Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

50 ÅR EFTER NDOLA

Lord Beaverbrook lär en gång ha sagt att om de fyra evangelisterna varit anställda på någon av hans tidningar skulle han ha gett samtliga sparken eftersom de inte kunde få ihop ett samstämmigt och korrekt referat.

För Dag Hammarskjölds död gäller detsamma, med en rad skribenter som yrvaket och spretigt återger allehanda rykten: Minow, Nävdal, Egge, Hellberg, Adams, Fröhlich, Southall, Smith, Kimble, Björlo, de Kèmoularia, Alport, Möllerstedt, Kankasa, Virving, Cronholm, Lesiovskij, Westerberg och så vidare. Lagom till 50-årsminnet har nu Rolf Rembe publicerat en bok, Midnatt i Kongo (Atlantis), som är den hittills bästa i ämnet, utan att för den skull kunna ge några svar.

Hur haveriet gick till har debatterats i otaliga artiklar och utredningar, bland annat en av mig, men alltjämt kommer nya teorier. Om planet blivit nedskjutet borde det ha resulterat i kulhål men inga sådana fanns. Den rhodesiska utredningen var svag liksom FN:s och den svenska, och besynnerligast av allt är att ingen, journalist eller polis, reagerade när flygplatsledningen meddelade att planet försvunnit. Det finns massor av rapporter att andra plan setts i luften men ingen gjorde några försök att spåra privata småplan utan man gick lugnt till sängs.

Jag gjorde min utredning i början av 1990-talet då det redan gått över 30 år och jag hade inte befogenhet förhöra vittnen under ed. Både UD och FN visade beröringsångest inför mina frågor och min slutsats var klar: Piloten var stressad och kom in 800 fot för lågt. Men visst fanns det även andra teorier.

Personligen är jag rätt övertygad om att haveriet var en olycka men press och politiker har sedan dess betett sig som hundar som letar efter en försvunnen katt men gläfser under fel träd.

En viktigare fråga är varför Hammarskjöld flög till Ndola och svaret är då vanligen att han ville stifta fred med Tshombes rebellstyrkor. Det är fel: Han reste till Tshombe för att försöka reda ut de för FN katastrofala strider som föranleddes av Morthoraktionen som utarbetats av två FN-män, tunisiern Khiary och irländaren Conor Cruise O’Brien. Anfallet på Katanga döptes till 9C och hänsköts till New York där folkrättsexperten Oscar Schachter varnade för den medan Sture Linnér satt ”på gärsgårn” och Hammarskjöld till slut gav sitt medgivande. Det är klart han visste att FN:s stadga förbjuder angrepp på motstånds-rörelser inom en medlemsstat men han tog risken.

Efter haveriet ville ingen tala om Morthor utan man etablerade postulatet att Hammarskjöld och Linnér var ädla män, något som underströks av det neutrala Sverige som ivrigt vände sig mot kolonialregimer. Vi såg en chans att rida på en sympativåg och Barbro Alving bidrog fermt till att skapa en myt om Linnér. Vi ville inte höra att Hammarskjöld brutit mot FN:s stadga och ideal utan föredrog att diskutera nedskjutningar, på samma sätt som en valackare binder en snara om mulen på en häst som skall kastreras och som gör så ont att djuret inte märker vad som händer i hans andra ända.

Telegramväxlingen mellan New York och Kongo finns på KB men är tydligen ointressant för alla som letar efter en flygattack. Man får ofta läsa hur Hammarskjöld ständigt bar stadgan med sig och då är det inte läge att diskutera varför han bröt mot den. Framförallt norrmän har med unionskrisen och Lies fiaskon i minne flitigt sökt bisarra teorier.

Jag skrev en artikel om detta i VLT – Hammarskjöld, Morthor och 9C – som slutade med ett citat ur Matteusevangeliet att det kanske är dags för de döda att begrava sina döda. Det vill vi inte utan klamrar oss fast vid en martyrdöd.

Själv blev jag chef för Hammarskjöldfonden och började bygga upp en internationell organisation som stjälptes av Ernst Michanek som inkorporerade den i Sida.

Ingenting av detta kommer att debatteras, lika lite som man får ställa frågan om Ove Rainer hade något med Palmemordet att skaffa. En domares förflugna ord i styckmordsmålet har hindrat regeringen från att ge upprättelse åt de två anklagade läkarna. Bush startade Irakkriget därför att irakierna sades ha kärnvapen, vilket de inte hade. Pakistan och Afghanistan har fått lida för al-Qaida, inte Saudiarabien som är hemland för både Usama bin Ladin och 15 av de 19 män som flög in i World Trade Center.

Efter alla kors- och erövringståg vill vi se muslimer som anfallare när det tvärtom är amerikanare som invaderat deras länder. Christer Fuglesang är ju nästan svensk och visst tror vi på hans världsbild men tillber fortfarande en kristen Gud som bor i himlen och gjorde en palestinsk snickarhustru med barn. Men så får man ju inte säga och så får man inte ens tro.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel