Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hahr ritade nästan allt själv

Artikel 0 av 50
Nostalgi - Arosiana
Visa alla artiklar

Den som bor länge på samma ställe blir hemmablind. Allt är liksom jämntjockt. Fult eller vackert, man vet inte.

Annons
Gamla VLT-huset. Ett av många Hahr-hus som synades på Länsmuseets vandring år 2005.

VLT gick på guidad tur i Västerås år 2005 och fick en ögonöppnare. Den här artikeln får nytt liv på nostalgisajten för att det finns rolig fakta att hämta om vår stad här.

Det är en småkall onsdag, ömsom sol, ömsom regn. Länsantikvarien Anders Eriksson och Västerås stadsarkitekt Lars Persson är laddade med bärbar högtalare och Erik Hahr-kunskap.

De ska lotsa oss i spåren av Västerås kanske mest kände stadsarkitekt. Berätta om några av alla de hus som han ritade under den tid han var verksam här från 1909 till mitten av 1930-talet. Lång tid, många hus - några starkt uttrycksfulla, andra mer osynliga.

Det var en annan tid. Det var i början på 1900-talet och Västerås fick med lätthet plats innanför Cityringen. Bortåt Linné- och Tessingatan var det gärden och Kristiansborg låg långt ut på landet.

Samtidigt var det en tid när staden växte, industrin skrek efter folk och det byggdes mycket. Stadsarkitekter på den tiden var inte bara med och bestämde vad som skulle byggas, de ritade ofta husen själva.

-Erik Hahr ritade i stort sett varenda hus under den här tiden, berättar Lars Persson som själv är mycker fascinerad av Hahr och förgäves har sökt mer material om hur denne fick sina idéer.

Man vet att Erik Hahr reste i Europa och lät sig inspireras, men allt material man antar fanns på hans kontor en gång i tiden - skisser, brev, idéer - är borta.

Vi börjar vid kvarteret Henrik, det pampiga nationalromantiska huset vid Engelbrektsplan. Ett hus som ska synas, säger Anders Eriksson, ett hus byggt för rika.

-Där finns visst bara lägenheter med omfattande rumsantal.

Det har kallats Västerås vackraste hus och Lars Persson tycker sig se inspiration från skånska slott i byggnaden.

Vi passerar Rudbecks nya annex, som är byggt samma år, 1915. Porten påminner om den som finns på Tidö slott och vi förstår hur fint Erik Hahr har fått det nyare huset att passa med huvudbyggnaden, ett tandat takutsprång binder husen samman trots olika byggepoker.

Gymnastiksalens grekiska tempel däremot, får vi veta, är Hahrs mest utskällda byggnad. Kanske mest därför att den inte passade in bland de små träkåkarna på Kyrkbacken. Men å andra sidan fanns vid den här tiden planer på att riva den slummiga kåkstad man ansåg att området var. Här skulle bli fyrkantiga kvarter och ordentliga gator.

-Man brukar ju prata om alla rivningar på 1960-talet, säger Anders Eriksson, men på 1920-talet rev man också ganska mycket.

Vi passerar fler Hahrska verk, det lilla stiftsbiblioteket med sina höga smala fönster som gömmer sig bakom Domkyrkan och Biskopsgården som Erik Hahr rustade med varsam hand.

Och så går vi till dåtidens skandalhus, Stadshotellet. Här revs ett helt kvarter och man byggde en festlokal med spritbolag. Debatten rasade över de stora pengar som gick till bygget samtidigt som staden inte hade råd att ta hand om avloppsvattnet.

-Stadshotellet var stadshus från början och staden fick en officiell festlokal, berättar Anders Eriksson.

På 1970-talet rasade en ny debatt om Stadshotellet, nu skulle det rivas. Skandal igen och det fick stå kvar.

Regnet hotar och vinden är kall, vi huttrar förbi andra Hahr-hus: gamla VLT-huset, Odd-fellow-huset med sina amerikanskinspirerade fönster och glasad trapphall, förbi det stiliga gamla Länssparbankhuset som numera inrymmer bland annat länsrätten och så Västerås teater.

-Ett fint exempel på Erik Hahrs förmåga att anpassa husen till miljön, säger Lars Persson.

Vid slutet och slottet väntar värmande kaffe och insikten om att denna kungliga byggnad var Erik Hahrs största rustningsprojekt. Och hade det inte varit för honom så hade slottet förmodligen fortfarande varit vitt. För det var det innan det kom i hans klor.

Och visst är det lätt att hålla med Lars Persson: det är synd att man inte vet mer om mannen som byggde Västerås. Gamla protokoll skvallrar dock om att han hade bestämda åsikter om det mesta. Till exempel var han mycket mån om att det skulle vara rätt nyans på rören som gick mellan maskinerna i gamla Ångkraftverket.

Jo, det har han också ritat.

Se där, lite av den kunskap man kan få under några timmars guidad tur i Västerås.

Alla artiklar i
Nostalgi - Arosiana

Då ville man riva stadshotellet

Stallarna revs först

Annons