Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Västerås - handbollens huvudstad

Artikel 0 av 50
Nostalgi - Antikt
Visa alla artiklar

Strålande tider, härliga tider... Som han sa, Thor Modéen. Tiderna det handlar om är det glada 40-talet då Västerås, låt vara tillsammans med Göteborg, utnämndes till handbollens huvudstad.

Annons
Bakre raden fr v Hans Damberg, Bengt Pedro,

Var det så? Jodå. Lådan på Viksäng var otidsenlig och föga raffig.

Även om där skapades ett svenskt mästarlag i form av VIK 1938 som, helt sensationellt, besegrade Djurgården med 13-12.

  Jag har förresten hört ett radioreferat av Sven Jerring från matchen. Det lär finnas bevarat i de djupa arkivvalven på Sveriges Radio på Gärdet.

Detta är dock en helt annan historia.

Det här handlar om handbollens uppsving, och i viss mån fall, innan Irsta HF satte sprätt på anrättningen igen.

På 40-talet kunde Västerås skryta med två allsvenska lag, VHF och VIK.   Inte illa. Och vilka derbyn det var. Det är ett sådant vi har tittat på. Från den 11 oktober 1946. Seriens andra omgång.

Rubriken i VLT över tre spalter, inte flera, dagen efter: ”VIK-seger i slutsekunden  i rafflande handbollderby”

Observera, inget s i handboll(s)derby.

1 400 personer tittade på en fredagskväll. 1 222 hade erlagt entré. Det ni, Irsta HF...

Rune ”Harkis” Lindkvist, världsmästare 1954 men då spelade han för Örebro SK,

blev matchhjälte. Så här gick det till:

”Nederlagstippade VIK hade ett knappt övertag matchen igenom men HF utjämnade

när halvannan minut återstod. 9-9 var siffrorna, publiken vrålade på läktarna och spelarna var inte alldeles oberörda av nervpåfrestningen.

Ett VIK-anfall bröts, Kjell Andersson fick en jättechans att avgöra, men uthoppande Sven-Olof (Andersson) i VIK-buren fick en kartnagel på bollen som gick utanför.

Full fart mot HF-målet och nere i hörnan snuvade Rune Lindkvist HF-backen Nedin, fick härligt skjutläge och smällde in segermålet utan chans för Rolf Johansson.

Sekunderna efter gick slutsignalen, men den fick blåsas en god stund innan den uppfattades i det öronbedövande larmet.”

VIK:s A-kedja med Harry Eriksson-Tirre Färdeman-Lindkvist var bäst och ”Lång-Harry” bäste forward på planen. Matchens målgörare, VIK: Åke Björkström 3, Gösta Björkström, Harry Eriksson, Rune Lindkvist 2, Folke Eriksson 1. HF: Nils Julin 3, Stig Genberg 2,

Bengtsson, Emil Gustavsson, Nils Karlsson och Kjell Andersson.

10-9, ett vanligt resultat på den tiden. Flera mål blev det inte.

På tal om VIK:s segermål menade en del att det kom en halv minut över tiden.

Domaren ”Pampas” Vestman kontrollerade dock tidtagarens klockor efter slutsignalen och konstaterade att i så fall var det klockorna som dragit sig och det är ingenting att göra åt.

Vad som på den tiden mest skiljde spelet från dagens handboll var skytte och tempo.

Men det kom snart ”bombare”. Rommis Johansson i VIK, sedemera F 11 var en av

de värsta, Carl-Erik Stockenberg inte mycket lenare, och ÖSK:s Rune Åhling rent

fruktansvärd.

Resultatmässigt finns en del pärlor. Under första säsongen i Idrottshallen (1940-41) vann VIK över Hellas med 8-1. Lennart Rydberg i VIK-kassen kunde blivit unik men i slutet av matchen råkade VIK:s storskytt Sven Hedin täcka in bollen bakom en maktlös Rydberg. Självmål...

VHF råkade ut för en överhalning i Kristianstad och låg under med 0-12 när en hemmaspelare råkade täcka in Herbert Bengtssons skott.

Inte heller Bertil Andersson i hemmamålet fick möjligheten att bli unik. Lika lite som Rydberg. Matchen slutade 13-1.

Västerås första allsvenska handbollsmål sköt Gösta ”Märg-Pelle” Petterson hösten -41 när VIK i allsvenska premiären helt sensationellt vann över dåtidens Drott, Majornas IK från Göteborg. 13-11 till VIK.

Irsta HF:s första allsvenska mål kom många, många och långa handbollsår senare. Daniel Holmgren gjorde det i en oavgjord premiär mot Lugi. I samma hall som ”Märg-Pelle”. Målet gjorde ”Märg-Pelle” på ett bakåtkast, dåtidens special, numera helt ur repertoaren.

I omgången efter det ovan omskriva derbyt vann HF hemma över guldmedaljaspiranterna Redbergslid. Siffrorna? 10-9, förstås...

VIK mötte Hellas i Stockholm och fick på knölen med 8-10. Siffror som inte räcker till halvtidsresultat numera.

Att spela handboll i Västerås på den tiden var uppskattat. I handbollsboken av 1946 säger Karlskrona-Flottans storspelare Bengt Norén följande:

”Jag trivs bäst i Västerås. Arenan verkar intim. Publiken lever med för fullt och är sportsligare än på många andra orter”.

En siffermässig statistik från allsvenskan 1934-50 berättar i ord detta: Att VIK är specialister på att överraska i Göteborg.

...att RIK tycks ha särskilt svårt i Västerås.

...att Hellas tycks avsky Västerås.

Damhandbollen började breda ut sig de här åren.

Resultat från Östergötlands DM-final 1949: Saab-Norrköpings Kvinnliga IK 0-1. Å andra sidan kunde herrarna givetvis dunka in mål även då. Resultat från SM-kvalet 1949: Sandvikens IF-Kubikenborg 35-2 (19-0).

Slutligen kan jag inte undanhålla för läsarna en fotbollsgrej i VLT av den 12 oktober 1949 där vi läst om handbollsderbyt. AIK kom till Arosvallen med ”Garvis” Carlsson i spetsen för att möta VIK i en vänskapsmatch. I en förmatch möttes VSK och Hallstahammar i division III. VSK i förmatch. Jojo...

Alla artiklar i
Nostalgi - Antikt

Vad ska hända med cykel-Göstas?

Huset revs för Domus

Kan du navigera i bilderna?

Men? Vad står det här?

Hjälp gärna till.

Skultuna från ovan – 1947

Känner du igen dig?

Annons