Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ruggigt möte med ORM

En kopparorm ute i det gröna fick Sofia Söderlund att svimma av när hon var elva år. Hennes ormfobi har hindrat henne från att duscha och gå på toaletten. UNG har utmanat henne att möta sin fobi: ormen.

Annons
Avvaktande. När Sofia Söderlund fick veta att vår orm var en leksak, så kunde hon andas ut. Foto: Lina Martinsson

När vi möter Sofia Söderlund 19 år, i Vasaparken i Västerås, hinner jag knappt påbörja min mening där jag säger:

– Jag har en orm i väskan …

Sofia backar, spärrar upp ögonen och ser förtvivlad ut. Tills jag utbrister för att lugna henne:

– En leksaksorm förstås.

Det tar några sekunder för Sofia att pusta ut och komma tillbaka till verkligheten. Hon skrattar och berättar att hon var övertygad om att jag hade en så kallad majsorm i min väska.

När Sofia får se leksaken med egna ögon och sedan hålla i den, berättar hon att den inte känns obehaglig.

– Om jag till 100 procent vet att en orm inte är riktig, så är jag lugn.

Första gången Sofia såg en orm i verkligheten, greps hon av panik och svimmade av. Men Sofia har inte alltid haft fobi för ormar. När hon var liten minns hon hur hon brukade skrämma sin mormor med en leksaksorm och i dag kan hon inte riktigt förstå varför hon i tredje klass blev så rädd för kräldjuret.

– Allt började med att jag ville vara rädd för ormar bara för att alla andra tjejer var det i min ålder, sedan utvecklades det nog till en riktig rädsla, säger hon.

Under mellanstadiet utvecklade Sofia en fobi, som till slut ledde till att hon var oroad över att duscha och gå på toaletten. Hon fick för sig att en orm skulle slingra sig upp från avloppet.

– Min mamma såg till att jag fick träffa en psykolog eftersom min fobi hindrade mitt vanliga liv, berättar Sofia.

I terapin fick Sofia berätta om känslorna hon känner när hon ser en orm. Hon beskrev att ormens form och rörelser får henne att känna ett krälande obehag i nacken.

Terapin ledde till att Sofia fick lära sig fakta om ormen, se bilder och film på den och slutligen möta en orm i verkligheten på ett zoo. Väl inne i ett terrarium på Skansen, fick hon med hjälp av bra stöd från psykolog och familj hålla i en boaorm och idag har hon fotografier hemma som minne.

– Jag var livrädd, men samtidigt stolt över att ha klarat det, säger hon.

I dag är Sofia rädd för ormar, men inte till samma grad. Hon klarar av att se en orm på tv utan att börja gråta, men obehaget finns kvar. Hon tror att med rätt stöd och i ett sakta tempo skulle hon kanske våga möta en orm igen.

– I dag vill jag inte ta tag i min fobi för att möta en orm, hellre undviker jag ställen där ormar kan finnas. Till exempel skulle jag aldrig åka till en djungel för att se på naturen.

Men en sak har Sofia bestämt sig för och det är att när hon blir mamma så kommer hon att stålsätta sin rädsla för ormar, så att hennes barn ska slippa ärva hennes fobi.

Mer läsning

Annons