Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brandthovda: Soldaten gav namnet

Artikel 25 av 180
Nostalgi - Arosiana
Visa alla artiklar

De sista indelta soldaterna har nyligen muckat, unionen med Norge är på väg att upplösas.

Annons
Indelte soldaten Erik Axel Brandt, 1868-1953.

Bjurhovda gård förfaller alltmer och grenadjären Erik Axel Brandt lämnar soldattorpet vid Stockholmsvägen och flyttar till Axelslund med sin hustru Ellen och de tre barnen Georg, Gösta och Ragnhild.

Det är i början av 1900-talet och om några år ska den forne soldaten lägga grunden till en ny stadsdel - Brandthovda.

När indelte soldaten Erik Axel Brandt gifte sig 1895 och flyttade in i soldattorpet på Lundby gårds ägor kunde han knappast ana att minnet av hans ringa person skulle leva vidare i en stadsdels namn och de två gatorna Grenadjärsgatan och Brandthovdagatan.

Men så blev det. När han hastigt avled hösten 1953 hemma i finsoffan på Solglimten låg hans gamla soldattorp inte längre långt ute på landet, utan vid Grenadjärsgatan i Västerås nya stadsdel Skiljebo. Och hans åkrar på Gryta i Badelunda socken hade förvandlats till ett trivsamt villaområde som egnahemsföreningen hade döpt till Brandthovda vid ett möte i början av 1940-talet.

Men på Bjurhovda skulle landsbygden leva kvar några år till. När Brandt dog 1953 brukades Bjurhovda gård av arrendatorerna Eric och Anna Agrell, som så småningom skulle sätta punkt för en odlingshistoria med rötter i stenåldern.

Vi återvänder till förra sekelskiftet och följer familjen Brandt genom de decennier som då återstår av bondesamhället strax öster om industristaden Västerås.

Omkring år 1900 bor den reslige grenadjären Erik Axel Brandt i det soldattorp som låg i hörnet Stockholmsvägen - Grenadjärsgatan. Han hustru Ellen är kortvuxen, energisk, bestämd och företagsam. På torpets ägor odlar hon kål, potatis och andra grönsaker som hon säljer på Stora torget i Västerås. De har då tre barn, Georg, som är äldst, och tvillingarna Gösta och Ragnhild.

När riksdagen 1901 beslöt att lägga ned det 313 år gamla indelningsverket började soldat Brandt, som egentligen hette Eriksson och var son till byskräddaren i Irsta, se sig om efter en ny bostad och fann torpet Axelslund som låg utmed Tortunavägen - nu Brandthovdagatan.

Soldatlivet med de återkommande övningarna var förbi och Brandt började jobba som timmerman på byggena i Västerås där han var med och byggde Aseas Ottar-kontor och Herrgärdsskolan. Den tid som blev över ägnade han åt de små åkerlapparna kring torpet där han och hustrun odlade grönsaker.

Och Ellen knogade på med sin torghandel.

Åren gick och familjen berikades med ytterligare två barn under tiden i Axelslund - Harald som föddes 1906 och sladdbarnet Ellen, född 1916. Men den forne soldaten var ändå inte riktigt nöjd med tillvaron. Han ville ha egen jord att plöja och en tryggare tillvaro. Så när han 1925 fick höra att sommarbostaden Solglimten var ledig hyrde han den av Bjurhovda gård. Sedan lyckades han köpa omkring 20 tunnland mark vid sitt hus av ägarna till Myggbo gård, som låg nära Folkets park.

Nu var han bonde. Huset Solglimten stod visserligen på ofri grund och tillhörde Bjurhovda gård. Men han ägde marken och den sträckte sig ända upp till det stråk som i dag kallas Österleden.

I Solglimtens stall stod snart hästen Tora och i ladugården tre kor. På gården fanns också grisar, höns och ankor.

Det var en fin tid minns sladdbarnet Ellen:

- Vi hade det bra. Det var lugnt och skönt där i skogsbacken, och jag har inget minne av att vi någonsin hade det knapert. Mamma var duktig. Det verkade som om hon kunde allt.

Ellen Högman bor sedan 1938 i ett egnahem på Fibulagatan, några hundra meter från föräldrahemmet.

Hennes mor, som också hette Ellen, blev med tiden en känd profil på Stora torget i Västerås. De fina damerna och deras hembiträden talade väl om fru Brandts goda charkuterivaror.

