Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förebild på nytt efter krisåren

Artikel 16 av 180
Nostalgi - Arosiana
Visa alla artiklar

Under forntiden, för omkring tusen år sedan, växte en stenomgärdad by fram i västra Svartådalen, nära Eriksgatans gamla vadställe. Grunddragen i byns ålderdomliga struktur levde kvar ända fram till 1960-talet då gårdarna fick ge plats för ett av Västerås största bostadsområden. Ett område som blev ettgigantiskt misslyckande, och som kostade flera hundra miljoner kronor att bygga om.

Annons
Rationellt bygge. Alla hus stöptes i samma form och byggdes i långa serier. Det gick fort och hyrorna kunde hållas på rimliga nivåer. Men bra blev det inte. Byggfusket kostade miljoner att rätta till och många familjer lämnade snart sina grå hyreskvarter.

Som boplats är Vallby betydligt äldre än tusen år. Arkeologiska fynd visar att trakten haft bofasta invånare sedan bronsåldern - i cirka 3 000 år. Vid de utgrävningar som gjordes då E 18 skulle dras förbi Vallby i slutet av 1950-talet fann arkeologerna bland annat en grav som innehöll delar av en armring, en rakkniv och ett par knappar, allt i brons. Föremålen daterades till cirka tusen år före Kristus.

Man har också hittat skafthålsyxor från stenåldern i området, så visst har Vallby djupa kulturlager. Men de som kom till stadsdelen Vallby i slutet av 1960-talet hade i de flesta fall inga rötter i trakten.

Åren 1966-1969 flyttade 4 250 personer in i Mimers hyreslängor. Flertalet av de nyinflyttade var västeråsare som i Vallby såg en möjlighet att bo bekvämt i en modern stadsdel med god service för hela familjen.

Men det var fortfarande brist på arbetskraft så många kom direkt till Vallby från Norrland och andra orter i landet och från Finland.

De stora industrierna Asea och Svenska Metallverken gick bra och hade under många år ständigt behov av mer arbetskraft. I 1951 års generalplan räknade stadsplanerarna med att det behövdes nya bostadsområden för ytterligare 45 000 invånare i Västerås.

Det är lätt att förstå att 1960-talets politiker och stadsplanerare föll för lösningar som kunde få bukt med den svåra bostadsbristen. Så när stadsdelen Vallby planerades var man inriktad på att bygga en lång serie av samma hustyp.

Långt driven standardisering, industriell byggnadsproduktion och kranbyggetekniken blev snabbt vedertagna begrepp i byggbranschen.

År 1963 beslöt Västerås drätselkammare att det kommunala bostadsbolaget Mimer

skulle få förvalta stadsdelen Vallby där det skulle byggas 76 hyreshus med 1450 lägenheter.

I maj 1965 togs första spadtaget. Rälsen för byggkranarna lades ut och kranarmens längd fick bestämma avståndet mellan husen.

Vallby blev en del av regeringens miljonprogram där de styrande socialdemokraterna lovade att bygga en miljon lägenheter på tio år. Mimers projekt på Vallby blev mycket uppmärksammat.

Delegationer från hela landet kom till Västerås för att studera den framväxande stadsdelen, som blev förebild och sedan fick många efterföljare runt om i Sverige. Och flera blev som Vallby problemområden. Lillsidan i Enköping var ett exempel.

I mars 1966 flyttade de första hyresgästerna in och våren 1969 var samtliga lägenheter klara. Då var också stadsdelens affärscentrum klart. Där fanns två livsmedelshallar, tobaksaffär, kemtvätt, blomsterhandel, en kombinerad textil- och leksaksaffär, konditori med korvkiosk, herr- och damfrisering, bank- och postkontor.

Stadsdelen var inte vacker, snarare riktigt ful med sina betonggrå trevåningshus där de yttre husen utgjorde en kompakt mur mot omvärlden. Men servicen var bra.

Där fanns friluftsbad med plaskdamm, tennisplan, bollplan, bygg- och parklek, ungdomsgård, daghem, lekskolor, låg- och mellanstadieskola och annan offentlig service som var viktigt för invånarna.

Husen var inte bara fula de var också fuskbyggda och byggda med material och metoder som var tämligen oprövade. Redan hösten 1967 var klagomålen många.

Värmesystemet fungerade dåligt. Folk frös och värmde sig framför ugnsluckorna. När inhomhustemperaturen sjönk till nio grader i november 1968 beskrev de drabbade familjerna sina hyreshus som världens största kylskåp.

Andra torkade regnvatten som letade sig in genom skarvarna i fasadblocken, och när en kraftig novemberstorm drog genom landet i november 1969 blåste nio av taken på Vallby av. De var för dåligt förankrade.

Trots alla problem var det många familjer som trivdes i området och började rota sig, men omsättningen på hyresgäster var stor och det blev med åren allt svårare att få lägenheterna uthyrda. I januari 1975 stod 296 lägenheter tomma.

Stadsdelen började förslummas och de sociala problemen ökade. Det var vid den tiden ett 60-tal assyriska flyktingar anlände till Vallby. Efter en tid blev det motsättningar mellan assyrierna och en grupp vallbybor, och i juli 1976 urartade konflikten i ett våldsamt upplopp.

