Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Torpet vid skiljevägen

Artikel 18 av 180
Nostalgi - Arosiana
Visa alla artiklar

Södra Skiljebo vårvintern 1944. I en lägenhet på Årbylundsgatan klinkar en liten flicka på pianot, och på gatan utanför spelar några grabbar torrbandy. Flickan vid pianot heter Monica. Hon är fyra år och ska snart göra scendebut i Gryta skola. Där inledde artisten Monica Dominique sin karriär och grabbarna med bandybollen bildade samma år Skiljebo SK.

Annons
Ursprunget. Det här torpet, Skiljebotorpet, låg strax norr om den gamla Eriksgatan där allfartsvägarna från Stockholm och Uppsala strålade samman. Torpet låg ungefär där Jonasborgsvägen i dag korsar Husargatan. Den lilla stugan fanns kvar på 1907 års karta, men revs några år senare.

Grunden till Skiljebo lades 1921 då möbelsnickaren Oskar Landegren byggde sitt egnahem i skogen, norr om Stockholmsvägen, vid Husargatan. Men vi startar resan in mot Skiljebo 1939, vid Lundby gård, där Hälla köpcentrum nu ligger.

Skiljebo var då en växande tätort i Badelunda socken - en länk mellan staden och landsbygden. Det moderna Skiljebo med höghus, köpcentrum, ungdomsgård och skola fanns ännu inte på ritbordet. De markerna var fortfarande beteshagar, och skulle så förbli fram till 1950-talet.

Stockholmsvägen var fortfarande grusväg, men skulle snart beläggas med bohusländsk granit. Vägverket har kört ut mängder med gatsten som låg i stora högar längs den gamla riksvägen.

Lundby gårds ägor krympte under 1930-talet. Skogsbackar och beteshagar styckades av till egnahemstomter, men området behöll ändå sin lantliga prägel.

Erik Axel Brandts soldattorp i hörnet Stockholmsvägen-Grenadjärgatan stod kvar som ett äreminne över Karl XI:s indelningsverk och i nedre änden av Grenadjärgatan betade ännu Lundbys kor.

I skogskanten, nära Preem-macken där Österleden i dag korsar gamla Stockholmsvägen, låg zigenarbacken där en grupp romer hade sitt tältläger under många år, ända in på 1950-talet. De kom vanligen i april och stannade någon månad innan de bröt upp och for vidare.

Det var vanligt att zigenarnas tältläger markerade gränsen för städernas yttre bebyggelse. På 1920-talet tilläts de bo i utkanten av Ängsgärdet, senare på Klockartorpet, i skogen strax väster om Funkisgatan. När Södra Skiljebo började ta form i mitten av 1930-talet föstes de längre österut, mot Lundby gård där arrendatorn gav dem tillstånd att resa tälten.

Skiljebo fick sitt namn efter det torp som låg där Tortunavägen mynnade ut i Stockholmsvägen. På 1700-talet kallades stället Ljunggrens torp, senare Skiljebo-torpet, eftersom det låg vid en skiljeväg.

Här gick förr Eriksgatan, som då var en ridstig mellan Uppland och Närke. När Sveakungarna på sin färd från Närke gästat Västerås red de vidare längs nuvarande Korsängsgatan ut på Stockholmsvägen och där Skiljebotorpet en gång stod vek de av mot Badelunda och Anunds hög som då var en betydelsefull tings- och kultplats.

Skiljebo består av tre delar, två gamla norr och söder om Stockholmsvägen och så den tredje, moderna delen med Skiljebo centrum.

Skiljebo växte upp på mark som styckades av från Lundby gård och de två gårdarna i Gryta. Flera av nybyggarna arbetade på Asea och Metallverken i Västerås. Att de köpte mark i denna avkrok berodde främst på att tomtpriset var lågt. Den steniga skogsmarken kostade bara en sjättedel jämfört med tomter inom stadsplanelagda områden i Västerås.

Men trots att även skatten var lägre i Skiljebo, som då tillhörde Badelunda socken, ville en majoritet av nybyggarna tillhöra Västerås stad, där de flesta hade sina jobb och där den kommunala servisen var bättre än i Badelunda socken.

