Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om ett år får hon resa hem igen

Artikel 267 av 300
Nostalgi - 60-talet
Visa alla artiklar

Lilla Aicha Gaali var en av 19 flickor som flögs från Algeriet till Sverige och Västerås 1963 för att få vård för sin tbc. Vet du någon om hur hennes år i Västerås blev, eller hur hon har det nu?

Annons
1963.

VLT 1963:

Nitton flickor har kommit från Algeriet och har nu tillbringat sin första dag i Västerås. Nitton barn har kommit från ett krigshärjat land, till det stillsamma och välbärgade Sverige.

Här kan du läsa om deras ankomst till Arlanda.

De är alla sjuka, de har tuberkulos.

Från hem som präglas av materiellt armod har de kommit hit där sakkunnig vård väntar och där intet av livets nödtorft skall behöva saknas.

Och vilka barn! Gladare, trevligare, sötare småflickor än de som nu bor uppe på sanatoriet i Västerås står väl ingenstans att finna.

- Barnens allmäntillstånd var väl snarast bättre än vad vi väntade oss, säger överläkare dr Bertil Krath. Och det verkar vara tacksamma fall ur medicinsk synpunkt, barnen skall säkert bli friska igen.

- Ett par tre månader eller ett halvår här och sedan kan det kanske vara möjligt att flytta flickorna till något konvalescenthem. Alldeles klart hur det skall bli framdeles är det väl inte, men säkert skall det ordnas till barnens bästa.

Bara detta att flickorna nu kommer till en miljö med modern hygien och får en ordentlig kost betyder mycket, säger dr Karth.

Här på sanatoriet bodde flickorna.

När vi träffar flickorna sitter de till bords och äter lunch. Stillsam men ändå glad är stämningen vid matbordet i denna ovana miljö. Kläderna är nya och fina och kanske lite stora, tycker sköterskorna.

- Ja, kläderna har flugits ned och flickorna är i allmänhet mindre till växten än sina svenska jämnåriga, säger syster Ulrika. Så mycket blev väl lite väl stort.

Hur såg då den miljö ut, som flickorna kom ifrån?

- Hela familjen bor i ett rum, berättar fröken Morsli Zoulikka, som kommer från Sidi-Bel-Abbès och är en av de två algeriska värdinnor, som följt med till Västerås.

Det är inte bara far och mor och barnen, det är också farmor och mormor och andra äldre släktingar. Man ligger på golvet, maten lagas på en öppen eld, man äter inte med kniv och gaffel, tre fingrar är det vanliga.

Och vintern har inte varit nådig här nere. Snöfall, snömodd, köldgrader har farit illa med barnen.

Både de som bodde så pass hyggligt som syster Morzli beskrev och de som varit hänvisade till unkna jordkulor. Av Algeriets 10 miljoner invånare är hälften totalt utblottade.

- Och de här barnen kommer säkert från mycket fattiga hem, säger syster Siv Karlsson och syster Ingrid Bergquist, som besökt Algeriet och nu skall ta hand om de små patienterna här i Västerås.

Släktkänslan är mycket stor, man släpper inte gärna barnen ifrån sig om man anser sig ha en chans att klara dem.

Var det då en besvärlig skilsmässa?

- Nej, inte så den tog sig några synligare uttryck, avfärden från Algeriet gick lugnt och stillsamt till. Och flygresan klarade barnen fint, flygvädret var bra.

Hade barnen stannat kvar i Algeriet hade deras chans till vård inte varit stor. Bristen på läkare och sköterskor i Algeriet är enorm - det finns bara ett par hundra läkare i hela landet.

Och vad hade hänt med barnen om de inte kommit under vård?

- Hade barnen hamnat i en någorlunda hygglig miljö hade väl tuberkulosen förmodligen läkt ut så småningom, säger dr Karth. Och hade de bott kvar under eländiga förhållanden hade sjukdomen legat och pyrt för att så småningom övergå till något verkligt allvarligt.

Och hur många familjer i Algeriet har möjlighet att komma i en acceptabel miljö?

Tuberkulosen härjar i detta arma land.

Det är nu 54 sjuka barn som kommit till Sverige, 19 har hamnat i Västerås. Det är hjälp för 54 människor, men hjälpbehovet är obegränsat. Vi kan göra mer.

Vad skall då hända när dessa små flickor tillfrisknat. Ja, på dem väntar släktingar hemma i Algeriet. Och just nu väntar släktingar ivrigt på det första livstecknet här uppifrån Norden, besked om att deras lilla flicka har hamnat i en vänlig miljö under Sverige-året.

Det finns andra barn, som har det svårare, av dem som hamnat på Uttrans sanatorium eller på Stora Ekebergs sanatorium. De har inga anhöriga alls, inga som väntar på dem i hemlandet.

Vet du mer om hur det gick för flickorna från Algeriet? Kommentera gärna här, vill du inte det så kan du mejla mig, Bettina.

Alla artiklar i
Nostalgi - 60-talet

Julskyltning utanför VLT 1965

...

Kul på Bruksgården!

Så här kopplade surabor av 1967.

Shake på Klubb Hamlet i Stadsparken

...

Känner du igen det här twistparet?

...

Twist-tvåan kom från Hallsta

...

Twisten blir snart omodern

...

Såg du Manhattan Parade 1966?

Är vi i folkparken?

Ett gäng med ungar 1967

Snygga kläder, eller hur? 

Malmabergs barnträdgård 1965

Berätta! Var det kul?

Snart rent och fint med . . . 

...

Känner du igen dig Kerstin Molin?

Yrkesskoleelev 1965.

Glatt på marknad i Köping

...

Kurs med knark som ena ämnet

...

Julgransfest i Parkgården

...

Kommer du ihåg nyheterna på löpsedeln?

...

Löpsedeln 30 oktober 1963

...

Spotnicks på scen 1967

...

Lek vid proban 1963

...

Här i Vasaborgen låg systembolaget

Minns du det?

Reservat för framtida E 18 och lokal ringled

...

63 brann det på Floragatan. Minns du det?

...

Skiljebo från ovan 1968

...

Här börjar E 18 att byggas

...

Gunhild Malmbergs charmiga barnbilder

...

Skor i mängder

En man köper skor i Västerås 1969.