Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Även om politiker som vänder kappan efter vinden aldrig är eftersträvansvärda så skulle han ändå vara ett tryggare presidentval.

Troligen blir det Mitt Romney eller Rick Perry som utmanar Barack Obama i USA:s presidentval. Romney skulle bli en bättre president, men Obama skulle ha större chanser om han ställdes mot den radikala Perry.

Nedräkningen inför USA:s presidentval har börjat. Den stora frågan är vilken republikan som ska utmana Barack Obama som, trots intern kritik efter uppgörelsen om lånetaket, förmodligen kommer att ställa upp för omval.

Svaret lär utkristallisera sig under vårens primärval. Fram tills dess lär kandidaterna turnera landet runt och synas i många kostsamma kampanjer.

Hittills har ett tiotal frivilliga trätt fram. Värt att notera är att sex av dem har starka band till den ultrakonservativa Teaparty-rörelsen. Radikala Michele Bachman från Minnesota är en av dem. Hon vann så sent som i lördags ett provval i Iowa. En seger som bidrog till att konkurrenten Tim Pawlenty drog tillbaka sin kandidatur.

Ändå tippar många att striden kommer att stå mellan Texasguvernören Rick Perry, också han uppbackad av Teapartyrörelsen, och favoriten Mitt Romney.

Det främsta argumentet för Perry är hans förmåga att skapa jobb. Till exempel nämner hans förespråkare gärna att Texas under hans ledning kunde tillgodoräkna sig 21 100 arbetstillfällen under 2010 och att delstaten tack vare hans ekonomiska politik klarade finanskrisen bättre än resten av landet. Kritiker påpekar dock att mer än 76 000 av de nya jobben genererar minimi-löner, något som har ökat klyftorna på arbetsmarknaden. Dessutom menar somliga, till exempel Paul Krugman i New York Times, att jobben till stor del upptsått som en följd av invandringen från Mexiko och andra delstater som i sin tur har fram-kallats av mekanismer som var inarbetade långt innan Perry tog över guvernörsposten. Obamas chefstrateg David Axelrod har även sagt att Texas goda ekonomi beror på krigsindustrin och de höga oljepriserna.

Ur ett svenskt perspektiv är Perrys, och de andra Teapartyanhängarnas, social- och religionskonservativa åsikter mest anmärkningsvärda.

Perry själv är metodist. Skuldproblem bemötte han genom att kalla till massbön i Huston. En aktion som kan tyckas absurd för oinsatta, men som landar väl bland kristna republikaner och hos den troende latinamerikanska väljargruppen. Perry är också emot aborträtten och samkönade äktenskap, även om han med hänvisning till det tionde författningstillägget inte vill lägga sig i att enskilda delstater, senast New York, har tillåtit dessa.

Romney ter sig i relation till Perry mer som en mittenkandidat, fastän också han med svenska mått mätt kan räknas som synnerligen konservativ. Till skillnad från Perry, som beskrivs som en yrkespolitiker, har Romney framförallt gjort karriär inom näringslivet. Han är också den kandidat som fått ihop mest pengar till sin kampanj, närmare 18,5 miljoner dollar.

Kritiken mot Romney har främst handlat om att han ibland vacklar ideologiskt. Han har med andra ord varit lite för snabb med att byta åsikter. Men även om politiker som vänder kappan efter vinden aldrig är eftersträvansvärda så skulle han ändå vara ett tryggare presidentval än den mer radikale Perry. Romney skulle troligen också vara mer villig att träffa kompromisser med Demokraterna, något som har saknats under den pågående mandatperioden. Dock borde han bli en betydligt mer svårslagen kandidat för den sittande presidenten.