnummer områden, från Avesta i norr till Enköping i öster, Eskilstuna i söder och Köping i väster. Anropen besvaras av en gemensam expedition. Om ett år utökas antalet ”nummerflickor” till 16.

Denna del av televerkets service sväller kraftigt för varje år. Många av de äldre abonnenterna har svårt att hitta rätt bland katalogernas finstilta text och hjälps tillrätta av nummerbyrån.

Läs mer: Då slog blixten ut telefonerna i Västerås och Hallstahammar

Expeditionsbordet består av hurtsar, bordsskiva och gavlar.

I bordsskivan finns fack för kataloger och kartotek. Facken för telefonkatalogerna är gjorda som kassetter, så utförda att katalogen lyfts till en viss höjd vid utlösning av en spärrmekanism.

För att iordningställa dessa är minst tolv personer sysselsatta varje vardag hela året. De arbetar i smårum intill telefonsalen.

Karlarna ”portförbjudna”

De flinka damerna har även fusklappar där de skriver upp nummer, som efterfrågas ofta. Kvinnoöverskottet är som sagt markant. Sölve Hemer är ensam man på sin avdelning.

- Abonnenterna skulle nog bli förvånade och tro att de felkopplats till en chef om en manlig röst skulle möta dem i nummerbyrån, förmodar en av damerna. Ack ja! Vanans makt är stor . . .

För att under dagtid betjäna nummerbyråexpeditionen krävs cirka 25 telefonister, varav högst 14 tjänstgör samtidigt. Anrop köordnas i beställningsväljare så att de blir besvarade i den ordning de inströmmar.

Vid kötillfällen får abonnenten talmaskinsbeskedet ”Nummerbyrån var god vänta”. Utrustningen medger att samtal kan förmedlas till annan nummerbyrå om kunden så önskar.

Speciella räknare registrerar antalet anrop, och därigenom kan man lämpligt avpassa personalen under dygnets olika delar.

Augusti och december är högtrafikmånader. Antalet anrop är då cirka 100 000 mot normalt 90 000 per månad. I runt tal 4 000 anrop per dygn besvaras, och trafiken ökar med fem procent per år.

Om utvecklingen sker i samma takt som hittills behövs minst 20 platser på nummerbyrån 1980.

Denna service blir dyrbar för televerket. Varje anrop inbringar 11 öre, men för att finansiera den stora personalkostnaden skulle varje anrop behöva debiteras med minst en krona!

I Västerås sysselsätts dagligen omkring 35 personer på den här avdelningen.

Hittills har telefonisterna rationaliserats bort, men det är tydligt att strömmen börjar vända, automatiseringen till trots. Inom parentes kan vi nämna att televerket söker minska behovet av manuell arbetskraft genom att (i Tumba) experimentera med automatisk telefonväckning. Abonnenten slår önskat klockslag på nummerskivan.

400 västeråsare väcks varje dag

Inte heller telefonväckningen är någon liten detalj i televerkets vardag. I Västerås väcks 400 personer varje morgon, berättar Inez Engström, vilken i likhet med sin kollega Goffrich på rättelseavdelningen har mycket bråda arbetsdagar.

Efter att ha följt nummerdamernas arbete en stund förstår man att de inte är trakterade av telefonflirt och fredagsbabbel. De får inte långa stunder över till sådan kundservice.

Det är ett jäktigt arbete som telefonisterna har vid registren på Nummerbyrån.

Diktverk:

I fredagskvällsberusning

Har det sin givna tjusning

Att lyssna på en kvinnlig röst

Som skänker abonnenten tröst

Men dessa nummerförfrågare

Är inte så kul utan plågare

Som gör så att kvällen blir trist

För fredagens telefonist!

FJODOR

Alla artiklar i
Nostalgi - 70-talet
Annons