Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia rider hjältens häst

Alla ser vi våra idrottshjältar på tv då och då. För 20-åriga Sofia
Andersson är det lite annorlunda. Hon bor och jobbar tillsammans med en av sina största förebilder, världselitsryttaren Helena Lundbäck.

Annons
Sofia Andersson anser att nyckeln till framgång är att träna stenhårt och aldrig ge upp.

När Ung träffar Sofia är det snart tävlingsdags. Hon och nya hästen Acores Q ska rida sin första bana med 110-centimetershinder. Sofia är förväntansfull och taggad.

– Det är lite som ett lotteri eftersom både häst och ryttare måste prestera, förklarar hon.

Roland och Lena Nilsson, som äger Rocklunda Ridskola där Sofia tidigare hade sin häst, har inspirerat och stöttat henne i vått och torrt. Dessutom har de kontakter som visat sig vara mycket betydelsefulla.

I vintras fick Sofia nämligen chansen att åka en vecka till Norrköping, för att bo hos Helena Lundbäck. OS-ryttaren sökte beridare till sitt stora stall, och Sofia fick rida upp och känna på hur det var att jobba. Det fungerade så bra att hon fick jobbet.

Till en början kändes det väldigt overkligt, men hon vande sig med tiden.

– Trots att Helena är känd så är hon en person som alla andra, förklarar Sofia.

Beridarens uppgift är att hålla hästarna i form. Det innebär arbete i princip hela tiden. Förutom att jobba

i stallet i Norrköping så har Sofia fått följa med Lundbäck runt om i Europa. Redan första veckan åkte de till Italien för att träna hästar på en gård utanför Milano.

Jobbet är väldigt slitigt, och när det känns extra tufft har Sofia ett knep.

– Det gäller att påminna sig själv om var man är och vad man gör. Jag är så tacksam för den här chansen och vill inte att den ska gå till spillo.

Sofia kommer inte från någon hästfamilj, men har ändå ridit sedan tioårsåldern. Intresset tog fart när hon följde med en kompis till stallet. Kompisens mamma red och Sofia fick mata hästarna med morötter.

– Jag följde med oftare och oftare. Till slut var jag där och gav dem morötter varje dag.

Så småningom började Sofia rida själv, och för fem år sen fick hon sin första häst.

Hon har alltid fascinerats av det speciella samspelet som infinner sig mellan hästen och dess ryttare. Varje dag blir en ny utmaning eftersom alla hästar är olika.

– Det finns alltid något nytt att lära sig.

Sofias dröm är att bli tävlingsryttare. Den höga ambitionen kombinerat med det tidskrävande arbetet innebär att hon får offra nästan hela sitt sociala liv.

– Det är smällar man får ta, förklarar hon. Vill man något måste man göra det fullt ut.

– Det har aldrig funnits något annat än ridning i min värld. Jag vill bli bäst och

aldrig sluta utvecklas.

Mer läsning

Annons