Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Obehagligt att vara måltavla"

Vapnet, en slangbella, som den maskerade skytten skjuter med kan vara livsfarligt. Men precisionen är dålig och tur är det, för målet var jag.

Annons
Dramatiskt. Tiden runt EU- folkomröstningen 1994 var en oroligt tid i Västerås. Grupper som var mot EU gjorde allt för att sabotera för Ja sidan. Kvällstidningen Expressen tryckte löpsedlar med texten KRIGET MOT EU. Det hela kulminerade med att mejeriet i centrala Västerås ockuperades och utropades till en EU- fri zon

Det är måndag den 15 november 1994, jag är på väg till jobbet då min mobiltelefon ringer. Det är min fotografkollega Göran Widerberg. Han berättar att i natt har några ockuperat Arlas mejeri i centrala Västerås och utropat det till en EU-fri zon.

Dagen före hade, med knapp marginal, Sverige sagt ja i en folkomröstning till EU- medlemsskap. Ockupanterna hade på natten till måndagen tagit sig in på mejeriområdet och satt eld på en hög med gamla bildäck. När brandkåren kom för att släcka elden blev de beskjutna. Detsamma hände med poliserna och ambulanspersonalen, kort sagt alla som representerade samhället riskerade att bli träffade av ockupanternas slangbelleskott.

Om det var de uppgifterna som fick mig att tappa koncentrationen eller om det bara var så att jag kom in i kurvan med lite för hög fart i säsongens första snöfall ska jag vara osagt men styrningen tog inte, bilen bara gled rakt fram och in i vägräcket. Ingen personskada och inga stora skador, en tillknycklad framskärm och en krossad strålkastare var allt.

När jag kom fram till mejeriet var hela kvarteret avspärrat, det fanns ingen chans

att från gatan få några bilder av vad som hände.

Grannfastigheten på Västra Utanbygatanhade fönster mot mejeriet och ingångarna från innergården. Jag sprang trappa upp och trappa ned och ringde på dörrana. Hos de flesta var det ingen som öppnade, de var väl på sina arbeten, några andra ville inte släppa in mig.

Till sist var den en man som lät mig komma in. Från hans kök hade jag en perfekt överblick över V Utanbygatan och mejeriet.

Jag såg maskerade personer med slangbella skjuta bort mot poliserna vid avspärrningen på Engelbrektsgatan. Andra klättrade på taken och några satt i fönstren och rökte. På mejeriets vägg, uppspänt mot V. Utanbygatan hängde en grön banderoll med texten EU-fri zon.

Jag öppnade den smala vädringsluckan till vänster om det stora köksfönstret och stack ut min kamera med ett stort teleobjektiv på. Jag hann ta några bilder på ockupanterna som sprang på taket innan det small till i tegelväggen till vänster om mig. Det var den maskerade skytten som sett mig. Både jag och lägenhetsägaren kröp ner på golvet, smällarna i väggen fortsatte. Lägenhetsägaren plockade ned blommor och prydnadsföremål som stod på fönsterbänken, även några värdefulla prylar i ett vitrinskåp på väggen plockades undan.

Jag stack ut kameran en gång till och tog bilden här intill. Nu hade skytten siktat in sig lite bättre, han fick in ett skott i fönsterrutan till höger om mig. Det visar sig att det han skjutit var en golfboll från en golfklubb i Skåne. Bollen blev kvar i fönsterrutan utan att gå i genom det tredje glaset.

Timmarna gick. Klockan 14.45 klev polisens insatschef Leif Cederberg ut på V Utanbygatan, obeväpnad och utan skyddsutrustning. Han ropade till ockupanterna att han inte tycker om att bli siktad på och försökte, utan resultat, övertala ockupanterna att lämna byggnaden.

Strax därefter, klockan 15, började alla polisbilar i området tjuta i sina sirener. Det var signalen för polisens insatsstyrka att gå in i mejeriet. De möttes av hemmagjorda slangbomber, rökbomber och barrikader med taggtråd. En av ockupanternas rökbomber fastnade i taggtråden och röken vällde tillbaka in i mejeriet och rökte på så vis ut ockupanterna själva som hostande klättrade ut ur fönstern. Fler poliser stod på marken och tog emot dem.

Det visade sig att ockupanterna var 16 ungdomar i åldern 15 till 23 år.

Hur slutade då den här historien?

Jo, Sverige gick som bekant med i EU.

Mejeriet revs och på den tomten finns nu nya fina lägenheter.

Ungdomarna dömdes för våldsamt upplopp och olaga intrång. Påföljden blev skyddstillsyn och dagsböter.

Advokatkostnaderna som betalades av samhället uppgick till 670 000 kronor, i dagens penningläge motsvarar det 796 500 kronor.

VLT betalade det sönderskjutna fönstret. För min egen del slutade det med att försäkringbolaget betalade för bilreparationen förutom självrisken.

En bild säger mer är 1000 ord sägs det och visst stämmer det. Men varje bild har också en historia som inte syns på bilden. Under den här vinjettenberättar VLT:s fotografer om någon av sina bilder.I dag, Lars Höglund, fotograf på VLT sedan 1970, numera en av tidningens redigerare.
Poliser och ockupanter vid mejeriockupationen i Västerås 1994.
Mejeriockupationen 1994.
Vänsteraktivisters klotter inne i det ockuperade mejerihuset 18 november 1994.
Mejeriockupationen i Västerås 1994.
Vapen från mejeriockupationen i Västerås 18 november 2004.

Mer läsning

Annons