Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Då fick inte rörelsehindrade barn gå i vanlig skola

Artikel 128 av 300
Nostalgi - 70-talet
Visa alla artiklar

Så sent som 1977 fick föräldrar kämpa för att deras rörelsehindrade barn skulle få gå i vanlig skola.

Annons
Gårdsfest i Vegaskolan 8 juni 1978.

VLT 29 april 1977:

Föräldrarna till de rörelsehindrade barnen i Vegaskolan, skolans personal och medlemmarna i RBU (Rörelsehindrade barn och ungdom) är upprörda.

Under flera år har de levat i den övertygelsen att barnen skulle komma att placeras i en av de planerade skolorna på Önsta-Gryta och härigenom integreras med andra barn - men nu har information lämnats om att så inte blir fallet.

Första ledet i en protestkampanj blev en uppvaktning hos kommunalrådet Birger Grip på torsdagseftermiddagen och överlämnande av skrivelser.

- Integrering är oerhört viktigt, understryker de fem som deltog i uppvaktningen.

- Avsikten har varit att verksamheten på Vegaskolan skulle flytta ut till Önsta-Gryta 1979, men de planerna har tydligen avskrivits nu, konstaterar de.

Karl-Gunnar Andersson, tidigare förälder till en elev i Vegaskolan och numera företrädare för RBU, skisserar ärendets gång:

-En skrivelse från RBU om integrering av eleverna blev en av de första frågorna för det kommunala handikapprådet när det bildades. Vi fick löfte om en översyn och besked om att Önsta-Gryta, som var aktuellt redan då, skulle erbjuda möjligheter.

- Allting började bra i höstas. Vi var med på sammanträden om Önsta-Gryta. Ytterligare diskussioner följde, och förra veckan fick vi information: Vegaskolan ska inte flyttas till Önsta-Gryta.

- Istället har kommunen börjat titta på gamla skolbyggnader för de rörelsehindrade barnen.

- Då blir det ändå ingen integrering., fast det viktigaste är just integrering., på alla stadier. Det är inte riktigt att de rörelsehindrade barnen ska behöva vara isolerade som de är i Vegaskolan, säger Ulla Peterson och Christina Bengtson, representanter för föräldrarna respektive personalen.

När eleverna kommer upp i högstadiet uppstår problem utöver isoleringen, nämligen bussning som kan vara nog så besvärlig eftersom många av eleverna är rullstolsbundna.

- Under vissa lektioner som kräver specialsalar etcetera kan det bli bussning flera kilometer. Det har hänt att bussning skett ett par gånger samma dag, berättar Karl-Gunnar Andersson.

- Men vi ska minsann låta vår stämma bli hörd. Vi tänker inte låta dribbla bort oss, förklarar Ulla Petersson.

I föräldrarnas skrivelse till skolstyrelsen krävs eftertryckligt samma rätt till god skolmiljö för rörelsehindrade elever som för andra.

Personalen framhåller i sin inlaga att bättre lokaler än de nuvarande behövs, och att både elever och personal arbetar och lever helt isolerade.

RBU har inte hunnit sätta sina tankar på pränt, eftersom den negativa vändningen kommit så pass nyligen, men en skrivelse är på gång.

- Och hjälper inte åtgärderna hittills, gör vi en ny uppvaktning många flera med rullstolar och allting, säger de fem samstämmigt.

Vegaskolan 12 maj 1977.
18 maj 1977. I många år har elever och personal på Vegaskolan låtit sig nöja med provisorier. 1977 föreslogs skolan flytta in i Klockartorpsskolan. Vi stannar hellre här i Vegaskolan än låter oss hysas in i Klockartorpsskolan. Där kan det inte bli riktig integrering, sade personalen då. Från vänster Evy Ohlsson, Birgitta Jonsson, Märtha Wollter och Christina Bengtsson med lilla Anna i famnen.
10 juni 1977. Vegaskolan, skolan för rörelsehindrade barn, firade på torsdagen skolavslutning på ett helt nytt sätt. Nästan nittio personer hade samlats till gårdsfest på Vegaskolans gräsmatta, sjöng, lekte, lyssnade till musik, drack saft och kaffe med gott tilltugg.
VLT 29 april 1977
Annons