Det var en allvarlig händelse som ledde till att Mimer, hyresgästföreningen, socialförvaltningen och andra myndigheter engagerade sig för att överbrygga motsättningarna. Det arrangerades möten och bildades en kommitté med svenskar

och assyrier. Sedan ordnade man danskvällar och andra kulturella träffar och med tiden avklingade motsättningarna.

I början av 1980-talet stod det klart för Mimer att Vallby måste göras om i grunden.

Stadsdelen hade dåligt rykte och de tomma lägenheterna gav smärtsamt stora hyresförluster. Hela hus stod vid den tiden obebodda och Mimer övervägde att riva ett helt kvarter. Därför kom Formator och ”fastighetsdoktorn” Björn Pärson in i bilden 1983. Företagets affärsidé var att rycka upp problemområden och få tomma lägenheter uthyrda.

Formator tog över fastighetsförvalt-ningen på Vallby i januari 1984 och vräkte genast tio hyresgäster som misskött sig. Ytterligare 30 varslades om att de skulle vräkas. Så det var inte bara husen och den yttre miljön som skulle saneras, även oönskade hyresgäster skulle gallras bort.

Metoderna ifrågasattes. Formator lät, till exempel, bli att skicka ut hyresavier till störande personer de ville bli av med. Tog de inte egna initiativ och skickade in hyran vräktes de. Mimers dåvarande styrelseordförande, kommunalrådet Anders Gerdin (s), försvarade Formator och försäkrade att Mimer inte gömde sig bakom sin konsult när det gällde

vräkningarna.

En konsekvens av vräkningarna blev att de störande personerna placerades i andra stadsdelar, som redan hade bekymmer av samma slag. Mimerområdet på södra

Råby fick ta över en del av Vallbys problem.

I september 1985 presenterade Mimers dåvarande vd Anders Wåhlin planerna för Vallby. Stadsdelen skulle byggas om för 1 miljard (1 000 miljoner) fram till 1990. Under åren som följde var Vallby en enda stor byggarbetsplats.

Moderniseringen kröntes med Bo 90 då Vallby i juni 1990 blev mässcentrum för svenska bostadsmässan.

Det året kunde Mimer presentera sluträkningen för det nya Vallby: 800 miljoner kronor. Mycket pengar, men ändå under den kalkyl Anders Wåhlin presenterade fem år tidigare.

Efter 25 år hade Vallby återigen blivit en förebild - den här gången som ett exempel på hur man kan restaurera misslyckade projekt från miljonprogrammets dagar.

I sakta mak. En bonde plöjer mark som tillhörde Vallby kronohemman. Bilden togs 1934.
Västergården. Den här mangårdsbyggnaden var en så kallad parstuga och hade brutet tak.
September 1976. Efter sammandrabbningarna mellan svenskar och syrianska flyktingar på Vallby ordnades en rad aktiviteter för att överbrygga motsättningarna. Här bjuds det på mat.
Ifrågasatt konst. Det här konstverket placerades invid lekplatsen vid Parstugugatan. Fult, tyckte många, med en kantig plåtskulptur i en miljö som så påtagligt präglas av en grå atmosfär.
Tisdagen 12 april 1983. ”Det är inte med glatt hjärta vi river era hem, men det finns 300 tomma lägenheter på Vallby och vi tror inte vi kan hyra ut dem”, sade Mimers vd Karl-Åke Barkarö vid det protestmöte som samlat 150 hyresgäster.Mimer ville riva hela kvarteret Antikvarien med 225 lägenheter, men efter många uppslitande debatter och protestaktioner backade Mimer. Det blev till slut bara ett par hus som revs, och då i samband med att hela  Vallby renoverades och byggdes om.
1990-talet. Vallby har blivit en trevligare stadsdel att bo i. De kantiga, grå betonglängorna har fått färg och ett mer varierat utseende.
April 1972. Stadsdelen Vallby är fullt utbyggd. I förgrunden Mimers flerfamiljshus och i bakgrunden villakvarteren på Norra Vallby. Strax till vänster om Skerikesvägen syns resterna av gamla Vallby.
Stannade. Sylvia Hellsten var 25 år och småbarnsmamma när hon flyttade in på Gäststuguvägen 1966. Nu är hon snart pensionär och bor kvar i samma hus. Bilden togs år 2002.

Vallby

Namnet: av Wadhby vilket antyder att byn låg nära ett vadställe över Svartån.

Byggstart: 1965

Byggare: Mimer

Rusch: 1960-talet

Tidigare bebyggelse: Vallby bys fyra gårdar

Antal invånare 31 jan 2000: 3 885

Alla artiklar i
Nostalgi - Arosiana

Då ville man riva stadshotellet

Stallarna revs först

Huset revs för Domus

Kan du navigera i bilderna?

Men? Vad står det här?

Hjälp gärna till.

Gissa gatan!

Ledtråd: Himmelsk backe.

Gideonsbergs gård revs

...

Annons