Det var alltså billigare att skaffa sig ett egnahem på Gryta-skogen, men slitsamt. Här fick de bygga vägar och ordna avlopp själva. De hade stor frihet att planera efter eget huvud, men när Gryta/Lundby byggnadsnämnd inrättades 1935 blev byggandet mer reglerat.

Byggnadsnämndens protokoll visar att det uppstod trätor om husen ibland. Ett exempel är Bertil Linderborgs funkisvilla.

Byggnadsnämnden skriver: ”Det platta taket är vanprydande. En tidsfråga när taket måste byggas om. Och när detta sker, vem vet vad fason det då kan bli på det hus som skänkte Funkisgatan sitt namn”.

Linus Johansson på Årbylundsgatan 8 fick också bakläxa av nämnden som skriver:

”Med hänsyn till den osämja som brukar uppstå mellan fruntimren i ett flerfamiljshus när balkong är byggd över ingångsdörren får någon sådan inte uppföras”.

I det huset föddes för övrigt musikern Monica Dominique i juli 1940. Eivor Norelius i Västerås hörde henne spela piano första gången sommaren 1941, då hon var ett år. Sitt första offentliga framträdande gjorde Monica, som då hette Danielsson, i Gryta skola 1944. Året därpå flyttade hon till Bromma.

Monica Dominiques farmor drev Furubergs kafé i slutet av 1930-talet. Huset som kaféet låg i finns kvar utmed Stockholmsvägen, mitt emot Nurmis bilverkstad.

Skogarna utmed Stockholmsvägen fylldes med liv. Den ena familjen efter den andra kom körande från stan med sitt bohag för att flytta in i sina nybyggda hus på Skiljebo. Och nya företag drogs i gång. G. Antonsson och O. E. Landegren startade Badelunda snickeri- och möbelfabrik i hörnet av Jonasborgsvägen-Husargatan. En bit därifrån byggde bröderna Hedberg en modellfabrik och utmed Stockholmsvägen öppnade Alexis Holmstedt en kiosk.

Enligt egnahemsföreningen Högby Skogsfjäll/Grytaborg fanns det 25 nybyggda fastigheter norr om Stockholmsvägen i april 1934. Senare bildades också Årbylunds egnahemsförening av dem som byggde söder om Stockholmsvägen.

Så bröt kriget ut och 1940 var det lugnt och stilla på Skiljebo.

Kakelugnsmakare Manfred Kumlander och de andra i byggnadsnämnden höll bara fyra

sammanträden det året. Enda nybygget som startades i området det året var den villa snickaren C. E. Carlstedt byggde i Skogsgläntan norr om Stockholmsvägen.

Året därpå var det lika lugnt. Nämnden sammanträdde fem gånger och beviljade bygglov till ett uthus, en villa och en verkstad. Men 1942 ökade takten, trots att nybyggarna nu var skyldiga att bygga in skyddsrum i sina fastigheter.

Byggmästare C. A. Fridlund fick tillstånd att resa två hyreshus, ett med åtta och ett med fyra lägenheter.

Nybyggarna på Skiljebo bidrog till en befolkningsökning som ingen kommunalman i

Badelunda socken tidigare upplevt. Badelunda hade 1 046 invånare 1929, och sexton år senare, 1945, bodde det 2 492 personer i socknen, så kommunalmännen kunde under många år glädja sig åt ökande skatteintäkter. Men den 1 januari 1946 var de goda åren förbi, då inkorporerades Badelunda med Västerås.

Socknens tätort blev en betydelsefull stadsdel i Västerås. En särpräglad stadsdel med många företagsamma invånare.

År 1945 var drygt en fjärdedel, 28 procent, av den vuxna befolkningen egna företagare. Där fanns målarmästare, kakelugnsmakare, fabrikörer, åkare, specerihandlare, byggmästare och många andra yrken representerade. Det fanns då drygt 400 egna företagare på Skiljebo.

Vårvintern 1944 spelade Harald ”Häppy” Larsson och några till som vanligt torrbandy i norra änden av Årbylundsgatan. Grabbarna var i nedre tonåren och deras idoler fanns i VSK:s framgångsrika bandylag. Det var här de fick idén att bilda en egen klubb, Skiljebo SK. Det var den 4 mars 1944 och sex år senare hade de egen hemmaplan. Den låg söder om Björkgatan där Aroseken byggde ett villaområde i början av 1960-talet. ”Happy” Larsson var under flera år en av förgrundsgestalterna i Skiljebo SK.

