Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Idol-Jon mot väggen

Här avslöjar västeråsaren allt om sina framtidsplaner, glasögon och vad som får honom på fall.

Annons
Jon Sindenius, alias Idol-Jon. FOTO: LINA MARTINSSON

Två timmar och hundratals obesvarade samtal efter vår bestämda intervjutid sitter jag fortfarande ensam. Det piper till i telefonen och ett sms där det står ”Oj, förlåt jag somnade direkt efter jobbet och glömde helt bort vårt möte” är allt jag får.

Vid det här laget har jag hunnit bli måttligt irriterad och ringer upp honom. Idoldeltagaren och västeråsarnas stolthet Jon Sindenius ursäktar sig så hemskt mycket och gör det svårt för mig att vara arg på den trevliga och genuint ledsna rösten på andra sidan luren:

– Det här är verkligen så typiskt mig, jag är jättevirrig och jobbar så sjukt mycket, säger han och vi bestämmer en ny dag och tid för att träffas.

Kvällen därpå ses vi på Å för att ta en öl och snacka lite om hur livet sett ut för honom efter den rejäla dosen av Sveriges största och populäraste mediekarusell: Idol 2009.

Nu har det gått flera månader sedan du åkte ur Idol, vad har hänt sedan dess?

– Som du märkt jobbar jag sjukt mycket. Jag har flyttat hem till mina föräldrar här i Västerås och jobbar på SEB, svenska industriborstar, ett extrakneg med att paketera borstar som ska ut till hela Sveriges landningsbanor. Jag jobbar annars helger på restaurang Tabazco och säljer godis på Karamellfarbrorn. Fullt upp med andra ord.

Så du har gått från att vara Idol-Jon med hela svenska folket till att sälja godis på Karamellfarbrorn?

– Haha ja, jag älskar att jobba och är en riktig arbetsnarkoman, men det är klart det hade varit kul att vara med i Idol. Samtidigt får jag ju mer tid att syssla med det jag är bra på nu, typ skriva låtar.

Du tyckte alltså att det var bra att du åkte ut?– Det var jävligt kul att få vara med men i slutändan så är de som är kvar nu mycket bättre än jag. Det jag är bra på är att sitta och skriva mina egna låtar som passar mig och inte göra covers på andras.

Jag har sett att du har ”Taz” som smeknamn, berätta om det?

– Det är ett smeknamn som jag fick av en tjej på Tabazco. Precis när jag hade börjat jobba där så hajade ingen vad jag hette. Jag krigade verkligen för att visa framfötterna och skulle göra allt till 110 procent – därav tillkom smeknamnet.

Gör du alltid saker till 110 procent?

– Det har blivit så med åren. När jag var yngre och gick i skolan var jag tvärtom och sköt upp allting. Sedan bestämde jag mig för att om saker och ting ska bli gjorda så måste jag göra dem helhjärtat.

Hur var du annars i skolan, vilken roll hade du?

– Jag var kung på högstadiet! Haha, nej jag var allmänt problematisk. Jag gick på Fryxellska och alla som går där vet att man måste vara hypad. Dock vill jag slå hål på myten om att Fryx är en snobbskola. Tänk er att det finns sådana som mig där plus hundra till – ser jag ut som en snobb eller?

När du gick på gymnasiet var du med i VLT Ungs reportage om åldersnoja. Då berättade du att du hade ångest för att inte hinna med allt du ville innan du var 19. Nu är du 21 och har hunnit vara med i Idol. Är du nöjd nu?

– Ju äldre man blir, desto mer grejer vill man göra. Ju mer man fattar, desto mer inser man hur lite man fattar. När man var arton så kunde man ju ibland tänka ”fan nu vet jag hur allt hänger ihop”, men egentligen har man ingen aning. Så nej, jag är inte nöjd, utan törstar alltid efter att göra mer och bli bättre.

Om man kollar på klippet från Idolaudition ser man hur du glider in till juryn, är helt lugn och utstrålar värsta självförtroendet. Var har du fått det ifrån?

– Det där är det många som har sagt. Men faktiskt så var det bara en mask och jag var skitnervös. Det var inte förrän jag såg klippet själv efteråt som jag insåg att jag är ganska bra på att hålla masken. Jag har egentligen väldigt dålig självkänsla. Jag kan veta att jag är duktig på saker och ting, men sen när jag utför dem så klandrar jag alltid mig själv, letar upp fel och kritiserar mig själv ”det här kunde jag ha gjort bättre eller varför gjorde jag inte så”. Det är alltså inte helt sant att jag är självsäker.

