Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett brustet hjärta senare

Det krävdes en oförstående tjej, ett krossat hjärta, kramper i bröstet och ett gäng ytliga kompisar för att få Jakob Sindenius att vässa pennan, tända stearinljusen, bli stans mest lovande poet, vinna stipen­dium och kalla sig själv för en riktig djuping.
   – Jag ser mina dikter som terapi för själen, säger han om poetdrömmarna.

Annons
Ett brustet hjärta fick Jakob Sindenius att tända stearinljus och börja skriva poesi. Foto: LINA MARTINSSON

Allt började i våras när Jakob träffade en tjej, det var kärlek vid första ögonkastet och för första gången någonsin blev han riktigt ”kan varken äta eller sova”-förälskad. Men lyckan blev kortvarig, snart stod han inför något av det svåraste i livet: när hjärtat brister och lyckoruset övergår i panikångest.

– Känslorna var så starka och jag ofta hade kramper och fysiskt ont i hjärtat, säger han. En dag när jag mådde som sämst kom mamma hem med en poesibok av Björn Ranelid. Jag gillade det jag läste och provade själv att skriva en dikt. Orden bara flöt på och plötsligt hade jag fått ner mina instängda känslor på ett papper och det kändes så pass bra att jag tänkte: ”Fan, det här måste vara min grej”.

Håkan Hellströms och Bob Dylans känslofyllda låttexter är ytterligare två inspirationskällor och sent om nätterna när de flesta sover går Jakob till köksbordet, lyssnar på musiken, tänder levande ljus och skriver dikt efter dikt, men också låtar om den förlorade kärleken.

– Jag hade aldrig börjat skriva om jag inte hade träffat den där tjejen, så mina dikter handlar oftast om brustna hjärtan och olycklig kärlek men också om vackra stunder, naturen och skolstress. Det är ungefär som att skriva dagbok, eftersom att jag har svårt att öppna mig för människor så är det ett sätt att få ut mina känslor och inte kväva dem inuti mig.

Trots att det inte ens gått ett halvår sedan Jakob skrev sin första dikt har han redan hunnit få ett stipendium på 2 000 kronor av Odd Fellow Westmannia nr7. I en tävling där 30 olika talanger deltog blev Jakob utvald till segrare.

– Det kändes verkligen jättebra när jag vann. Jag fick läsa upp en av mina dikter inför allt folk och det inspirerade och peppade mig att fortsätta skriva ännu mer och ännu bättre. Det kändes kul att experter gillade mig och det var som en spark i röven att fortsätta.

– En annan positiv sak med poesiintresset är att tjejer tycker att det är gulligt och charmigt med djupa killar som kan uttrycka sina känslor i ord. Det är inte så att jag visar mina dikter för varenda flicka jag träffar, men är hon speciell så är det helt klart ett plus att berätta det för henne genom en dikt.

Vilka mål har du med dina dikter nu?

– Mitt projektarbete i skolan är att trycka upp en poesibok, så det jobbar jag stenhårt med. Jag kanske ska plugga poesi efter gymnasiet och vem vet, i framtiden kanske jag hamnar i Paris med en basker på huvudet och skriver låtar och dikter på heltid.

Mår du bättre nu?

– Ja, det gör jag verkligen, jag känner att jag lärde mig väldigt mycket under resans gång. Jag tror att alla måste vara med om något liknande någon gång i livet för att bli starkare som människa. Dessutom blev många fina dikter skrivna under den där perioden så jag ser mig själv som en vinnare.

EN HOPPLÖS ROMANTIKER – by jacke

Ingen riktigt ser vad jag har att ge

Jag kan dansa som en fjäril och ge kärlek från varje rörelse

Jag kan skänka dig ett vackert ord från minsta berörelse

Jag önskar att jag skulle får en chans

Att inte bara uttrycka min kärlek i dans

Även om mitt hjärta har fått känna svek och smärta

Så sviker jag inte kärleken

Jag skulle kunna få ett fält av majs

Att blomma till de vackraste edelweiss

Jag skulle kunna ge dig månen i natten

Likt som en fjäder ur hatten

Men jag är ingen magiker

Jag är bara en hopplös romantiker

Mer läsning

Annons