Dottern Ellen berättar:

- Tidigt varje fredagsmorgon for pappa ner till köttbesiktningsbyrån på Pilgatan och köpte kött och fläsk. Ofta en halv gris, en bit kalv och annat nötkött. Sedan forslade han hem råvarorna till mamma som genast satte i gång att göra i ordning det hon skulle ha på torget dagen därpå.

Hon gjorde fläskkorv, lungkorv, rullsylta och annat. Inget fick förfaras. Inte ens diskvattnet, minns Ellen.

- Vi fick inte hälla diskpulver i vattnet för det skulle grisarna ha - blandat med gröpe. Usch.., det var så äckligt att man kunde spy.

Men det tyckte inte Solglimtens grisar.

Tidigt på lördagsmorgonen selade Erik Axel Brandt sin häst Tora och spände henne för vagnen. Sedan lastade han på den vita trälåren med charkuterivaror.

När allt var klart klättrade fru Brandt och de yngsta barnen Harald och Ellen upp på flaket och så bar det i väg ned genom Bjurhovdas björkallé mot Tortunavägen - den gamla häradsvägen - som mynnade ut i Stockholmsvägen ungefär där Brandts gamla soldattorp stod.

När de närmade sig Västerås passerade de först sanatoriet på Högby skogsfjäll, sedan det nybyggda Centrallasarettet och Sommarro där det i slutet av 1920-talet fanns en stor handelsträdgård. När de körde förbi Ängsgärdet var där liv och rörelse redan tidigt på lördagsmorgonen. Det rykte ur skorstenarna och arbetsklädda män traskade i väg till sina jobb på Asea och Metallverken för att avsluta arbetsveckan.

Framåt fem på eftermiddagen återvände familjen Brandt till Solglimten och mor Ellen kunde lägga ytterligare några kronor i hushållskassan.

- Affärerna bestämde mamma över och de gick bra. Jag minns att hon brukade gå till banken och sätta in vad hon tjänat. Pappa brukade hon kalla farsan Brandt.

Hon var väldigt självständig, men de kom bra överens.

Fru Ellen Maria Brandt stod regelbundet på Stora torget med sitt stånd i 37 år.

Så ända fram till slutet av 1930-talet kunde man varje lördag se hästen Tora dra lasset med familjen Brandt och den vita charklådan längs Stora gatan.

När familjen Brandt kom till Solglimten 1925 hade den nye arrendatorn på Bjurhovda gård, Ernst Pettersson, rustat upp den förfallna gården. Han byggde ny arbetarbostad, magasinsbyggnad, vagnslider och smedja. Mangårdsbyggnaden och andra hus renoverade han.

Han rensade åkrarna på mängder av sten och täckdikade stora delar av marken, anlade stenbroar över dikena och en ny väg från gården ned till Tortunavägen.

Utmed vägen planterade han björkar som med åren blev en ståtlig allé. Många av träden står ännu kvar och visar var den gamla gårdsvägen gick. Ernst Pettersson arrenderade gården av statliga Domänverket 1916 och höll ut till 1930, då siste arrendatorn Eric Agrell tog vid.

Då hade Erik Axel Brandt fyllt 60 år och börjat fundera på att stycka av byggnadstomter åt sina vuxna barn. Första nybygget uppförde sonen Harald 1932 - Villa Värnhem på Fibulagatan 1. Året därpå byggde Gösta på tomten intill och några år senare flyttade Ellen och hennes man Sigvard in i sitt nybyggda egnahem i hörnet Fibulagatan/ Bronsåldersgatan.

Området hade fått sina första nybyggare.

När Erik Axel Brandt slutade som bonde omkring 1940 styckade han upp sin mark i kolonilotter som han sålde för 65 öre per kvadratmeter. Bland köparna fanns flera verkstadsarbetare som bara byggde små kolonistugor, men efterhand började den ene efter den andre bygga permanenta bostäder. De bildade då en egnahemsförening där man tillsammans tog ansvar för gator och avloppsledningar.

Och där enades man om att kalla området Brandthovda efter den forne soldaten. Erik Axel Brandt dog 1953 och hans hustru Ellen 1959. Året därpå revs deras hem Solglimten för att ge plats åt nya villor, och en bit därifrån byggdes i början av 1960-talet flera radhus.

Fotnot: Grenadjären kastade granater

Svea livgarde har fortfarande ett grenadjärkompani som kallas in vid ceremoniella tillfällen.