Sjönk självförtroendet ännu lägre när du åkte ut?

– Jag har en jävligt bra magkänsla och visste redan på morgonen att jag skulle åka ut. När det sedan stod mellan mig och Eddie fanns det inga tvivel, Eddie är ju en typisk kille som passar i Idol så det kom inte som någon chock och självförtroendet blev kvar på samma nivå som innan.

Vet du att det finns 15 fangrupper till dig på Facebook, till exempel ”Jag vill bli adopterad av Idol-Jon”? – Haha, nej det visste jag inte. Jag har googlat mig själv några gånger men annars är jag så skönt omedveten om vad folk skriver om mig. Jag håller mig till verkligheten och är samma kille nu som innan jag sökte till Idol.

Känner folk igen dig på stan?

– När jag har på mig glasögonen så gör de det. De blev en del av min image men de är bruna och passar inte till alla kläder.

Har du linser i stället?

– Nej, som sagt så var det en imagegrej och jag ser relativt bra utan.

Från det ena till det andra: har du lättare att få tjejer nu?

– Jag vill ju inte medvetet spela på rollen och dra ut på krogen och skryta med att jag är Idol-Jon eller hänga på Stureplan i läderbyxor och spruta skumpa för att jag tror att jag är en kändis. Jag hade faktiskt tjej under Idoltiden så jag var aldrig öppen när fans frågade om vi skulle ta en fika.

Så du är singel nu?

– Ja, nybliven singel.

Hur gör man för att få dig på fall då?

– Oj, nu blev jag obekväm och nervös... Haha, nej men du får börja med att bjuda mig på ett glas vin. Alltså ju äldre jag blir, desto mer intresserad blir jag ju av att träffa en person som är skön att prata med, inte bara skön att titta på. Det finns inget som direkt säger ”gör så här så får du mig”, men du kan ju börja med att komma fram och presentera dig.

Egentligen så gillar jag alla tjejer i hela världen men jag faller ofta för musikaliska tjejer, det får dock inte vara rockerbrudar i palestinasjal utan vanliga, trevliga och duktiga tjejer.

Musikaliska tjejer säger du, kanske någon av Idoltjejerna?

– Nja, inte direkt men Mariette är en riktigt cool och attraktiv tjej.

Har du fått några skamliga förslag av fans?

– Faktiskt inte så farliga med tanke på vad mina kompisar i Idol fick. Det var helt sjukt vilka mejl folk skickade till Eddie, det var bokstavliga och väldigt grova sexnoveller om vad de ville göra med honom. Sådana har inte jag fått kan jag säga.

Vad gör du på fritiden?

– Det första jag gör när jag kommer innanför dörren är att sätta mig en stund vid pianot eller med gitarren. Annars så tränar jag, läser eller går ut på krogen. Tabazco är bäst i Västerås, jag gillar att kunna sitta och bara chilla och ta en öl, jag är ingen dansare.

Laila Bagge tyckte din gnälliga Västeråsdialekt var jättecharmig. Kommer du att bli kvar i Västerås?

– Det tror jag inte. Jag vill se hela världen, trivs i Stockholm och tycker att Västerås är en kass kulturstad. Det är inget fel på folket i Västerås men det är en industristad och det finns ingen plats för konst, kultur och nöje.

Ska du inte ändra på det då och börja uppträda för Västeråspubliken?

– Det kommer. Var så säkra.

Vem tar hem hela Idol?

– Om jag ska vara en bra vän så måste jag säga Calle. Vi kom varandra väldigt nära och är fortfarande bra kompisar, så det är han jag vill ska vinna. Däremot tror jag att Erik står som segrare.

Kommer du söka till Idol nästa år igen?

– Nej, verkligen inte.

Vad händer härnäst?

– Nu är jag så hungrig på allt som har med musik att göra. Jag ska fortsätta skriva soul och funkinspirerade låtar och lägga ut det på Myspace snart. Man kan aldrig ta något för givet i den här branschen, man får skriva, producera och se vad som händer.

Jon tar ton. FOTO: LINA MARTINSSON

Mer läsning

Annons