Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vallflickorna ses efter 65 år

Artikel 0 av 50
Nostalgi - Arosiana
Visa alla artiklar

De ser sig omkring, pekar, skrattar och minns skomakare Hellman som ofta förvarade sitt dragspel på pantbanken; och hur förtvivlad fru Hedlund var när arrendatorns kor åt upp hennes nystärkta gardiner. Plötsligt lever gamla Malmaberg upp och där vallar småflickorna Therese och Eivor korna längs Tråddragargatan, som då var två hjulspår och kallades Gröna vägen.

Annons

Therese Widmark, 87, och Eivor Aronsson, 85, (den här artikeln skrevs år 2002, reds anm) hade inte setts sedan 1936, då träffades de flyktigt på en dans i Skerike, när VLT förde dem samman igen.

Från 1927 till 1930 träffades de nästan dagligen. De bodde grannar på Malmaberg

och var goda vänner. Sedan försvann Eivor till Stockholm där hon fick jobb som hembiträde hos en familj på Söder.

Therese blev kvar i Västerås och Eivor återvände från Stockholm efter tre år.

Men båda lämnade Malmaberg och livet förde dem in på nya vägar. Och på de stigarna möttes de alltså bara en enda gång - i Skerike 1936. Trots att båda bott i Västerås under alla dessa år.

Eivor tar emot i sin lägenhet på Utanbygatan.

- Jag tror, säger hon, att Therese lever. Namnet står i telefonkatalogen.

Visst är det så. Therese Widmark finns på Hammarbacksvägen, på tredje våningen

i ett hus utan hiss.

- Va...? jaså hon lever. Var bor hon...? Är hon pigg..., undrar Therese Widmark.

Så möts de till slut - efter 65 år.

- Är jag inte lik min mamma, frågar Therese och skrattar gott.

- Jo, oj så lika ni är.

Där sitter de i baksätet och tittar på varandra och pratar om vänner och anhöriga som varit döda i decennier medan vi kör ut mot den forna lantegendomen Malmaberg.

Vi parkerar utanför huset på Gjutargatan 21, och Therese och Eivor berättar att vi nu står på ladugårdsbacken. Hit vallade de korna många gånger i slutet av 1920-talet.

En bit därifrån, på Maskinistgatan, står fortfarande Eivors barndomshem. En liten gul stuga. Där flyttade hennes far, målaren Smas Jon Jonsson, in 1927 med sin hustru Frida och barnen Eivor, Erik och Anders.

- Strax intill stugan fanns en transformatorstation och där hade vi vår hushållsgris, berättar Eivor.

Nu börjar gamla Malmabergsbor dyka upp i Therese minne:

- Minns du Eivor, säger hon, de som bodde i det gamla tjärhuset längst bort på Gjutargatan. De fick visst 14 ungar.

- Jaa...

Där tegelhuset med MA:s Tyger nu står fanns förr en statarlänga som kallades Långkatekesen. Där bodde flera originella personer som Starke Arvid och Lapp-Helga. Och skomakare Hellman.

- Hellman festade ibland och då brukade han sitta vid den krokiga tallen på berghällen och spela dragspel. Det där dragspelet åkte ut och in på pantbanken, berättar Eivor.

Vi traskar nedåt Svarvargatan för att se om det finns några spår kvar av arrendatorsbostaden där Therese bodde från 1921 till 1929. Hon ställer sig mitt i korsningen Målargatan/Svarvargatan och ser sig villrådigt omkring.

- Den måste ha legat ungefär här. Men på den tiden fanns bara en väg genom Malmaberg och den hette Utmarksgatan.

Men på andra sidan Svarvargatan står fortfarande det hus kvar som hennes far Carl Josef Larsson byggde 1929.

De har mycket att prata om, ungdomskamraterna från Malmaberg, så när vi skiljs åt säger Therese till Eivor:

- Vi kan väl höras av någon gång.

Och det lovar de varandra.

Alla artiklar i
Nostalgi - Arosiana

Då ville man riva stadshotellet

Stallarna revs först

Annons