Grenadjärer var ursprungligen, från 1600-talet, soldater som hade till uppgift att kasta handgranater mot fienden. Senare blev grenadjären en elitsoldat och tillhörde då ett grenadjärregemente där soldaterna hade samma uppgifter som infanteristerna.

Kö till Brandts köttstånd. I mitten Ellen Brandt, omgiven av sonen Harald och maken Erik Axel. Bilden togs på Stora torget i Västerås i mitten av 1930-talet. Flickan längst fram i kön är Brandts dotter Ellen.
Ellen Högman, dotter till soldat Brandt.
I mitten av 30-talet. Gösta Brandts hus på Dräktspännegatan. Till höger GöstasFord. Han var då resande i karameller.
65 år senare (år 2002). Så här ser Gösta Brandts hus ut i dag. Förr låg det i ett öppet landskap, nu inbäddat i ett villakvarter. Huset är utbyggt men entrén medbalkong känns igen från förr.
Soldattorpet där Brandt blev den siste indelte soldaten. Torpet låg där vägarna från Stockholm och Tortuna strålade samman.
Ellen Brandt utanför hemmet Solglimten, troligen i slutet av 1920-talet. I rabatten har hon löjtnantshjärtan.
Ellen och Erik Axel Brandt på trappan till torpet Solglimten. Solglimten låg i närheten av Hällristargatan.
Arosekens hus på Brandthovda i augusti 1968.

Bjurhovda

Namnet fick området efter gården Bjurhovda, tidigare Bjärhofda

Byggstart: 1968

Rusch: slutet av 1960-talet

Antal invånare 31 jan 2000: 4 594

Medelålder: år 2000: 36 år

Brandthovda

Namnet fick stadsdelen efter indelte soldaten Erik Axel Brandt som slog sig ner som bonde i området.

Byggstart: 1930-talet

Rusch: 1960-talet

Antal invånare 31 jan 2000: 1 281

Medelålder år 2000: 42 år

Två gårdar för hundra år sedan

Där Lundby låg ligger nu Hälla köpcentrum. Gryta gård ligger fortfarande kvar utmed Tortunavägen. Gården längre norrut, Bjärhovda, kallades senare Bjurhovda. Där brukades jorden fram till 1969, sedan revs alla gamla byggnader. Soldattorpet Brandt bodde i låg alldeles söder om stora skiljevägen, nordost om Pettersborg.

Avslöjande grav

Gravhögen och skålgroparna, även kallade älvkvarnar, i skogen bakom Bjurhovda centrum vittnar om att trakten var betydande även under bronsåldern. Lämningar från järnåldern (år 500 f Kr-800 e Kr) finns på många ställen och ger belägg för att även den här delen av Badelundatrakten var en betydande kulturbygd.

De utgrävda vikingagravarna på Bjurhovda understryker att bygdens rötter ned i förhistorisk tid ständigt gav näring åt utvecklingen. I dessa gravar fann arkeologerna smycken, mynt präglade i England och andra föremål som avslöjar att även Bjurhovdas vikingar hade kontakter med omvärlden.

Gård med gamla anor

Under medeltiden var Bjurhovda gård ett löneboställe med odlingsbar jord för präster i Västerås stift. Prebenden kallades sådana kyrkliga egendomar. Efter reformationsriksdagen i Västerås 1527 konfiskerade Gustav Vasa kyrkans egendomar. Då överläts Bjurhovda gård till kungens historieskrivare Peder Swart som brukade gården åtminstone fram till 1545.

I slutet av 1500-talet blev Bjurhovda kronogård och innehades 1630 av Pierre Mattson. År 1862 köpte statliga Domänstyrelsen gården. Några år senare, 1872, tog Carl Johan Tibblin över arrendet. Han ägde också Tibble gård och var en av "pamparna" i Badelunda socken. Han satt under många år i kommunalnämnden och fattigvårdsstyrelsen.

Siste arrendatorn på Bjurhovda hette Eric Agrell. Han dog 1966 och tre år senare upphörde jordbruket. Sedan revs också byggnaderna.

Alla artiklar i
Nostalgi - Arosiana

Då ville man riva stadshotellet

Stallarna revs först

Huset revs för Domus

Kan du navigera i bilderna?

Men? Vad står det här?

Hjälp gärna till.

Gissa gatan!

Ledtråd: Himmelsk backe.

Gideonsbergs gård revs

...

Annons