I mitten av 1950-talet försvann de sista beteshagarna på norra Skiljebo. Då byggdes Västerås första riktiga stadsdelscentrum - Skiljeboplatsen. När nybygget invigdes 1 juli 1957 kallades platsen Västerås ”Vällingby” - ett centrum som skulle betjäna 10 000 personer på Skiljebo och i de närliggande stadsdelarna.

Myggbos hästhagar hade förvandlats till ett toppmodernt köpcentrum där man kunde ”gå i affärer, ta ut lysning, låna böcker, se amatörteater, ta ut postförskott..”

En mansålder har förflutit sedan möbelsnickaren Oskar Landegren slog sig ned på Gryta skog. Han är för länge sedan borta, men huset står kvar på Husargatan 4. Och Skiljebo SK och Monica Dominique är fortfarande livskraftiga celebriteter med rötter i gamla Skiljebo.

Årets hattmode. På promenad med småttingarna. Från vänster Sigrid Mattsson med sonen Kjell, Sylvia Danielsson med dottern Monica (senare med efternamnet Dominique) född i juli 1940, och Eivor Norelius med dottern Yvonne. Bilden togs första maj 1942, troligen på Viksäng.
Omstridd funkis. Byggnadsnämnden gillade inte Bertil Lindberborgs platta tak och krävde att det skulle höjas. Linderborg protesterade och taket förblev platt.
Stugan på Högby skogsfjäll. I det här torpet bodde skomakarmästare Andersson. Till vänster står skomakarens dotter Alice Andersson som var född 1882. Kvinnan och pojken i dörröppningen vet vi inte namnen på. Bilden togs i slutet av 1800-talet.
Eva och Erik Lindgren tar första spadtaget till sitt hem på Skiljebo, medan Anna-Vera Källman passar deras lilla son Arne.
Egnahemsbyggare.
Huset tar form. Lösvirke, lådvis med spik, hårt arbete och långa dagar. Egnahemsbyggarna tvingades göra stora uppoffringar innan de kunde flytta in under eget tak.
Kvar i huset. Så här ser Lindgrens hus på Grytaborgsvägen 5 A ut i dag (år 2001). Arne Lindgren bor fortfarande kvar.
Förr. Den gamla huvudbyggnaden på Gryta gård var från 1800-talet.
Lundby gård. Lantegendomsnämnden på besök hos arrendatorn på 1970-talet.
Lundby gård. Lantegendomsnämnden på besök hos arrendatorn på 1970-talet. I täten kommunjurist Åke Boman. Gården låg där Hälla köpcentrum ligger i dag.
Äpplena är som förr, konstaterade Sixten Thunström år 2001. När han var ung stod träden i familjens trädgård.
På handlarns trapp. Handlaren Gösta Brandt och hans fru Tyra. Deras affär låg vägg i vägg med småskolan på Skiljebo, i nuvarande Nurmis bilverkstad. Brandt drev butiken 1933-1938.
Småskolan på Skiljebo. Där Nurmis bilverkstad nu ligger var det skola och livsmedelsaffär. Fröken hette Eivor Donner och kortet togs 1941 eller 1942. Flickan med vitt hårband, framför lärarinnan, heter Gun Persson och andra pojken från vänster är Arne Lindgren.

Skiljebo

Namnet fick stadsdelen efter Skiljebotorpet, som låg där landsvägen delade sig mot Stockholm respektive Uppsala.

Byggstart: slutet av 1920-talet

Rusch: 1950-talet

Tidigare bebyggelse: gårdar och torp

Antal invånare (31 jan 2000): 2 930

Medelålder: 44,5 år

Alla artiklar i
Nostalgi - Arosiana

Då ville man riva stadshotellet

Stallarna revs först

Huset revs för Domus

Kan du navigera i bilderna?

Men? Vad står det här?

Hjälp gärna till.

Gissa gatan!

Ledtråd: Himmelsk backe.

Gideonsbergs gård revs

...

Annons